Lördag 23 Februari

Omtumlande upplevelse

 Varje gång jag skriver på min blogg så är jag så tacksam för att jag fick upp ögonen för att jag är Spelberoende. Det har som sagt hänt mycket och jag är intensiv i det jag gör. När jag spelade så gick allt så fort. Drygt en miljon i skulder på åtta månader. När jag blev Spelfri så har även det gått fort. Jag har öppet gått ut med mitt Spelberoende främst för att hjälpa andra. Spelberoende ska inte förknippas med skam. Tror inte att någon medvetet valt att bli Spelberoende. Vi har inte dålig karaktär, det handlar inte om det. Ett dolt missbruk som tyvärr ökar i samhället. Jag vill att tilliten ska komma tillbaka. Att min man ska kunna lita på mig. Vet att det tar tid men jag är på god väg.

 

Tankar - DÅ

När pengarna bytte färg och blev toalett papper… dom blev inte pengar för mig utan ett sätt att spela hela tiden. Jag var blind för allt, bara spela, spela, det var bara spel som gällde. Det här inverkade på mitt liv. Jag tappade allt intresse för det som jag brytt mig om tidigare. Den mesta tid ägnade jag åt att komma tillbaka och spela igen.

 

Mina tankar som bara snurrade, snurrade, snurrade och sömnen som blev bristfällig liksom mathållningen, allt följde samma ångest, ångest, ångest…till slut så mådde jag så dåligt så jag visste inte…vad ska jag göra?

 

Det här går inte. …och återigen så kommer dom där tankarna att det är ingen idé att leva, allt är förlorat så nu kör jag järnet, nu spelar jag allt jag kan. Spelar ingen roll hur jag kommer åt pengar för sedan tar jag livet av mig...

 

Tankar - NU

Min man ger mig förtroende att ha hand om pengar.

Hoppas min man snart blir opererad och kan må bättre.

Ser framemot vår och sommar.

Träffa min son 

Semester

Möten på föreningen för Spelberoende

 

Mina tankar är som natt och dag när jag jämför då och nu. Vilken skillnad, lättnad och glädje att tänka som "normala" människor. 

 

Jag har sedan jag började arbeta i juli inte stannat hemma ifrån arbetet en enda dag. Kämpar och ger mig inte. Stolt över mina 235 dagar som Spelfri

Fredag 22 Februari

Jag är beroende, jag är spelberoende för resten av mitt liv…”

  Så kom jag äntligen in på min blogg och kan skriva lite. Igår dök det upp ett inlägg på Facebook som gjorde mig illa berörd. Spelreklam som visade att med ett tryck så är vinsten 12 000 kronor. Det gör ont att se och minnen av mitt spelande gör sig påmind. Sådan spelreklam kommer att fånga nya spelare. Jag vet att det inte är så enkelt men alla de som inte vet och tror att det är så enkelt. Det finns en baksida när förlusterna avlöser varandra. 

 

Vad är då ett Spelberoende?

 

• Tänker ständigt på spel (t.ex. upptagen av att tänka på tidigare spelupplevelser, av att planera nästa speltillfälle eller av att fundera över hur han eller hon kan skaffa pengar att spela med).

• Behöver spela med allt större summor för att han eller hon skall uppnå den önskade spänningseffekten.

• Flera gånger misslyckats med att kontrollera, begränsa eller sluta upp med att spela. • Rastlös eller irriterad när han eller hon försöker begränsa sitt spelande eller sluta upp med att spela.

• Spelar för att slippa tänka på sina problem eller för att söka lättnad från nedstämdhet (t.ex. hjälplöshetskänslor, skuld, ångest, depression)

• Efter att ha spelat bort pengar återvänder han eller hon ofta en annan dag för att revanschera sig (jagar förluster).

• Ljuger för anhöriga, terapeuter och andra personer för att dölja vidden av sitt spelande.

• Har begått brott som förfalskning, bedrägeri, stöld eller förskingring för att finansiera sitt spelande.

• Äventyrat eller förlorat någon viktig personlig relation, anställning, utbildnings- eller karriärmöjlighet på grund av spelandet.

• Förlitar sig på att andra kan ordna fram pengar före att lösa en finansiell krissituation som uppstått på grund av spelandet.

 

Så mycket att förlora som Spelberoende och så mycket att vinna på att vara Spelfri. Jag vill vara en en fru och en mor som fungerar som en vanlig människa. Jag har gjort dåliga val i mitt liv och väljer att göra rätt framåt. Det jag gjort får jag leva med och kan inte göra det ogjort. Insett att jag har ett Spelberoende men det ska inte få förstöra mitt liv. Hoppas kunna hjälpa andra med min historia. Jag har varit så långt ner som det går och tror att jag var tvungen att komma dit för att ge upp mitt Spelberoende. 

 

 

Torsdag 21 Februari

Vägen framåt

Jag känner bara mer och mer avsky för spel. Speciellt när jag får sms med spelreklam. Det kommer inte lika mycket längre men varje gång det kommer påminns jag om mitt förflutna. Nu raderar jag det direkt och det känns så himla bra för jag bestämmer och genomskådar den falskhet som spelreklam står för. Vet att det är inget som jag ska syssla med.

 

Snart åtta månader sedan jag slutade spela och mycket har hänt på dessa månader. Att våga berätta om mitt Spelberoende var en lättnad. Det är inte det lättaste att hålla det inom sig. Mina kollegor vet och behandlar mig inte på något annorlunda vis. Jag är Spelberoende och det har varit en krokig väg. Det var en kostsam resa både ekonomiskt och känslomässigt. Inte mycket mer än tre år spelade jag men så illa det blev. Jag ryser varje gång jag tänker på det. Släppte allt, brydde mig inte om något eller någon för min hjärna var kidnappad. Det enda som betydde något var spel som kunde lösa mina ekonomiska problem. Om det ändå hade varit så enkelt...

 

 

När jag tänker på att mitt Spelberoende är livslångt blir jag matt. Hoppas inte att jag ska fundera på spelberoende livet ut. Jag vill vara som alla andra men att vara Spelberoende har satt sina ärr i själen. Det bär jag med mig i min ryggsäck. Skamkänslorna var värst de första månaderna som Spelfri och jag har accepterat att de kommer finnas men de har bleknat.

 

Ett steg i taget. Det går framåt men det tar tid. 

Onsdag 20 Februari

Ärlighet

 Jag försöker att hitta tillbaka till mig själv. Livet som Spelberoende är långt ifrån normalt. Jag får börja om på nytt. Som Spelfri betyder ordet ärlighet mycket. Det är grunden för allting. Jag vill att min man ska kunna lita på mig. Det kunde han inte när jag spelade. Det tar tid liksom det mesta som gäller spelberoende. 

 

Jag har rätt att vara stolt över att jag är Spelfri men för tillfället känner jag mig inte nöjd med mig själv. Som att jag trycker ner mig själv. Inte kan kan du väl må bra efter allt som du har gjort? Ska jag verkligen vara värd att må bra? 

 

Detär en annorlunda känsla nu när jag har jag har kommit så här långt. Jag kommer att klara det här tänker jag men i nästa stund kommer tanken att jag kan aldrig känna mig säker. En gång spelare alltid spelare. Mina återfall är de som är smärtsammast att tänka på. De gör mest ont.

 

Jag har fått frågan om vad det var som gjorde att jag började spela. En ren tillfällighet kunde likaväl varit något annat som jag fastnat i och blivit beroende av. Läser allt som jag hittar om Spelberoende. Många tragiska berättelser om vilka förödande konsekvenser det kan bli. Den som är medberoende får dra ett tungt lass. Både ekonomiskt och känslomässigt.

 

Jag ska försöka vara lite mer nöjd med det jag gör. Inte ha så stora krav. Vi får se om jag kan lyckas ändra lite på mig till det bättre. 

Tisdag 19 Februari

Förlåta sig själv

Jag har inte skrivit på några dagar och det beror på att min blogg bråkar med mig och jag har inte lyckats logga in. Saknat att inte få skriva ner mina tankar. Min blogg är mitt nya beroende. Jag har alltid gillat att skriva.

 

Det är befriande att slippa ångest och oro för spel. Tänker inte ens tanken på att spela. Vet inte ens om jag någon gång upplevde det som kul att spela. Inget som jag saknar och det går alldeles utmärkt att leva sitt liv utan spel. Svårt att sakna något som gjort mig så illa. När jag tänker på det så mår jag illa. Kan fortfarande känna känslan av hur dåligt jag mådde. Visst kan jag känna ångest nu också men den kan jag hantera. Ibland tänker jag på hur mycket jag har spelat bort och det känns inte jättebra. Kunde haft det ekonomiskt bättre men nu är det inte så. Det dåliga samvetet finns där hela tiden. Tycker egentligen inte att jag är värd att inhandla någonting. När jag köper något till mig själv så kommer alltid tankar om jag är värd det eller inte. Det tar tid att bli vän med sig själv. Under åren som jag spelade så hade jag aldrig några pengar. Förstår inte själv hur jag kunde leva så. Vad var det för mening med ett sådant liv? Hur länge skulle jag ha orkat att leva så?

 

När jag berättar min historia om mitt Spelberoende så tycker jag det känns som om jag pratar om någon annan. Är det verkligen jag som spelat bort miljoner? Lögner som avlöst varandra för att få pengar till mitt Spelberoende. Jag insåg inte hur illa det var. Ville inte inse fakta.

 

Jag tror att mycket handlar om att förlåta sig själv och att inte vara för hård. Mycket väl medveten om vad jag har gjort och tar mitt ansvar. Jag är den som dömer mig själv hårdast. Spelberoende är en sjukdom och en allvarlig sådan. Är inne i en period då jag tycker livet känns tråkigt. Vet inte riktigt vad jag skulle vilja göra så jag får fundera på det.

 

Jag är oerhört tacksam att jag har kommit så här långt i mitt Spelfria liv. Det kommer att gå bra. Jag kommer att klara av att förbli Spelfri. Så länge jag fortsätter att gå på föreningen för Spelberoende och håller 0-tolerans för spel, min man har insyn på mitt bankkonto, spärrad på Spelpaus.se så har jag grunden. Sedan får jag jobba med mig själv för det kommer att kännas både bra och dåligt. Det jag har gått igenom kommer att påminna mig och mitt mående kommer säkert att variera. På god väg iallafall...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredag 15 Februari

Tankarnas Paradis

 Herregud så mycket jag tänker. Allt som snurrar i mitt huvud.

Vad var det som hände?

Varför just jag?

Hur kunde jag?

Är jag så misslyckad?

Varför gjorde jag mina nära och kära så illa?

 

Ja, ibland så  snurrar det runt i mitt huvud och mina varför vill ha svar. Jag mådde inte så bra och flydde in i spelets värld.

Som Spelberoende tappade jag bort mig själv. Insåg inte hur allvarligt det var.  Jag har i alla fall bestämt mig, min son ska inte behöva oroa sig för mig. För hans skull kommer jag att förbli Spelfri. 

 

Från att spela maniskt till att stänga av helt. Känner bara avsky inför spel. Det har förstört så mycket för mig. Jag kan göra mig skuldfri men det känslomässiga kan jag inte bestämma över. Vad min son tänker har jag ingen aning om. Inte heller vad min man tänker innerst inne.

 

Anhöriga behöver också hjälp. Något som glöms bort. Att bli sviken gång på gång. Tilliten försvinner och det är inget som byggs upp över en natt. Det tar tid och att påskynda det är ingen idé.

 

Jag kan inte säga att jag har haft så mycket stöd. Den som stöttat mig är min man. Vilket jag är oerhört tacksam för. Sedan är jag besviken på människor i min närhet. Kan de inte acceptera det jag gjort så är det deras val. Jag kan inte tvinga någon att förstå. Tänker dock inte lägga någon energi på det.

 

Är ingen dålig människa och jag är värd att få ett någorlunda liv. Jag har aldrig velat något eller någon illa. Trots det kommer jag att få lida för det jag gjort livet ut. Känner mig trygg i mitt Spelfria liv.

 

 

 

Torsdag 14 Februari

Alla hjärtans dag

Precis lyssnat på debatten om spelreklam. Det talas om att spelreklamen ska vara måttfull? Hur är den då? Varför inget om riskerna? Spelberoende som förlorar både hem och familj. De som begår självmord för att de spelat bort sitt liv. Spelreklamen talar bara om hur snabbt och lätt du vinner. Ingenting om hur snabbt du också förlorar. Så har vi de som säger att spelandet har minskat men de som är Spelberoende spelar allt mer aggressivt och har enorma skulder. I statistiken räknas inte de som är Spelfria som Spelberoende och de som tagit liveta av sig räknas inte heller.

 

Jag är för ett förbud mot spelreklam. Spelberoende är en sjukdom och därmed ska du inte behöva utsättas för spelreklam. Staten vill så klart ha in pengar och det rimmar inte att Svenska spel gör reklam för nätcasino. Tänker även på våra ungdomar som lätt kan fastna i spel. Spelreklamen gör så mycket skada för oss som är Spelberoende. Det är inte mycket hjälp jag begär men spelreklamen skär i hjärtat. Så låt oss slippa den.

 

Idag Alla hjärtans dag och jag fick så fina röda tulpaner och en ask med gelehjärtan. Det som berörde mig mest var den handskrivna lappen där det stod: 

Du är det bästa.

Jag älskar dig.

 

Jag har den mest fantastiska trots att han inte är frisk så tänker han alltid på mig. Vill alltid mitt bästa. Trots att jag är grinig och inte alltid på bästa humör så är han alltid mån om mig. Utan honom hade jag inte kommit så långt. Han har stöttat mig och aldrig ett ont ord om mitt spelande. 

Onsdag 13 Februari

Återblickar

 För ett år sedan var mitt Spelberoende som värst. Den perioden är smärtsam att tänka på och därför har jag nog förträngt det. Nu kommer det upp till ytan och jag känner ett obehag. Känslan är precis som det var då men skillnaden är att nu att jag är Spelfri. Allting behöver bearbetas och jag har bara skrapat på ytan för mer har jag inte orkat. Fått ta lite i taget för annars går jag under. Kanske kommer jag att känna så här några månader framåt. 

 

 Jag har förstått att jag känner igen min oro och ångest från när jag var fast i spelets värld. Den stora skillnaden är att jag är Spelfri. Jag har lärt mig mycket om mig själv och därför så kommer jag att kunna hålla mig Spelfri. Det jag har gått igenom kan jag aldrig lämna bakom mig. Accepterat det jag gjort men aldrig glömt. 

 

Jag har skrivit på min blogg varje dag sedan jag började i mitten på december. Kommer kanske inte skriva lika ofta då jag tänkte ta lite  skrivpaus. Vi får se.

 

 

 

 

 

Tisdag 12 Februari

Funderingar

 Så har vi varit på möte på föreningen för Spelberoende. Varannan tisdag sedan jag blev Spelfri har vi varit där. En gemenskap med människor som liksom jag är Spelberoende. Många tankar och känslor som snurrar i huvudet efter dessa möten. Det är viktigt att få prata av sig. Spelberoende orsakar mycket svåra konsekvenser. Både ekonomiska och känslomässiga. Tilliten tar tid att få tillbaka. Vi som är Spelberoende vill gärna att det ska gå fort och att de närmaste ska lita på en igen. Vi glömmer bort att vi har brutit våra löften så många gånger under vår tid som Spelberoende. Det får ta sin tid.

 

De senaste veckorna har jag känt oro och ångest men jag vet inte varför. Det finns inget att oroa sig för. Kanske har jag varit lite uppe i det blå för att det har gått så bra att vara Spelfri. Inte känt något Spelsug och inga funderingar på att spela.Kanske påminner det mig om hur det kändes när jag spelade. Så det får vara så nu och det är inte farligt att känna sig lite nere ibland. Är uppmärksam på hur jag reagerar eftersom jag tänker på mitt Spelberoende. 

 

Kanske börjar jag landa nu och hitta min plats i livet. 

 

Varje ny dag är en ny Spelfri dag. 

Måndag 11 Januari

Hur det började

  Jag har förändrat mycket under mina drygt sju månader som Spelfri. Allt har gått så fort och jag har verkligen tagit tag i mitt Spelberoende. Den här gången fixar jag det.

 

När jag tänker tillbaka på när jag började spela så vann jag inga större summor. Fick inte heller någon kick som många Spelberoende berättar om. Ändå gick det så himla fort till att börja ta lån och fortsätta spela. Lån på lån,  spela till pengarna var slut och sedan leta nya lånebolag för att försöka baka ihop alla små lån. Så höll jag på och om jag ändå hade vunnit några större summor skulle jag kanske förstå det men det gjorde jag inte. Ändå så fortsatte jag....

 

Så sjukt beteende har du som Spelberoende och det är faktiskt en sjukdom. Jag var så noga med att dölja allt. Ingen skulle få veta och innerst inne så förstod jag att det var fel. Jag bara måste fixa det här och det som ekade i mitt huvud var spel. Även de gånger jag lyckades rädda mig genom en vinst och ställa det tillrätta så kände jag en tomhetskänsla. Ska jag inte spela mer men vad ska jag göra då? Jag hade spelat så maniskt och länge att jag var fast.

 

Den berömda självförnekelsen var dock ett faktum. Tror aldrig att jag ens funderade på att jag kunde vara Spelberoende. Jag var så uppslukad av att vinna tillbaka det jag förlorat. Alla mina återfall när jag lovade om och om igen att det varit sista gången. Skammen när jag måste berätta att jag spelat igen...

 

Jag har accepterat att jag har ett Spelberoende och det är ett stort och viktigt steg. Vill jag vara Spelfri så är det 0-tolerans som gäller och jag vill inget hellre än att förbli Spelfri. Eftersom jag har gått ut öppet med mitt Spelberoende så känns det mer och mer naturligt att prata om det. En dolt missbruk som har stort mörkertal. Skammen och skuldkänslorna är ofta en tung börda. Jag har varit med i radio och pratat om mitt Spelberoende och senast idag har jag fått en förfrågan från vårdtidningen 1177 om att bli intervjuad om mitt Spelberoende. Jag gör det för det behöver bli mer fokus på detta viktiga ämne. Ett beroende som är på väg att bli den nya folksjukdomen. Det behövs mer information på skolor och arbetsplatser.

 

Jag är stolt över att jag har tagit mig så här långt. Nöjd med det jag gör och känner att jag är på väg åt rätt håll.

Söndag 10 Februari

Hoppets låga

 Jag tänker mycket på vad ett Spelberoende förändrar livet. Jag blir inte den människa jag var innan jag började spela. Det har hänt alldeles för mycket i mitt liv. När allt kändes nattsvart och jag var beredd att ge upp. Hur kunde det hända? Jag som är den mest envisa människa höll på att gå under när beroendet tog över.

 

Att bli Spelfri på egen hand är inte lätt. Dock finns det många verktyg och det viktigaste är att börja vara ärlig. Föreningen för Spelberoende är ett annat verktyg. Jag blir även kallad fanatiker då jag brinner för denna förening. Nej, jag är inte fanatiker och är medveten om att det inte passar alla. Människor vill klara det på egen hand och de tror att det räcker med att spärra sig på spelpaus.se. Något som jag inte tror är lösningen. Är du Spelberoende så behöver du också prata om det, ta del av andras historier och känna att du inte är ensam. Du träffar människor som varit Spelfria i någon vecka till människor som varit Spelfria i flera år. Människor som fått återfall efter flera år som Spelfria. Då inser du att det finns alltid risk för återfall och att gå på möten på föreningen för Spelberoende är ett sätt att inte få återfall.

 

Det svåraste var att erkänna för sig själv att jag har ett Spelberoende. Att berätta för omgivningen att jag har ett Spelberoende har hjälpt mig. Reaktionerna var inte att jag var en dålig människa. Det fick mig att inse att jag dömde ut mig själv på förhand. Ett Spelberoende är inte något som syns. 

 

Jag har fått tillbaka min frihet och lyder inte längre under ett beroende. Som Spelberoende hade jag alltid dåligt samvete, alla lögner och jakten på pengar som är verktyget för att spela. Det borde inte vara så lätt att få alla dessa lån som jag fick. Allt gick till spel och några pengar hade jag aldrig. Nu kan jag ha pengar och inte en tanke på att lägga dem på spel. Jag har fått mig en tankeställare och det har fått mig att avsky vad spel står för. 

Tänker ofta på att spelet drev mig till självmord. Så jag har fått nog. 

 

Lördag 9 Februari

Tålamod

 Det tar sin tid att bli människa igen efter ett liv som Spelberoende. Visst känns det bra att jag har kommit så här långt. Ändå är det ett begränsat liv. Att lämna ifrån mig min ekonomi var ett bra val men det gör också att jag känner mig som en halv människa. Jag har alltid velat klara mig själv och att vara beroende av någon annan har jag svårt att acceptera. 

 

Som Spelfri kan jag få ett bra liv och det känns som en befrielse att jag bestämmer över mitt liv igen. Tålamod är det som måste till. När jag vaknar så är det utan ångest och oro. Jag har min skuldsanering och det finns ett slut på den. De andra såren tar längre tid att läka. Det jag gjort har satt sina ärr i själen. 

 

Fortfarande kommer det erbjudanden från spelbolag och det gör mig både ledsen och förbannad. Snabba vinster och snabba uttag men inget om baksidan av det hela. Så många som tar lån på lån för att spela och sedan hamnar i botten. Dessa förtvivlade människor som kanske inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv. Så fruktansvärt och detta tillåts det att göra reklam för.

 

Det är aldrig försent att ta tag i sitt Spelberoende och det finns bra hjälp och stöttning. Framförallt om du väljer att ta kontakt med föreningen för Spelberoende. Där träffar du människor som precis som du fastnat i Spelberoende. Att känna att du inte är ensam, finns så många som är i samma situation.

 

 

Fredag 8 Februari

Ett nytt kapitel

Jag kan inte ändra på det förflutna även om jag skulle vilja. Istället blir det ett nytt kapitel i mitt liv. Önskar att jag kunnat inse tidigare vart det var väg.. Känner mig inte som en misslyckad kvinna eller mamma. Jag försökte så gott det gick men till slut så orkade jag inte. Det var då jag flydde in i spelets värld. 

 

Att den världen skulle få mig att nå botten kunde jag aldrig drömma om. Jag som alltid skött min ekonomi till punkt och pricka. Aldrig fått en påminnelse då allt betalades direkt. Så fort lönen kom in på kontot så spelade jag med pengar som skulle gå till räkningar. Tyvärr hade jag många gånger tur och räddade det i sista sekund. Kunde bara sluta på ett sätt. Vilket det också gjorde. Total katastrof. Med facit i hand var det bra för annars hade jag aldrig tagit tag i mitt spelberoende. 

 

Ärligt talat så är jag för feg för att våga spela. Bara tanken gör mig illamående. Jag har bestämt mig för att i mitt nya liv så är det 0-tolerans som gäller. Behöver inte fundera och är  trygg i mitt beslut. Jag är ärlig mot mig själv och min omgivning. Mina spelfria dagar ger mig ny kraft varje dag. Det är jag som gör mina val i mitt fortsatta liv. Jag har styrkan och är stolt över mig själv.

 

 

Torsdag 7 Februari

Mitt rätta jag

 Jag har rättat in mig i att vara Spelfri även om jag funderar ibland på när eller om jag någonsin kommer frestas av att spela. Inte som jag känner nu. Slippa ångest, oro och jakten på pengar betyder oerhört mycket. Förstår inte att mitt Spelberoende som upptog all min tid är som om det aldrig funnits. Från att varit manisk i mitt spelande till att inte känna någonting. Kan viljan verkligen vara så stark att den besegrar mitt beroende? 

 

Är fortfarande vaksam framförallt för att det går så bra. Mitt Spelberoende finns i bakgrunden men det är jag som bestämmer. Tänker inte riskera att hamna där igen. Tror förresten inte att jag skulle orka en gång till. Det är så psykiskt påfrestande och nu vill jag bara vara. Från att ha levt i ångest dygnet runt till ett helt vanligt lugnt liv. 

 

Jag mår så mycket bättre och är nöjd med hur det för varje dag går framåt. Ovant att inte behöva oroa mig, inga lögner och jag vill verkligen visa att jag kan hantera det.

 

Det jag kan ångra är att jag hade så svårt att berätta. Skulle lösa det till varje pris istället för att be om hjälp innan allt var i botten. Det är tyvärr så vi Spelberoende fungerar. Oftast blir det bara ännu värre.

 

Det har varit lärorikt att bli Spelfri. Vi är så många som kämpar och många fler skulle behöva hjälp. Tänker på alla de som ännu inte erkänt för sig själva att de är Spelberoende. Ta hjälp och kontakta föreningen för Spelberoende. Tillsammans stöttar vi varann. Lyssnar och berättar om våra erfarenheter. 

Onsdag 6 Februari

Spelarens vardag

 Hur ser en spelmissbrukare på pengars värde? Oftast inget värde alls tyvärr. Att sätta in pengarna på spelsidor och spela upp dem på 10-15 minuter hör inte till ovanligheterna. Spelmissbrukare tänker oftast inte, och när väl dopaminet slår till finns det inget stopp. Belöningssystemet vill ha sin sköra del och vi spelar ännu mer. Hur många gånger har vi inte sagt att "Nu ska jag sluta spela"? Stängt ner sidor, öppnat upp nya sidor, tagit lån för att finansiera spelet, tagit nya lån för att täcka lånen du tog nyss. Denna onda cirkel som bara fylls på hela tiden. Spela bort pengarna som du har sparat, spela bort lönen, spela bort bidragen, spela bort lån som du tagit, spelat bort nya lån du tagit, allt går bara runt runt. Det är här ångesten fylls på allt eftersom, sömlösa nätter tillsammans med panik och ångest gör det inte bättre. Vem vill gå till jobbet dagen efter och som har sovit 2-3 timmar och dragit på sig mer skulder och har noll... 

 

Så var alltså mitt liv när jag spelade. Jakten på pengar och så klart skulle jag vinna. Ett maniskt beteende och jag ville inte inse att jag var Spelberoende. Alltihop gick så himla snabbt, lånen som jag ansökte om kom in på kontot dagen efter. Sedan spelade jag tills pengarna var slut och om jag vann så var otåligheten så stor, kunde liksom inte vänta på att vinsten skulle landa på mitt konto så då ångrade jag mitt uttag och spelade tills det var 0 kronor på mitt konto. 

 

Otroligt vilket lugnt liv jag har fått nu. Även om spelbolag och lånebolag jagar mig med sina erbjudanden. Skriver genast mail till dem och talar om att jag är Spelberoende och verkligen vill slippa deras erbjudanden. Får ofta svar snabbt där de ber om ursäkt. 

 

Spelreklamen är fortfarande ett hett ämne i massmedia för det är alldeles för mycket. Det lockas med bonusar och snabba uttag så någon måttfull reklam är det verkligen inte. Något måste göras för risken att fastna i Spelberoende är stor. 

Tisdag 5 Februari

Spelfrihet

 Vaknar upp till en blåsig morgon med regn och slask - men jag är spelfri.

Känner mig inte i toppform - men jag är spelfri. 

Gått upp i vikt - men jag är spelfri. 

 

Allting bleknar i jämförelse med att vara spelfri. Det har varit tufft ibland men jag är stark i min vilja att få ett liv. Känner mig rastlös men kan inte peka på varför. Vet inte vad jag ska se fram emot. Så just nu känns livet tungt. Ska det vara så här? Kanske inne i en deppig period. Tycker allt känns tungt. 

 

Såklart är jag besviken på mig själv. Allt som jag ställt till med. Något jag får leva med och att klandra sig själv hjälper inte. 

 

Så länge jag är spelfri är jag dock nöjd. Ser fram mot vår och sommar och jämfört med förra året så är livet 100 gånger bättre. Ibland behöver jag påminna mig själv om hur det var. Det bleknar på något konstigt vis.Strax framme på stationen så ni hinner jag inte skriva mer... 

 

Måndag 4 Februari

Vinnare

 Så länge jag kämpar då är jag en vinnare och jag ger aldrig upp. Så mycket jag har lärt mig om mig själv sedan jag blev Spelfri. Det går verkligen åt rätt håll. Det känns som att det mesta har kommit på plats. Jag har hittat tillbaka till mitt jag. Känner mig stark och med mina sju Spelfria månader så är jag nöjd. Tror på mig själv och skuldkänslorna är inte lika betungande länge. Jag vet vad jag har gjort men det får inte hindra mig från att gå vidare i livet. Det är tufft att vara Spelberoende och svårt som utomstående att förstå. 

 

Jag har accepterat att jag är Spelberoende och det är det viktigaste. Du måste erkänna för dig själv och sedan gå vidare med att få hjälp och stöd. Vi är många som är i samma situation och vi behöver varandra. Föreningen för Spelberoende gör stor nytta och det är många som kommer dit för att få stöd och hjälp.

 

Sedan är jag så tacksam att jag har skuldsanering. Det gör att jag ser en ände på den ekonomiska biten. Att leva på existensminimum är psykiskt påfrestande i längden. Om några år så får jag också ut hela min lön. Tänk att jag längtar efter ett helt vanligt normalliv.

 

Det skrivs en hel del om Spelberoende och det är viktigt att det inte kommer i skymundan. Så många som skäms och inte berättar utan kämpar i det tysta. I dagens samhälle är det många människor som mår psykiskt dåligt. Då är det lätt att hamna i ett beroende och det kan vara fruktansvärt svårt att bryta. Det tror jag de flesta spelberoende håller med om.

 

Vissa dagar är lättare och ibland känns det tungt. Just nu känner jag just ingenting. Det är liksom bara helt lugnt och det är så länge sedan jag kunde säga det. Som Spelberoende blir livet kaotiskt, ångestfyllt och oroligt. Varje dag som Spelfri är en vinst.

Söndag 3 Februari

7 månader - 215 dagar

 Idag har jag varit Spelfri i 7 månader eller 215 dagar. Det går framåt i mitt Spelfria liv. Vilken härlig känsla att kunna lägga till en månad. Stolt är jag och det ger mig drivkraft och jag tror på mig själv. Är ingen dålig människa bara för att jag är Spelberoende. 

 

Nästa stora dag blir det om fem månader då kommer jag att ha varit Spelfri i 1 år. Vet också att många får återfall just efter ett år så jag kommer att ha det i åtanke. Mitt liv kommer att bli så mycket bättre som Spelfri. Jag känner mig nöjd och fortsätter på samma väg. Kommer alltid att vara försiktig och inte glömma att jag har ett beroende. Inget som försvinner men jag har lärt mig att hantera det. Vill leva ett vanligt liv och det kommer jag också att göra när jag blir klar med min skuldsanering. 

 

 

Lördag 2 Februari

Förståelse

 Hur ska någon annan människa förstå att jag blev Spelberoende när jag inte själv kan förstå det? En helt vanlig skötsam tjej som blir beroende och som sätter livet på spel? Förlorar nästan nära och kära och vill ändå inte inse hur sjukt det är? Inte förrän jag når botten då jag gör ett självmordsförsök.

 

Då gör jag en helomvändning och bestämmer mig för att bli Spelfri. Jag ska minsann bevisa att det går. Ingen ska kunna säga vad var det jag sa. Kommer inte att vika en tum från mitt beslut. Jag vet också att jag kommer att klara det. När jag väl bestämmer mig för något då gör jag det till 100 %.

 

När jag tänker tillbaka på mitt Spelberoende kan jag fortfarande känna hur det kändes då. Hur dåligt jag mådde, panik, rädsla, ångest var mitt dagliga liv. Allt kretsade runt spel. Ett så fruktansvärt liv som måste upplevas för att kunna förstå det. 

 

Spelberoende är en allvarlig sjukdom som får allvarliga konsekvenser. Självmord eller självmordsförsök är vanligt bland Spelberoende. Beroende som gör att du inte ser någon annan utväg. Ekonomin drabbas hårt och löneutmätning och skuldsanering är inte ovanligt. Den psykiska hälsan blir lidande. Dina skuld och skamkänslor som blir större och större. Kanske blir du lämnad då din respektive lämnar dig.  

 

Att bli Spelfri ger en så stor lättnad och du hittar långsamt tillbaka till dig själv. Det är inte enkelt men det går. Det tar tid och det får det göra. Du klarar det inte ensam men det finns hjälp att få. Du slipper ångest och lögner. Lite som att börja om från början.

 

Varje dag påminns jag om spel men det beror mig inte längre. Det kommer alltid att finnas precis som annan reklam. Jag vet att det inte är något för mig. Behöver inte ens fundera då vinster var det som skadade mig mest under min tid som Spelberoende. Det triggade mig att spela igen och jag var inte nöjd förrän det var 0 kronor på kontot. Nöjd var jag väl inte utan besatt av att vinna och kunde inte sluta. Så jag är helt ärlig när jag säger att jag inte vill vinna och därför så spelar jag inte.

 

Jag har gjort felaktiga val i mitt liv och nu gör jag val som jag är nöjd med. Mina 214  Spelfria dagar är min stolthet.

Fredag 2 Februari

Bättre sent än aldrig

   Ja, jag vet att jag skulle skrivit tidigare.. aldrig missat en dag att skriva på min blogg. Så även ikväll kommer en liten reflektion. Genom att prata om mitt Spelberoende så blir jag starkare.Så många positiva reaktioner inte riktigt vad jag förväntade mig. Medmänniskor borde se ner på mig, ifrågasätta men istället får jag höra att jag är modig och stark? Fattar de inte vad jag gjort? Jo men de dömer mig inte...

 

Jag har en fantastisk man som aldrig gett upp tron att den kvinna han träffade för snart tio år sedan finns någonstans därinne. Han ha stöttat mig, peppar mig, följer med mig på möten på föreningen för Spelberoende, aldrig ett ont ord. Utan min man skulle jag inte kommit så här långt. 

 

Vad skulle få mig att få ett återfall i spel? Är säker på att det inte kommer att inträffa då min 0 -Tolerans är det som gäller och fungerar. Min envishet kommer att segra. Vet att det är något jag måste bevisa och jag har inte bråttom. 

 

Jag tror på mig själv men kan inte förvänta mig det av närstående vilket jag förstår. Kommer inte att släppa mina möten på föreningen för Spelberoende. Tillit måste få ta tid och jag är medveten om mitt Spelberoende finns livet ut.

 

Mitt Spelfria liv är så fantastiskt att må bra genom. Hoppas fler hoppar på tåget. Det är aldrig kört, finns alltid hopp.

 

 

Torsdag 31 Januari

Rätt eller fel

 Jag vill verkligen göra rätt för jag har gjort så mycket fel som Spelberoende. Om jag handlar något vill jag helst visa kvitto. 

Om jag håller på med mobilen inbillar jag mig att mina kollegor tror att jag spelar.

Om jag måste jobba över då funderar jag på om min man tror på mig eller om han tror att jag spelar.

Misstänksam mot mig själv? Låter lite konstigt men jag ifrågasätter mig själv och försöker tänka hur jag skulle täńkt om jag varit anhörig till en Spelberoende. 

 

Fortfarande stort fokus på spelreklamen som inte fungerar. Det senaste är att det går att spela på utländska spelbolag som inte har licens. Spelreklamen som skulle vara måttfull fungerar inte heller. Facebook kan vara nästa reklamspridare för nu är det fritt fram för Spelbolagen.

 

Att sluta spela upplevs på olika sätt. En del känner inget spelsug alls medans andra har svåra abstinensbesvär. Stöd från familj och vänner är också viktigt. Det är ett beroende som är lätt att fastna i och svårt att ta sig ur. Det går med vilja och envishet som så småningom blir stolthet och engagemang för att hjälpa och peppa medmänniskor som hamnat i Spelberoende.

 

Spel är något som jag kan vara utan då jag föredrar ett liv i Spelfrihet.

 

 

Onsdag 30 Januari

Livserfarenheter

 Jag har lärt känna mig själv genom mitt Spelberoende. När jag analyserar mitt liv så har jag fått en annan förståelse för hur jag är som människa. Tror att jag alltid varit otrygg i mig själv. Jag har uppfattats som en lugn person och så har jag verkligen inte varit inombords. När jag för fjorton år sedan blev änka var min första tanke att sådant får inte drabba mig för jag klarar inte det. Såklart klarade jag det, även om det var tungt många gånger. Så visst har jag växt genom mina livserfarenheter.

 

Som Spelberoende var det värsta när jag måste berätta och jag inte kunde lösa det längre genom att spela. Då kände jag likadant och ville bara sjunka genom jorden. Ville så gärna fly men alla utvägar var uttömda. Tror många Spelberoende drar sig för att berätta. Rädda för att bli lämnade och fortsätter så länge det går. Det är dock ett viktigt steg och ärlighet är så viktigt. Lögnerna hade liksom blivit en del av mitt liv. Som Spelfri uppskattar jag att inte ha några hemligheter. Hålla reda på vad jag sagt och alltid ha en bra lögn i beredskap. Det var under stor press som jag försökte få ihop mitt liv. Skyllde på att det var mycket på jobbet och att jag var trött. På nätterna drömde jag mardrömmar om casinospel och ibland när jag vaknade var jag inte säker på om det var en dröm eller om det hade hänt. Ett helt annat lugn har infunnit sig. Hela livet kretsade bara runt spel och de tankarna finns inte längre. Läser däremot mycket om Spelberoende och spelreklam då det är stort fokus på detta för tillfället. 

 

 

Tisdag 29 Januari

Vi kämpar vidare och ger aldrig upp

  Vi är så många som kämpar mot spelberoende. Varje dag kommer tyvärr fler att fastna i detta fruktansvärda beroende. Jag är så tacksam att föreningen för spelberoende finns. Där kan du som spelberoende få stöd och hjälp. Du träffar människor som liksom du fastnat i spelfällan. Möjlighet att berätta så mycket eller så lite som du vill. Det viktiga är att fortsätta gå dit. Lätt att tänka att nu har jag varit spelfri i X antal månader och behöver inte gå på möten. Fel säger jag då, 80 % av de som är spelfria och slutar gå på mötena får återfall. Det är inte värt risken och därför väljer jag att fortsätta. 

 

Jag skriver en del på olika forum och även till radion om t ex spelreklam som inte fungerar. Direkt kommer det ett mail eller sms om jag vill ställa upp och vara med i radio. Blivit lite för mycket och jag känner mig jagad och får nästan panik. Eftersom jag även hade panik som spelberoende så säger jag nej till att vara med. 

 

Så ikväll är det dags för möte på föreningen för spelberoende. Denna tisdag är det uppdelat så att det är en tjejgrupp. Jag tycker inte att det spelar så stor roll. Tycker det är lika bra när det är blandat. Nu har jag gått där sedan i Juli 2018 och lärt känna så många underbara människor. Fått ta del av deras livshistorier och kamp för att bli spelfria. 

 

 

 

 

Måndag 28 Januari

Skuldsanering

 Tror de flesta spelberoende känner igen sig i att få panik och försöka lösa det genom att spela. Så många gånger jag gjorde det och varje gång så förlorade jag. Ändå ville jag inte inse fakta att jag inte kunde lösa det genom att spela. 

 

Jag fick skuldsanering år 2017 och kunde inte acceptera att jag inte hade så mycket pengar över. Kunde inte unna mig något extra och mina återfall fortsatte. Det var många gånger som jag i sista sekund lyckades rädda mig från att det skulle braka samman ekonomiskt. Dessa vinster gjorde tyvärr så att jag fortsatte i samma spår. Det var inte frågan om det skulle rasa utan när.... 

 

Vinster är det sämsta för spelberoende för det triggar bara att spela mer och igen. 

 

Nu när jag kommit till insikt så är jag nöjd med att ha skuldsanering. Inser att det inte blir så mycket över men det fungerar och det räcker för mig. Paniken kommer inte längre. Jag värdesätter min spelfrihet oerhört mycket. Är inte beredd att försöka någon mer gång. Jag är spelberoende och inser att jag mår bäst av att förbli spelfri. 

 

Söndag 27 Januari

Sätta livet på spel

 Ibland känns ryggsäcken extra tung att bära. Även om jag är Spelfri så har jag inte glömt. Det finns i min ryggsäck och ibland så lättar den lite och ibland känns den tyngre. Lite som ett mått på hur jag mår. Jag går vidare i mitt liv men allt som mitt Spelberoende orsakat är svårt att glömma. Visst bleknar det men det finns med mig varje dag. Alltid är det något som påminner mig. Kan vara ett reklaminslag på Spotify som jag lyssnar på varje morgon. Mår illa när jag hör hur lätt det är att få drömvinsten. Ingen reklam för hur fort det går att förlora. Om det nu är drygt 16500 personer som spärrat sig hur går det för de drygt 100 000 personer som inte spärrat sig men har problem med spel?

 

Jag tror att spelreklamen tyvärr lockar nya till att börja spela och det är så lätt att fastna i ett Spelberoende. Tyvärr är vi många som flytt in i spelets bubbla och så fort det går att spela bort allt. Snabbt kommer lögner för att få mer pengar till spel. 

 

När ska samhället ta sitt ansvar? Förstår de inte hur allvarligt det är?

Som Spelberoende är du beredd på att satsa allt på spel. Att sedan kända idrottsprofiler väljer att vara med i spelreklam är så fruktansvärt dåligt. Hur kan dessa personer med gott samvete ta emot pengar som kommer från Spelberoende som mår så fruktansvärt dåligt då de spelat bort både hem och familj. 

 

Spelberoende är ett dolt missbruk och svårt att upptäcka för det syns inte på utsidan. Det går så fort att fastna och när det upptäcks har det oftast pågått länge och förstört så mycket. Det kan inte längre vara något skamligt för det kan drabba vem som helst. Spelberoende är klassat som en sjukdom även jag inte anser mig vara sjuk så har jag ett beroende som är livslångt.

 

Att spärra sig på spelpaus.se är ett bra verktyg och att välja avstängning på ett år. Som Spelberoende är det 0-tolerans som gäller och det är livet ut. Om du är Spelberoende så går det inte att spela lite för då är du fast igen. Ett liv som Spelfri går utmärkt att leva efter och du mår så mycket bättre. Varje dag som Spelfri är en vinst.

Lördag 26 Januari

Spelreklam - Nej tack

 En ny Spellag från 1 Januari 2019. Spärra dig på spelpaus.se så är allt frid och fröjd. Eller? Så är det definitivt inte. Det kommer fortfarande sms med spelreklam och jag skriver till dessa casinon. Deras försvar är att det är deras så kallade affiliate som skickat dessa sms. Är det på detta sätt casinon som fått svensk licens för spel ska kringgå Spelinspektionens lagar och förordningar?

 

Jag köper inte denna förklaring då det är alldeles för enkelt att skylla på tredje part. Ett casino som beviljats licens har ett ansvar. Jag har varit Spelfri i 205 dagar och har kommit långt i mitt Spelfria liv. Spelreklamen gör mig mest förbannad och känner bara avsky när den dyker upp på mail och sms.

 

Spelbolagen bör ta sitt ansvar och vi som är Spelberoende ska inte behöva frestas med spelreklam. Det är tufft ändå att få ordning på livet efter ett Spelberoende.

 

Jag har spärrat mig på spelpaus.se för ett år framåt men är rädd för att många som spärrat sig bara valt 3 eller 6 månader. Vad händer när dessa tre månader gått? Hur lätt är det inte att falla för frestelsen att spela igen? Ett gott råd är att spärra sig på ett år. När året gått kan du jämföra med hur ditt liv var när du spelade. Du kommer att upptäcka hur mycket lugnare och fungerande liv du har som Spelfri.

Fredag 25 Januari

Tårar för livet

 Så många tårar jag fällt för mitt spelberoende. För några månader sedan grät jag nästan varje morgon. Många av tårarna var för min son. Hur kunde jag ha gjort honom så illa? Förstår det fortfarande inte men jag har accepterat att jag gjort det. Mitt liv måste gå vidare även om jag aldrig kommer att glömma. Hur ska jag glömma något som jag återföll i gång på gång? Ryser när jag tänker på det. Kan fortfarande känna den där känslan då jag spelat igen och givetvis förlorat...Det får ha en speciell plats i mitt hjärta. En påminnelse om hur illa det faktiskt var...

Det finns ärr i hjärtat som etsat sig fast. 

 

Ekonomiskt skuldfri kommer jag att bli men inte känslomässigt. Sveket mot mina nära och kära finns i mitt hjärta. Kommer alltid att finnas ett slags vemod. Jag förändrade inte bara livet för mig. 

 

Jag är på rätt väg och det är en fantastisk känsla. Fick en fråga för några dagar sedan : Brukar du förhandla med dig själv när du vaknar om att spela eller inte?

Svarade direkt : Tänker aldrig på spel när jag vaknar numera. 

 

Det är sådana här ögonblick som jag inser att jag kommit långt. För ett år sedan tänkte jag på spel 24 timmar om dygnet. 

 

Min medvetenhet tillsammans med mitt agg mot spel och spelreklam gör mig stark och trygg. 

 

 

Torsdag 24 Januari

Föreningen för spelberoende

 Det är svårt att i dag blicka tillbaka på hur livet var innan. De tankar och känslor som jag hade då känns overkliga och ogripbara. Ändå kämpar jag varje dag, för att INTE glömma. Den dagen jag glömmer bort vad spel har gjort med mitt liv, den dagen kommer jag att falla dit igen.

 

Därför är jag så tacksam över föreningen för spelberoendes närvaro, som ständigt ger mig en påminnelse om mitt och andras misstag, och hur snabbt det kan gå illa. Fått ta del av många människors livsöden. Vissa har kommit långt i sin process att förbli spelfria. Jag insåg ganska snart att även jag kunde sitta där en dag, berätta min historia och ge samma känsla till någon annan. Detta drev mig vidare och skapade viljan att aldrig falla tillbaka i spel igen. Glädjen och sorgen i andras berättelser främjar mitt mål, att hålla mig spelfri resten av mitt liv.

 

Inför varje möte känner jag fortfarande lite vemod. Ska jag återigen behöva gräva upp mina gamla synder inför personer som jag inte känner?

 

Efteråt är jag alltid lika glad att jag tillbringat min kväll där. En främling har precis beskrivit exakt hur jag känner mig, framställt precis de känslor som jag känner och har känt den senaste tiden. Samtidigt har jag större förståelse för hur min man har det, hur mitt svek och bedrägeri har påverkat honom.

 

Efteråt kan vi prata om vad vi tagit del av. Samtal som tidigare var fyllda med lögner, och där orden var förutbestämda av mig sedan långt tidigare, består nu av den allra största fröjd som spelfrihet har gett mig : öppenhet!

Tisdag 22 Januari

Lyckliga stjärna

 JAG ÄR STARK 

eftersom jag varit svag 

JAG ÄR MODIG 

eftersom jag varit rädd

JAG ÄR KLOK 

eftersom jag varit dum

 

Det som varit kommer jag aldrig att glömma men jag väljer att fortsätta leva vidare. Kan inte göra det ogjort hur gärna jag än vill. Inte så att jag går runt och mår dåligt varje dag. Det hjälper varken mig eller de jag sårat. 

 

Jag har kommit vidare i mitt nya liv som spelfri. Känns så overkligt att det gick så långt att jag inte såg någon utväg. Allt var bara nattsvart. Pressen var så fruktansvärd och inom mig var det bara kaos. Ryser när jag tänker på det. 

 

Vilken befrielse det är att leva ett liv som spelfri. Inga lögner, inget att dölja känner mig fri. Tror inte det går att förstå vilket helvete det är att fastna i speldjävulens klor om du inte varit med om det. När du inte längre är dig själv. Agerar tvärtemot ditt vanliga jag. Dina tankar handlar om spel 24 timmar om dygnet. 

 

Tackar min lyckliga stjärna att jag till sist insåg att jag måste ta tag i mitt spelberoende. Det är aldrig försent. 

Onsdag 23 Januari

Folksjukdom - Spelberoende

 Spelberoende är något som vi är så många som kämpar med. Jag läser dagligen om människor som fastnat i Spelberoende. Många sitter och puzzlar inför varje månadsskifte och får det ända inte att gå ihop. Kanske vill de inte hamna hos kronofogden och få löneutmätning. Vilken räkning får vänta denna månad? Får inte komma något oförutsett för då kraschar det.. 

 

Att leva under sådan press är psykiskt påfrestande och inte sällan blir de sjukskrivna då det blir för mycket. Som spelberoende är det inte självklart att få skuldsanering. Du måste visa att du tagit tag i ditt spelberoende. Jag är så tacksam att jag fått skuldsanering. Kan se ett ljus i tunneln. 

 

Läser om människor som haft löneutmätning i tiotal år. Kan i princip pågå hur länge som helst. Med många och dyra lån är det svårt att klara det utan att blanda in kronofogden. Den röda tråden är dock att vi vill verkligen göra rätt för oss. Vi är verkligen riktiga kämpar som envetet försöker lösa våra ekonomiska problem. 

Måndag 21 Januari

Pausa livet

Ibland önskar jag att det fanns en pausknapp att trycka på. Det har varit så mycket den senaste tiden. Hinner liksom inte med. Nu vill jag bara vara. Allt har kretsat kring spelberoende. Kan känna en tomhet trots att jag delat med mig av min historia om mitt spelberoende, engagerar mig och skriver på olika forum. Så tänker jag, och nu då?

 

Vet inte varför men just nu känns det inte bra. Varit förskonad och mått oförskämt bra med tanke på min historia. Så kanske dags för en liten svacka. Vad vill jag göra nu?

 

Livet går vidare och pausknappen lär jag inte hitta. Jag får försöka hitta mig själv istället. Känns som jag fastnat i rollen spelberoende. Dags att tänka lite utanför det. Jag måste lägga det åt sidan ibland för att må bra. 

 

Att vara spelfri fungerar hur bra som helst. Tänker inte på att spela överhuvudtaget. Vilket är en skön känsla. Går mot 7 månader som spelfri. Rädslan för återfall har mattats av. Lärt mig mycket om mig själv. Hur jag fungerar och hanterar livet. Trygg i mig själv. 

 

Får ofta höra att jag är modig och stark. Är det verkligen mig de menar? Kanske något jag blivit utan att veta om det... 

Att gå ut öppet med mitt spelberoende har dock stärkt mig som människa. Känner mig trygg i mig själv.

Söndag 20 Januari

Kampen fortsätter

 Jag fortsätter i min kamp att sprida kunskap om Spelberoende. Ikväll är det Karlavagnen i Radio P4 som sänder ett program om Spelmissbruk. Det dolda och skamfyllda beroendet som är ett ett hot mot folkhälsan. Får inte vara så att kvinnor inte vågar berätta och be om hjälp för att samhällets syn är att det inte är acceptabelt. Vi måste våga visa att vi finns och att det kan drabba vem som helst. Vi är varken dumma eller oansvariga men vi har ett beroende.

 

Jag äger problematiken med mitt Spelberoende men jag är fortfarande Annika som dock värderar livet på ett annat sätt än innan jag blev Spelberoende. Väljer att vara Spelfri och försöker hjälpa andra som hamnat eller är på väg att ta sig ur sitt spelmissbruk.

 

Ensam är inte stark när det gäller Spelberoende. Du behöver hjälp och stöd för att ta dig vidare och bli Spelfri. Det tar tid och det är en ständig kamp. Det är mycket som behöver bearbetas. Få tillbaka tillit, relationer, skam och skuldkänslor. Det tar tid och det går inte att få det gjort fort. 

 

Den senaste tiden har det varit stort fokus i media på Spelberoende så jag tror förändringarnas vindar har börjat ta fart. Förhoppningsvis kommer kommunerna att ta sitt ansvar och erbjuda hjälp till Spelberoende.

Lördag 19 Januari

200 Spelfria dagar

 Jag är stark och stolt att nu kunna skriva att jag varit Spelfri i 200 dagar. Ibland känns det som en evighet ooh ibland som en dröm. Vad hände? Mitt liv är så oerhört annorlunda idag. Hur fungerar ett beroende egentligen? Om jag ser tillbaka på när jag spelade då var jag säker på att jag inte kunde sluta spela. Vad var det som gjorde att jag ändå kunde sluta? Varför känner jag inte något spelsug? Många frågor som snurrar. Jag vill förstå..

 

 

- Konsekvenserna var för stora och gjorde mig och min familj så illa

- Inse att en vinst inte kan lösa mina problem

- Jag ville få tillbaka mitt liv och min familj

- 0-tolerans för spel

- Erkände för mig själv att jag var Spelberoende

- Gå på möten på föreningen för Spelberoende

- Inte fly när en jobbig situation uppstår

- Få bättre ekonomi

- Inga lögner eller osanningar

- Frihet

- Stolthet

- Hjälpa andra som är Spelberoende

- Spelsug lurar i bakgrunden och den dörren ska jag hålla stängd

- Kunna sköta min ekonomi

 

När jag nu läser det jag just skrivit så har jag allt att vinna på att förbli Spelfri. Mitt liv är så mycket lugnare sedan jag slutade spela. Jag skriver på min blogg varje dag. Det var inte vad jag hade tänkt men det är skönt att skriva ner sina tankar och känslor. Kanske blir det mindre med tiden..

 

Jag påminns varje dag om vad jag har gjort och vad mitt Spelberoende har orsakat. När jag var på konferens i onsdags och skulle betala på hotellet så tog de inte emot kontanter utan enbart kort. Då jag inte har varken kort eller switch eftersom jag släppt ifrån mig allt och enbart har kontanter, ja då kände jag mig liten...visst min snälla kollega ställde upp men det är själva känslan att inte kunna klara sig själv.

 

Känslan av att vara beroende av andra och jag som dessutom alltid velat klara mig själv och inte gärna ber om hjälp.

 

Försöker se framåt och tänka på allt som hittills har blivit bra och att det kommer att bli bättre. Det tar tid och det får det också göra.

 

Känner mig så trött ibland och det har jag rätt att vara. Jag har liksom inte hunnit tänka så mycket utan det har rullat på ganska fort. Tror inte det finns en dag som jag inte engagerar mig i något som har med Spelberoende att göra. Det har liksom blivit en livsstil.

Fredag 18 Januari

Spelberoende i fokus

 Vem kunde tro för ett halvår sedan att det skulle vara så stort fokus på spelberoende? Inte jag i alla fall och att jag skulle vara så engagerad och brinna för detta ämne. 

 

Känns som det är lite för mycket just nu. Hinner inte med något annat och ibland vill jag dra täcket över huvudet.. Intervjuer och när tv4 vill komma hem till mig och filma för ett reportage om spelberoende så kände jag att det var dags att sätta ner foten och jag tackade nej. Blev för mycket och det kändes inte bra. 

 

Jag vill så gärna hjälpa spelberoende och framförallt kvinnor som känner sådan ångest och skam för att de är spelberoende. Att dessutom var mor blir ännu värre. Alla mödrar vill sina barn väl och det vill även vi som är Spelberoende och förälder. Skillnaden är att när beroendet tar över förlorar vi allt sunt förnuft och allt handlar om att få fram pengar för att kunna vinna tillbaka det vi förlorat.. 

 

Envisa är vi också och vägrar att ge upp. Plötsligt så händer det... Det hände aldrig utan det gick bara utför. Ändå måste jag fortsätta, maniskt beteende. Var tvungen att nå botten. Inse och erkänna, ja jag är spelberoende men jag väljer att fortsätta mitt liv som spelfri. 

 

Om jag fått frågan för ett år sedan om det går att spela lite grann som spelberoende hade jag svarat ja. På samma fråga skulle jag svara nej idag. Jag vet att det är 0-tolerans som gäller. En viktig skillnad att acceptera sitt spelberoende och leva utifrån dessa förutsättningar. 

Torsdag 17 Januari

Livsstil

 Mitt liv har tagit ny vändning och det känns verkligen som jag börjat om på nytt. Nu börjar jag känna att jag lever ett så normalt liv jag kan med mina förutsättningar.

 

Idag blev jag nyfiken på hur många spelfria dagar det är nu.. Hela 198 dagar som jag är så oerhört stolt över. Tänk att jag verkligen klarade att bryta med mitt spelberoende. Nu ska jag försöka hjälpa andra som är Spelberoende. Visa att det går verkligen att sluta spela. Det handlar om att erkänna sitt spelberoende för sig själv. Be om hjälp och ta emot stöd och hjälp. Våga berätta för någon du litar på. Sluta spela i första hand för din egen skull och därefter för andras skull. 

 

Att bli spelfri är som att få ett nytt liv. Varje spelfri dag är en vinst. 

 

Onsdag 16 Januari

Självbild

 Var på möte på föreningen för spelberoende igår och då kom vi att tala om hur spelberoende uppfattar sig själva. Vi säger att vi inte kan förstå hur vi varit så dumma, idiotiska under den tid som vi spelat. Vi glömmer bort att spelberoende är klassat som en sjukdom även om jag själv väljer att kalla det ett beroende. Jag är även reumatiker men kallar mig inte dum för det. Vad är skillnaden? Kanske dags att vi inte nedvärderar oss själva. 

 

Jag hade aldrig fått en påminnelse i hela mitt liv innan jag började spela. Min ekonomi hade jag full kontroll på. Så fort en räkning damp ner i brevlådan så betalade jag den direkt.

 

Din hjärna kidnappas som spelberoende och allt handlar om att spela. Förnuftet är som bortblåst. 

 

Som spelberoende har jag fattat dåliga beslut och nu när jag är spelfri så är det mitt sunda förnuft som råder. Skillnaden är som natt och dag. 

Tisdag 15 Januari

Ett liv som ständigt förändras

 Tänkte senast igår morse att nu har jag gjort upp med alla hjärnspöken så nu kan det väl få vara lite lugnt.. 

 

Spelfri i 195 dagar. 

Fått kontakt med min son. 

Tagit kontakt med min bror som jag inte haft kontakt med på ett år. 

 

Tycker att mitt liv har förändrats till att bli så mycket bättre... 

 

Ändå dyker det upp förändringar som jag inte väntat mig. Senast igår när min nytillkomna bror hör av sig om att vi tre syskon är arvtagare till hälften av huset som min avlidne far bodde i. En far som jag aldrig träffat. Nu ska vi ta hand om ett hus och försöka sälja det. 

 

Eftersom jag har skuldsanering så vet jag inte riktigt vad det kommer att innebära. Fortsättning följer... 

 

Jag har fått två nya bröder och antagligen har min son nya kusiner. Märkligt hur livet kan förändras. 

 

Ska nu även vara med i en telefonintervju med Aller media. Intresset för spelberoende är så stort och så positivt. Det här är något som vi måste våga prata om. 

 

Det skamliga beroendet som har gjort ett stort hål och spelberoende måste få hjälp innan det är försent. 

Måndag 14 Januari

Spelmissbruk - Ett hett ämne

 Fick idag en förfrågan från producenten för Karlavagnen som är ett rikstäckande radioprogram om jag kunde vara med i deras program på söndag. Givetvis ställer jag upp och delar med mig av mina erfarenheter av spelmissbruk. Kan jag hjälpa någon så är jag tacksam. 

 

Sedan årets början har det varit stort fokus på spelberoende då det kom en ny spellag som ska hjälpa spelberoende. Kunna stänga av sig och slippa spelreklam som är direktadresserad. Fungerar ännu inte så bra men jag hoppas det kommer att fungera bättre. 

 

Tycker det är jättebra att media som radio och tv tar det här dolda missbruket på allvar. Det behövs verkligen för det kommer att bli ett allt större problem i samhället. Makthavarna kan inte blunda längre, dags att ta tag i. 

Söndag 13 Januari

Tuffa tider

 Jag har en tuff tid framöver och är starkare än jag tror. Kommer att klara det och det blir bättre..

 

Denna mening som jag nyss skrev betyder otroligt mycket för mig. Jag tror på mig själv och det är där jag måste börja. Inifrån och ut. I det här fallet är det jag som kommer först och står i fokus. Jag slutar spela i första hand för min egen skull sedan för min son, min man, min mans barn och min svärmor och alla andra. 

 

Som alltid när jag bestämmer mig för något så går jag in för det till 110 %. Jag ska förbli Spelfri för det är mina nära och kära värda. Min man som är en helt otroligt sällsynt men ändå verklig människa som har ställt upp för mig på ett helt fantastiskt vis. Tror inte det finns många som har ett sådant hjärta av guld💞

 

Ensam klarar du det inte men med stöd kommer du att kunna förbli Spelfri.

Våga be om hjälp

Du är inte ensam

Det är aldrig försent

Välj att bli Spelfri

Lördag 12 Januari

Tyck inte synd om mig

 När jag startade min blogg för en månad sedan så var min tanke att skriva någon gång per vecka. Ni som följt min blogg har sett att jag skriver varje dag. Det har blivit ett slags beroende..

Så mycket tankar och känslor som dyker upp och det är nya varje dag. Inte minst nu när det var så uppmärksammat med den nya spellagen och spelreklam.

 

Mitt syfte är dock att jag inte vill att någon ska tycka synd om mig. Då har jag misslyckats med min blogg..det är däremot synd om mina nära och kära som fått utstå mycket för min skull. Jag har valt att spela sedan utvecklades det till ett beroende som jag inte kunde och aldrig kommer att kunna kontrollera. Det var ett val som jag gjorde. Mina anhöriga har däremot inte valt att jag skulle bli en anhörig som orsakade så mycket sorg. De har dock valt att stötta mig vilket jag är oerhört tacksam för.

 

Jag har så oerhört mycket att vara tacksam för

 

- Min finaste son

- Min bästa make

- Mina bästa vänner

- Mina finaste kollegor

- Mina 193 Spelfria dagar

 

 

Jag är stolt där jag står idag. Det bästa som hänt var när jag fick träffa min son och jag är så rädd om det så det finns inget som skulle göra att jag skulle riskera att förlora honom en gång till.

 

Fredag 11 Januari

Om inte jag kan förstå - hur ska då andra förstå

 Hur beskriver jag mitt beroende på ett enkelt sätt? Det finns inget enkelt sätt för det går inte att beskriva. Om du inte varit i det kan du inte heller förstå. Ett sjukligt beteende som övergår till mani. Jag ska vinna tillbaka det jag har förlorat till varje pris. Vägrar inse att det aldrig kommer att ske. En önskedröm som aldrig kommer gå i uppfyllelse...

 

Även om jag skulle få drömvinsten så kommer jag att spela bort den för jag kan ińte sluta...när det blir så då måste jag inse att jag har ett Spelberoende.

 

Hur ska jag få andra att förstå när jag själv fortfarande känner mig främmande för hur det kunde bli så här? Att tappa kontrollen totalt och släppa på alla gränser är egentligen helt ofattbart för mig som person. Jag som aldrig fått en påminnelse innan jag började spela. Så ofattbart och ändå har jag gjort allt det här.

 

Vet att jag inte kommer att kunna kontrollera mig om jag skulle spela och har därför valt 0-tolerans livet ut. För mig känns det mest rätt.

 

 

Torsdag 10 Januari

Spelreklam

 Den senaste tiden har det varit stort fokus på spelreklam i samband med den nya spellagen som gäller från 1 Januari 2019. Jag var mycket skeptisk till att den skulle fungera.. Vilket den inte heller har gjort. Spelberoende som spärrat sig på spelpaus.se har ändå lyckats spela. 

 

Reklam via sms och mail slipper jag inte heller ifrån. Trots att jag spärrat mig ett år framåt. Senast igår fick jag ett mail från Expekt som talade om att de beviljats licens i Sverige och erbjöd både freespin och bonus... 

 

Blev så arg och mailade dem direkt att jag minsann spärrat mig. Frågade vad de menade med att skicka till mig som spärrat mig. Fick svar omgående där de bad om ursäkt och skulle stänga av mig manuellt. Jag tänker ändå anmäla det till Konsumentverket. De ska inte komma undan så lätt.. 

 

Jag är verkligen hatisk till allt vad spelreklam heter.

 

 

Onsdag 9 Januari

Min personliga utveckling

Nu när jag varit spelfri i 189 dagar är det dags att reflektera över hur jag har utvecklats under min tid som spelfri. Mycket har hänt och det mesta är positivt men det finns även beteende som jag behöver förbättra. Vad har jag då gjort? 

 

 Positivt

- Spelfri 189 dagar

-Pratar känslor och tankar med mina närmaste. 

- Öppen med mitt beroende för vänner och kollegor genom att berätta.

-Vågar be om hjälp. 

- Ärlig 

- Lärt känna mig själv

- Hantera ångest och panikkänslor. 

- Bearbetar mina skamkänslor. 

- Bättre självkänsla. 

- Närvarande 

 

Under bearbetning 

- Bli skuldfri

- Få tillbaka tillit 

- Rädslan för återfall

- Förtroende att sköta ekonomi. 

 

Känner mig stolt och nöjd med vad jag gjort hittills. 

 

 

 

 

Tisdag 8 Januari

Tillit - Tålamod

Som spelberoende har man bränt de flesta broar och tilliten är borta. Den behöver byggas upp på nytt och det tar tid..... 

 

Något som är jobbigt både för den som har ett spelberoende och även för den som står närmast. Jag är alltid beredd på att få försvara mig om det dyker upp något brev. Innerst inne tänker jag kan du inte lita på mig? Samtidigt förstår jag att jag inte har varit att lita på under min tid som spelberoende. Så många lögner och osanningar. Det går inte att vända på en kafferast... 

 

Tålamodet tryter ibland även om jag förstår att det tar tid att bygga upp förtroende och tillit. Vad hjälper det att jag vet att jag gjort allt rätt och att jag inte tänker göra något dumt? Jag får ge det tid och ha tålamod.

 

Inte ens i min vildaste fantasi finns att jag skulle riskera att bryta mina 188 spelfria dagar. För mig är de guld värda. Ser hela tiden framåt och känner mig stark som spelfri. Så länge jag har 0-tolerans så finns det inget att oroa sig för. 

 

Måndag 7 Januari

Medgång - Motgång

Undrar ibland hur mitt liv sett ut om jag aldrig hade fastnat i ett spelberoende? Då skulle jag inte lärt känna alla underbara medmänniskor som jag träffat på föreningen för spelberoende. Kanske skulle jag råkat ut för andra motgångar? Om inte om fanns.... men det gör det. Jag tror på ödet och att det blev så här var förutbestämt. 

 

Om jag hade glidit fram på en räkmacka så hade jag nog inte heller haft den förståelse som jag har för medmänniskor. Det sägs att av motgångar blir du stark och jag kan bara hålla med. Att kämpa har gjort mig stark som människa och det är positivt. 

 

Det är dock välkommet med medgång också för det behövs det också. Visst är det en härlig känsla när det går bra.. Hoppas nu att livet ska få vara lugnt och inga oväntade saker ska hända. 

 

Söndag 6 Januari

Samvetets röst

Vi vet inte vad morgondagen kommer att ge oss.

Så var inte arg för länge.

Lär dig att förlåta och att älska av hela ditt hjärta.

Oroa dig inte över de människor som inte tycker om dig.

Uppskatta värdet av de människor som älskar dig. 

 

Vem är jag?

Jag har ett spelberoende men jag ÄR fortfarande Annika som person.

Inom mig har jag fortfarande samma tankar och känslor som innan jag började spela.

Lika noggrann med att allt ska skötas på ett korrekt vis som innan jag började spela.

 

Jag hoppas att de människor som valt att inte tro på att jag kan förbli spelfri kommer att ändra sig. 

Om inte så kan jag inte göra mer än vad jag gör. 

Väljer att inte umgås med medmänniskor som inte kan eller vill acceptera det jag har orsakat genom att vara spelberoende. Min livsenergi väljer jag att lägga på sådant som ger mig något. 

 

Det dåliga samvetet finns alltid med mig. Varje dag går vi hand i hand. Jag vill inte heller glömma allt ont som mitt spelberoende har orsakat mina nära och kära. Det är en del av mitt liv och även ett verktyg som ger mig motivation att förbli spelfri. Min son och min man är de som jag gjort mest illa. Trots att det är de som jag älskar mest. 

 

Som spelberoende var jag beredd på att satsa vad som helst. Det sjuka beteendet gjorde mig manisk och känslokall. Jakten på "vinsten som skulle lösa allt" var skoningslös. Ångest och panik var min vän dygnet runt.. 

 

Fast det gått sex månader så gör det ont när jag skriver om mitt spelberoende. Fortfarande är jag så hatisk mot spel och vill av hela mitt hjärta hjälpa medmänniskor som blivit spelberoende. Allrahelst vill jag få unga människor att förstå hur farligt det kan vara. 

Det kan vara den där enda gången som gör att du fastnar och sedan kan det vara kört. Ditt liv blir aldrig sig likt igen. 

 

Så mitt råd är:

Har du aldrig börjat?

Gör det inte! 

Är du spelberoende? 

Sök hjälp på föreningen för spelberoende. 

Spärra dig på Spelpaus.se 

Förbli spelfri - Vägen till ett bättre liv. 

Lördag 5 Januari

Livets gång

När jag var liten drömde jag om att ha fem barn och jag skulle vara den snälla socialsekreteraren som hjälpte medmänniskor som hade det det svårt. Så blev det inte...

 

Drömmar har man hela livet men av olika anledningar så blir det inte så. Jag har drömmar även nu men på ett helt annat plan. Önskar mig ett vanligt Svensson liv med vanliga inkomster och utgifter. Nu lever vi på existensminimum men om 3,5 år är min skuldsanering klar och då...

 

Livet har brutit ner mig några gånger.

Det har visat mig saker jag inte velat se.

Jag har upplevt sorg och misslyckanden.

Men en sak är säker...

Jag reser mig alltid upp.

 

Igår var jag med i radio P4 väst som sände en årskrönika med medverkande som gjort stort intryck och fått mycket reaktioner. Tänk att när jag var med och berättade om mitt Spelberoende så blev det så uppskattat. Så jag fick chansen att berätta hur det gått sedan...nu valde jag att gå ut med mitt riktiga namn. Tänker att om vi inte är så hemlighetsfulla som Spelberoende så blir det ett beroende som verkligen finns och är ett problem i samhället.

 

Det har stärkt mig mycket att varit med i radio, gått ut öppet på Facebook och på min arbetsplats. Jag är stolt över mig själv och alla fina kommentarer ger mig ny energi och känner att jag är på rätt väg.

 

 

Fredag 4 Januari

Ödmjukhet - Livserfarenhet

Jag är stark

eftersom jag är sårbar.

Jag är klok

för jag har gjort mängder av misstag.

Jag är lycklig

eftersom livet har gjort riktigt ont ibland. Jag älskar

eftersom jag vet hur det känns att förlora någon nära.

Jag har medkänsla

eftersom jag upplevt lidande.

Jag skrattar

för mitt liv har varit tufft ibland.

Jag lever

för att livet inte är någon självklarthet.

 

Ödmjukhet inför medmänniskor har jag fått av mina livserfarenheter. Att inte döma människor utifrån sina egna erfarenheter. Vi kan inte sätta oss in i allt som andra går igenom. Hur gärna vi än vill ibland. Att lyssna på en medmänniska kan vara precis vad som behövs just då.. Inte en massa goda råd som kanske kväver den som har det svårt. 

 

Så något vi borde bli bättre på att lyssna.

Våga fråga, hur mår du egentligen?

Om du vill prata så finns jag här.. 

Kanske är det just dessa få meningar som blir första steget till att ta tag i sitt problem. Vi är rädda för att tränga oss på eller störa.. 

 

Jag tror att det finns ett stort mörkertal av människor med olika missbruksproblem i samhället.

Inte minst spelberoende som verkligen inte märks förrän det gått för långt. Alla inser inte eller vill inte inse att det gått för långt. Dessutom ett skam och ångestbelagt beroende. 

 

Jag har stängt av mig för alla typer av spel på spelpaus.se för ettm år framåt. Ett verktyg för att inte kunna spela på nätet. Uppmanar alla som känner att det blivit lite för mycket spelande att stänga av sig. Innan det har gått för långt och ekonomin får sig en knäck. 

 

Varje dag som spelfri är högsta vinsten! 

Torsdag 3 Januari

Lycka - Spelfri i 6 månader

Idag har jag varit spelfri i 6 månader. En underbar känsla att jag har kommit så här långt. När jag för ett halvår sedan satt på mötet på föreningen för spelberoende och hade varit spelfri en vecka kändes det tungt. 

 

Hur i allsindag så skulle jag få ordning på mitt liv? 

Var skulle jag börja? 

Skulle vi klara det ekonomiskt? 

Vem kunde hjälpa mig? 

Skulle jag få behålla min skuldsanering som jag misskött? 

Hur skulle livet kunna bli meningsfullt igen? 

Skulle mina nära och kära kunna förlåta mig? 

Kunde jag bli spelfri? 

 

Några av alla tankar som snurrade då och det mesta har jag fått ordning på. Mitt liv fungerar som spelfri och jag är så innerligt tacksam att det har gått så bra. 

 

Jag har ännu inte upptäckt något negativt med att vara spelfri. Det finns bara fördelar och med envishet och vilja så går det. Givetvis har jag fått stöd och hjälp. Inte minst på föreningen för spelberoende som är det som har hjälpt mig mest. Min man som är ett fantastiskt stöd. Även mina kollegor har varit underbara mot mig. 

 

Så nu ser jag framemot 1-årsdagen som spelfri. 

Onsdag 2 Januari

Se framåt

Känns som jag har hela livet framför mig... Nytt år och allt känns plötsligt så mycket lättare. Känner mig positiv och förväntansfull. Det mesta har börjat ordna sig och nu är det bara att hålla ut. 

 

Längesedan jag mådde så här bra. Nästan glömt bort hur det känns. Går mot ljusare tider och bara vetskapen gör det lättare. 

 

Ikväll är det årets första möte på föreningen för Spelberoende. Tre veckor sedan vi var där senast. Vi brukar gå varannan vecka men nu blev det lite längre uppehåll då julen kom emellan. Otroligt givande att gå på dessa möten. Möter så många nya underbara medmänniskor. Rekommenderar även de som inte är spelberoende att gå och lyssna för att förstå...

 

Det är rätt så märkligt men det är som att det finns en osynlig mall som spelberoende följer. Vi agerar precis likadant och går igenom likadana våndor. Eller kanske är det en speciell typ av människor som blir spelberoende? 

 

Första arbetsdagen som, förflöt utan några större missöden. Så nu livet vidare och jag hoppas det går i denna andan av att känna mig lugn och harmonisk. 

Tänkvärt

Skam - Stolthet

 Det bästa jag gjort näst efter att jag blivit Spelfri är att gå ut öppet med mitt Spelberoende.. Innan dess så la jag ribban högt..

 

- En kvinna i femtioårsåldern borde ha bättre vett

- En mor gör inte så

- Fru som gjort sin man illa med lögner

- Kollegan som har ett beroende

- Väninnan som bär på en hemlighet

 

Den här hemska människan som beskrivs är faktiskt jag.. Reaktionerna har inte varit så som jag trodde..

- Bra kämpat

- Vad stark du är

- Modigt

- Måste vara en lättnad

- Vilken tung börda

- En hjälp till andra

 

Ett axplock av alla reaktioner och det har stärkt mig ännu mer i att förbli Spelfri. Jag har inte blivit utdömd och behandlas fortfarande med respekt.

 

Trots allt så är jag som person fortfarande kvar och min roll på arbetsplatsen har inte påverkats negativt. Tror att jag numera utför mitt arbete på ett ännu bättre vis då jag har "hittat" mig själv igen..

 

Våga vara ärlig och öppen när du känner dig mogen för det ska kännas bra inifrån och ut... Vi är olika som människor och jag skriver gärna ner vad jag tänker och känner just för tillfället. Så det blir ett extra inlägg idag.

Nyårsdagen 1 Januari 2019

År 2019 - Ett oskrivet blad

Så inleds det nya året med stormvindar...men den här gången är det vädrets makter och inte jag som håller i vinden...

Om jag får bestämma och det gör jag så kommer detta nya år fortsätta i samma skepnad som slutet på förra året...för då gjorde jag rätt och förblev Spelfri.

 

Jag behöver inte ha några nyårslöften för jag är nöjd med att vara Spelfri. Något som jag lovat mig själv är att inte göra min son och min man besvikna. De är värda att våga lita på mig och jag kommer att kämpa för min egen och därefter för deras skull.

 

Nu börjar ett nytt år som jag tänker fylla med mina tankar och känslor. Ser framemot ljusare tider och känner en viss lättnad av att börja på ett oskrivet blad..

 

Så mycket att vara tacksam för...

- Min finaste man

- Bästa sonen

Kollegor

- Vänner

-  Medmänniskor på föreningen för Spelberoende

 

Tagit steget att "trycka på knappen" och stängt av mig på Spelpaus.se. Ett verktyg som kan hjälpa oss som är Spelberoende. Dock är det vi själva som måste bestämma oss för att vara Spelfria.. finns en mängd verktyg men det måste komma inifrån..

 

Du som tvekar... varför inte den här första dagen på år 2019 bestämma dig och lämna spelets värld. Du har allt att vinna och det är aldrig för sent.

 

Varför inte följa med mig på min väg som Spelfri? Räkna dagarna som Spelfri och du kommer känna hur stoltheten växer för varje dag. Tillsammans så fixar vi det!

 

 

 

Nyårsafton 31 December

Tillbakablick - Året som gick

Vilket år..i dubbel bemärkelse. Det har hänt så otroligt mycket och ibland känns det som en dröm. Jag drev mig så långt ner i botten och gjorde ett allvarligt självmordsförsök. Vad hände? Hur kunde mitt liv kännas så katastrofalt att jag var på väg att offra mitt liv? Kunde lika gärna varit död och begraven.

 

Så nära..och istället sitter jag just nu med mitt morgon kaffe denna nyårsaftonsmorgon och mår relativt bra...ett Spelberoende som i sin tysthet kan driva en människa till självmord. Tragiskt och därför vill jag av hela mitt hjärta hjälpa de Spelberoende människor som hamnat i liknande situation. 

 

Första halvan av detta året är en tillvaro i skräck, panik och ångest. Jakten på "den stora vinsten" pågår för fullt... innerst inne vet jag att det kommer braka samman. Jag har helt enkelt tappat kontrollen och då får jag panik för ett visst kontrollbehov har jag. Det drar ihop sig till semester och på jobbet kan jag inte längre tänka... allt kretsar kring hur jag ska lösa situationen som jag försatt mig i. Det går inte, jag kan inte och det finns bara en utväg. Hur jag än vrider och vänder så kommer jag till samma slutsats. Att ta bort mig, allt är raserat, alla jag har sårat, finns ingen som orkar med mitt beteende längre...

 

Jag bestämmer mig och nu är det dags. Dagen innan får jag sådan hjärtklappning och känner mig svimfärdig, varmt är det också upp mot 30  grader. Försöker äta men det bara växer, går och lägger mig för att invänta morgondagen då det ska ske.

 

Dagen med stort D tar sin början..min man ska på ett läkarbesök och sedan träffa sina barn så jag har gott om tid. Jag duschar, borstar tänderna och tar på mig en vacker sommarklänning. Ett hårspänne i matchande färg så är jag klar..

 

Sväljer tabletter i rasande fart, går oväntat lätt, sedan är det bara att vänta. Skickar meddelande till min son och min man, något som jag inte har något minne av. Omtöcknad hör jag hur det bankar på dörren och en röst som skriker att det är polisen...

 

Vaknar ett dygn senare på intensiven, min son har ringt polisen och räddat mitt liv...

 

Då inser jag att jag måste välja, fortsätta spela och bli hemlös eller bli Spelfri och få ett liv. Jag väljer det senare och idag är jag en helt annan människa. Mitt sunda förnuft har åter flyttat in och även om jag inte kan förstå mitt beteende som Spelberoende så har jag accepterat det.

 

Tack vare föreningen för Spelberoende så har jag kommit så här långt. Träffat så många underbara människor på dessa  möten. Ingen som dömer och så otroligt mycket stöd. Kommer att fortsätta att gå på dessa möten i framtiden för det ger så oerhört mycket. Lämnat ifrån mig min ekonomi för att enbart ha kontanter vilket är en trygghet för både mig och min man.

 

Vi som är Spelberoende reagerar på olika vis. När jag år 2016 varit Spelfri i 4 månader ansåg jag mig vara frisk..trillade dit igen och spelade mycket mer aggressivt och med större insatser. Nu har jag varit Spelfri i snart sex månader skillnaden är att jag har insett att jag är Spelberoende men Spelfri. Jag känner inte något sug efter att spela och undrar ibland när det ska komma? Det kanske aldrig kommer..men det vet jag inte så därför är jag mycket försiktig och vaksam för att inte få ett återfall. Lite som att leva i ovisshet.

 

Hoppas att du som är Spelberoende vågar be om hjälp och berätta. Även om det känns hopplöst så går det att komma vidare. 

Söndag 30 December

Tårar - för medmänskligheten

Så många gånger jag svalt och svalt för att inte gråta. Tusentals tårar som aldrig fällts men de har funnits... När jag väl gråter känner jag mig svag men också en lättnad. Vill gärna inte falla i gråt men ibland så måste tårarna bara få falla. Numera gråter jag ofta av glädje, att jag kommit så långt och kan stoltsera med mina 180 dagar som Spelfri. Något som var helt otänkbart för sex månader sedan. 

 

Rädslan för att bryta med min vän som bar namnet spel..vad var jag rädd för egentligen? Vad skulle kunna hända om jag sa upp bekantskapen? Om jag hade allt att vinna varför inte anta utmaningen?

Jag har tyvärr inga svar..vet bara att jag gjorde revolt och det har jag aldrig ångrat en sekund...

 

Vet också att många medmänniskor som är Spelberoende nu sitter och våndas då jag har varit i samma situation. De har redan spelat bort lönen som dök upp på kontot före jul och vet kanske inte hur de ska kunna betala hyra, el och lånekostnader. För att inte tal om matkontot som kanske gapar tomt..

 

Spelberoende skriver på olika forum och ber desperat om hjälp..

Jag försöker ge dem råd som att det första är att erkänna för sig själv att man har ett Spelberoende, våga be om hjälp, kontakta föreningen för Spelberoende, våga berätta vilket jag vet av erfarenhet är det svåraste. Blotta sig och framförallt skammen som kvinna och mor.

 

ÄTA - Ärlighet -Tolerans - Acceptans 

Tre ord som är en ledstjärna för att gå vidare och få ett bra liv som Spelfri.

 

Jag kan bara ge dem verktygen för att bli Spelfria och det måste komma inifrån, att du verkligen vill sluta spela för din egen skull i första hand och i andra hand för dina nära och kära. Om du går i den ordningsföljden så är du på rätt väg.

 

Jag möter människor som får panik när de ställs inför att de bör berätta och söka hjälp för sitt Spelberoende. De känner sig pressade och vill fly..

Hoppet om "drömvinsten som löser alla problem" har de inte släppt. Tyvärr en önskedröm för som Spelberoende så är du snart tillbaka igen även om du råkar vinna mycket pengar..Vinst är för Spelberoende bara ett verktyg för att gå ner sig ännu mer och kanske till och med sluta som hemlös. 

 

Så jag ber de som är Spelberoende och läser det här att välja att ta tag i sitt Spelberoende. Det är aldrig för sent. Se år 2019 som en möjlighet att välja ett liv som Spelfri.

Lördag 29 December

Livet Nu - Då

Det som finns i kappsäcken bär jag med mig och det glömmer jag inte. Finns där alltid och ibland tar jag ut något från ryggsäcken då jag känner att det kan jag lägga åt sidan. Så ryggsäcken blir lite lättare men ibland så fylls den på..

 

När jag fick beskedet om att min pappa avlidit för elva dagar sedan så blev det som en chock. En pappa som jag aldrig träffat i hela mitt liv. Konstig känsla...nu är jag plötsligt storasyster till två halvbröder. Jag har fått information genom polisen att min pappa levt i misär något han dock valt själv..då kommer tankarna om att min pappa inte haft något bra liv? Jag vet för lite om allt så det blir bara spekulationer.

 

Försöker räta ut alla frågetecken detta år och har därför kontaktat min halvbror som jag varit uppväxt med tillsammans med vår mamma. Han är både blind och får njurdialys i hemmet. Vi har dock inte haft kontakt det senaste året. Känns inte bra och därför skickat ett meddelande och berättat att jag är Spelberoende något han inte vetat om. Så vi får se om han hör av sig... Samtidigt är jag rädd för hur han har det. Jag hoppas att det går bra men ändå så skäms jag för att jag inte orkat höra av mig.

 

Så det händer mycket i mitt liv och jag som bara önskar en vanlig grå och trist vardag för det passar mig just nu...

 

Kanske blev det här mest en skrift om nutid dock finns mina tankar i dåtid och även om det varit otroligt smärtsamt så har jag lärt mig mycket både om mig själv och mina medmänniskor.

 

Känner mig dock så trygg i mitt liv som Spelfri och tror verkligen på att jag kommer att klara det. Inte minst sedan jag fått träffa min älskade son och för honom är jag beredd att göra allt för det är han värd. Hoppas att han en dag ska känna sig stolt över att ha en mamma som förändrade sitt liv till det bättre.

Fredag 28 December

Varje dag är en ny dag

Låt inte det som hänt tidigare tynga ner dig.

Varje gång du tänker på något negativt utsätter du dig för upplevelsen igen.

Din hjärna kan inte skilja på "det som hänt på riktigt" och det som "du bara tänker".

Du ökar mängden negativitet i kroppen vilket i längden kan påverka både din hälsa och ditt liv.

Tillåt dig att släppa, förlåta om det behövs och gå vidare.

Du har inget att vinna på att älta eller fastna i gamla saker.

Ditt liv är här och nu och varje dag är ny. Varje morgon kan du ta beslutet att göra det bästa av den här dagen.

Unna dig det. Ingen mer än du förlorar på att älta det som redan är över.

Släpp och gå vidare lättare och gladare.

 

Varje dag har något att vara tacksam för. Mycket tar vi bara för givet så jag har bestämt mig för att skriva tre saker som jag är tacksam för varje dag. 

 

- Jag är spelfri

- Min fantastiska make

- Jag får chansen att utforska en ny dag

 

 

Min födelsedag 27 December

Min bästa födelsedag

Så kom den äntligen...min födelsedag. Inte för jag någonsin längtat efter min födelsedag under mitt 53-åriga liv. Förutom i år då jag fått löfte av min son att vi skulle träffas på just denna dag. 

 

Där var han, min finaste son livs levande.. Så fantastiskt att jag äntligen fick krama om honom. Som jag har längtat och så blev det verklighet. Som mamma med mina tusen frågor, kände att jag fick backa lite för att inte kväva honom. 

 

Äntligen fick vi prata och jag sa vad jag kände och han fick säga sitt. Innerst inne så har jag envist kämpat för att få behålla kontakten med min älskade son. 

 

Försöker smälta allt just nu. Det känns bra och vi kommer att bygga vidare på vår kontakt. 

 

Så lycklig just nu och för att behålla denna känsla ska jag till varje pris förbli spelfri. 

Annandag Jul 26 December

Framtid - Minnen

Julen börjar lida mot sitt slut. Kan villigt erkänna att det var jobbigare än jag trodde. Visserligen önskar jag att jag aldrig hade börjat spela men det hjälper inte. Om inte om fanns..så hade allt varit annorlunda. Ingen idé att tänka så för det hjälper mig inte framåt. Att inte träffa min son vid jul var det svåraste men innerst inne så hade jag accepterat det men ändå blev det svårt.

 

Min första Spelfria jul på fyra år och det är jag oerhört stolt över. Mina 176 dagar som Spelfri som bara ska bli fler. Jag känner mig fri, ingen ångest, inga lögner. Det är så jag vill ha det i min framtid och det ser ljust ut. Jag är på god väg och är samtidigt ödmjuk inför livet. Som Spelberoende drabbades jag ständigt av panik och då var det tryggt att försvinna in i spelbubblan. Sedan.. ångest och ännu mer ångest. Jag kunde inte inse att jag inte kunde satsa den där enda hundralappen för det var alltid då jag spelade tills allt var förlorat igen...

 

Många minnen och framförallt dåliga sådana från min tid som Spelberoende. Jag ryser fortfarande när jag tänker tillbaka. Så dåligt jag mådde, dag ut och dag in. Ja, det blev som en livsstil. Jakten på storvinsten som skulle lösa alla problem men den kom aldrig...

 

Jag ser mer framåt än bakåt. Det jag har gjort får jag leva med men jag kan göra rätt i min framtid.

 

- Det är aldrig försent att sluta spela

- Våga berätta

- Besök föreningen för Spelberoende

- Ta emot hjälp

Juldagen 25 December

Tid för eftertanke

Här sitter jag - men du, jag är inte ensam...

Tio tusen ljus brinner, Tio tusen ljus bara för mig...

Jag gör allt jag kan - allt jag bara kan för att de ska fortsätta brinna - evighetens lågor.

Snälla, låt mina ljus brinna.

 

Här sitter jag - men du, jag är inte ensam. Tio tusen ljus brinner bara för mig och för den jag en gång trodde jag för alltid skulle vara.

Den som trodde att livet var enkelt, den som trodde att framtiden alltid skulle vara ljus, att inga motgångar skulle uppstå på min väg.

 

Här sitter jag.- men du, jag är inte ensam.

Tio tusen ljus brinner bara för mig och det som sedan hände - det jag fick gå igenom. Det mörka som försökte trycka ner mig, djupt, djupt i den mörka avgrunden - men som aldrig lyckades. Tio tusen ljus brinner fortfarande för att visa att jag var starkare än mörkret. Att jag aldrig, aldrig gav upp.

 

Miljoner tårar faller längs mina kinder men inga av de låter något av ljusen slockna.

 

Här sitter jag - men du, jag är inte ensam.

Tio tusen ljus brinner bara för mig och för den oövervinnerliga styrka och kraft jag fått av alla motgångar. Det som jag en gång trodde skulle vara så enkelt och så självklart blev plötsligt tvärtemot. En kamp, mot att ta mig framåt istället för att ge upp, låta tiden frysa - stå still. Jag visade mörkret att jag var starkare - Jag gav inte upp - Jag såg istället möjligheterna - ljuset - att se allt som en stor utmaning - något som jag fick kämpa för med hjälp av hoppets och kärlekens svärd.

 

Här sitter jag - men du, jag är inte ensam. Tio tusen ljus brinner för den kraft som byggt upp mig, stärkt mig och gjort mig till den jag är idag. Den kraft som inte låter mina tårar skölja bort mitt vackra leende.

 

Tio tusen ljus kommer för alltid att brinna inom mig. Du, tro mig, De kommer aldrig, aldrig att slockna.

Låt dina tiotusen ljus för alltid brinna inom dig.

Låt inget av ljusen få slockna.

Inget...

 

God Jul

God Jul

En dag säger det bara klick. Då inser jag vad som är viktigt och vad som inte är det. Jag lär mig att bry mig mindre om vad andra människor tycker om mig och mer om vad jag tycker om mig själv. Jag inser hur långt jag har kommit och jag kommer ihåg när allt var en sådan röra och aldrig trodde att jag skulle återhämta mig. Och sedan ler jag. Jag ler eftersom jag är stolt över mig själv och personen jag kämpade för att bli.

 

Ännu en julafton har tagit din början. Min första jul som Spelfri på fyra år. En oerhörd lättnad men också sorg över vad jag förlorat genom att vara Spelberoende. En helg där det finns tid för eftertanke. Så här bra liv kan jag ha om jag fortsätter att vara Spelfri och det är mitt mål. Det ska bara bli fler och fler dagar..

 

Känner mig lugn inombords, inga lögner, ingen ångest, ingen panik. Den som inte levt med detta har nog svårt att förstå. Ett liv i självförnekelse är en bra beskrivning av min tid som Spelberoende. Kan tyckas vara en kort period, fyra år är väl inte mycket? Jo som Spelberoende är det både långt och fruktansvärt och jag hann rasera så otroligt mycket, göra mina nära och kära så fruktansvärt ont, skuldsätta mig för livet om jag inte fått beviljat skuldsanering vilket inte är en självklarhet. Lögner och osanningar var mina följeslagare.

 

Jag njuter verkligen av att vara Spelfri och jag vet att jag gör helt rätt. Vid min sida har jag min fantastiska make. Utan honom hade jag förmodligen varit hemlös vid det här laget. Han som trodde att den förnuftiga kvinnan fortfarande fanns någonstans inom mig. Så rätt han hade och det jag lovat mig själv att varken han eller min son ska behöva lida mer för min skull.

 

Så nu ska jag verkligen njuta av denna julafton och ta vara på att må så här bra.

God Jul💖💖💖

Julafton 24 December

Snälla jul försvinn fort

Så otålig att jag redan skriver ner mina tankar som inte borde stå här förrän om tidigast 4 timmar. Jag ska villigt erkänna att jag bara önskar att julen vore över. Idag har jag redan fällt en mängd tårar. Så nu skriver jag från hjärtat och jag har verkligen så mycket sorg i mitt hjärta av minnen av när min före detta man äntligen fick somna in efter att kämpat med sin cancer i drygt ett år och så fruktansvärt orättvist att han som bara var 47 år inte fick se vilken fin son han var med om att skapa. En stoltare far fick man leta efter.. 

 

Ledsen för att min nuvarande man inte har den kontakt med sina barn som han kunde ha haft på grund av vad jag har gjort. Min man har valt att stå på min sida och jag vet att det är några i min närhet som tyckt att han borde lämnat mig.. 

 

Min man har alltid funnits för mig och stått emot allas tvivel. Vilken fantastisk man jag har och ja jag vet han är guld värd. Hoppas att jag någon gång i livet kan gottgöra en liten del av allt han gjort för mig. 

 

Tänker ibland att vad hade jag varit nu om han lämnat mig? 

Hemlös och på gatan? 

Kanske ännu värre? 

 

Ryser när jag tänker på det. Så nära att gå över gränsen. 

Tacksam för allt och alla. 

God Jul 💖🎅☃️

 

Fredag 23 December

Rädd för att misslyckas

Sitter här med mitt morgonkaffe dan före dopparedan. Det känns konstigt att fira jul utan min son. Det är det svåraste och den värsta konsekvensen av mitt spelberoende. Jag önskar att jag kunde göra det ogjort men det går inte och det får jag leva med. Drygt sex månader sedan jag träffade honom. Jag längtar så efter honom och det gör ont. En hjärtesorg. 

 

Om fyra dagar fyller jag år och ska träffa min son. Vi ska gå på café.

Jag är rädd för att misslyckas. Det måste bli rätt den här gången.. 

 

Rädsla för vårt möte. 

Hur kommer det att kännas? 

Är det en främling jag möter? 

Blir det spänt mellan oss? 

 

Frågorna snurrar och jag inser att jag får ge mig till tåls till torsdag. 

 

Jag har alltid haft rädslor även om de har förändrats. 

Rädd för att falla

Rädd för att misslyckas 

Rädd för att jag inte ska orka

Rädd för att något oförutsett ska hända 

 

Så nu har jag lagt mina tankar på det här en stund. Nu lägger jag undan det och ska fira jul så gott det går. 

Byrålådan är fylld till bredden av mina minnen och tankar. Tar fram dem emellanåt och sorterar om och sedan lägger jag ner dem igen. 

 

För jag har insett att jag måste leva och gå vidare i livet. Vill inte fastna och bli bitter. För det är jag inte värd och min stolthet över att varje morgon vakna spelfri är min drivkraft. 

 

 

Lördag 22 December

ÄTA - Ärlighet - Tolerans - Acceptans

Ärlighet

 

För mig är ÄTA en ledstjärna i mitt liv då jag levt på lögner i flera år.

Som Spelberoende så går det inte att vara ärlig. Ljuger om allt för att få pengar till Spelberoende. Dock har jag aldrig stulit eller utsatt mig eller någon annan för bedrägeri. Vilket är ganska vanligt bland Spelberoende. En sådan lättnad att slippa gömma, dölja eller undanhålla sanning. Jag har fått ett helt nytt liv och är så stolt att jag trots allt kommit så här långt. Ser att det finns en framtid bara jag håller mig Spelfri. Det är bara det som det handlar om. Den lilla detaljen måste du väl kunna hantera? Nej det är just det som jag inte kan hantera. Därför väljer jag 0-tolerans gällande spel. Min garanti sedel för ett Spelfritt liv.

 

Tolerans 

 

Jagska nu gå vidare i livet och fortsätta leva. Inte det lättaste med allt jag ställt till med. Min räddare i nöden är föreningen för Spelberoende i Trollhättan. När jag för nästan 6 månader satt där på mitt första möte efter att ha försökt ta mitt liv en vecka tidigare och tänkte hur ska jag ta mig ur mitt Spelberoende? Då kände jag mig liten och orkeslös. Vilka underbara medmänniskor jag har träffat på dessa möten som jag går på varannan vecka. De har lyssnat på min livstragedi om och om igen och jag har fått ta del av deras livstragedier. Som människa har jag blivit mer ödmjuk och förstående inför medmänniskors livsöden och val i livet. Dessa möten ger så mycket och jag kommer att gå dit livet ut. För det är en av mina livbojar för att hålla mig Spelfri.

 

Acceptans

 

Det svåraste är att acceptera att jag gjort framförallt min man och min son så illa. Givetvis har jag gjort fler medmänniskor illa men det är de två personer som betyder mest av allt i mitt liv. Ändå så gjorde jag det om och om igen...

Så otroligt idiotiskt och korkat och jag har många gånger frågat mig hur kunde denna förnuftiga kvinna fullständigt tappa kontrollen över sitt liv och fullkomligen rasa ihop? 

Beroende är som alla vet inte något som har med förnuft att göra. Jag var tvungen att inse att jag var beroende först då kan jag få och ta emot hjälp.

Jag kommer aldrig att glömma men jag accepterar vad jag har gjort och väljer att fortsätta mitt liv framåt.

 

Tankar i mörkret

Mina innersta tankar

Jag ger inte upp.

Hoppets låga låter jag brinna.

Jag känner den fylla mina sinnen.

Den finns där.

Det som en gång var lämnar jag bakom mig.

Jag blundar.

Det som en gång ska bli verklighet finns där.

Jag ser det så klart. I mina tankar.

Tro mig - det kommer att bli verklighet.

Och du, jag kommer bli lyckligare än någonsin.

Allt jag behöver göra är att tro på mig själv.

Det är jag - bara jag som bestämmer.

 

Ingen annan kan ta kontroll över mitt liv. Ingen...

Ingen...

ingen...

 

Var den du är.

Gör det du vill

Gå din egen väg

Det är ditt liv.

 💖💖💖

 

Fredag 21 December

Våga berätta

Idag är det min sista arbetsdag för detta år, nu väntar julledighet. För tre veckor sedan blev jag intervjuad av p4 väst och reportaget sändes i radion. När jag lyssnade på mig själv så tänkte jag att det är faktiskt ganska tragiskt det som jag gått igenom som Spelberoende. Då var jag anonym och kände att jag vill berätta för det är tungt att bära i sin ensamhet.

 

Så jag bestämde mig för att lägga ut det på Facebook och ni ska veta att jag våndades den natten. Vågade knappt gå in på Facebook för att se reaktionerna. Vilken positiv respons jag fick, helt enormt så förstående medmänniskor är. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att berätta om mitt dolda spelmissbruk och att dessutom vara kvinna och mor.

 

Det här har hjälpt mig otroligt mycket, vilken lättnad att inte känna att jag bär på halvsanningar. Varför ska jag skämmas för ett beroende som dessutom är klassat som sjukdom? Även om jag inte ser mig som sjuk så har jag ett beroende och det varar livet ut. Såklart inget jag ville fastna i. Finns väl ingen människa som vill vara beroende och göra sina nära och kära illa? 

 

Jag vill inte skylla ifrån mig och vet att jag medvetet valt att spela men om jag vetat att mitt liv nästan skulle trasas sönder så hade jag aldrig börjat spela. Vill absolut inte att människor omkring mig tycker synd om mig för det är det inte. Det är tragiskt att jag gjort mina nära och kära illa och det får jag leva med. Kan inte göra det ogjort hur gärna jag än vill.

 

Vi måste våga prata om det här dolda missbruket som är svårt att upptäcka. Det luktar inte, syns inte men det finns i allra högsta grad i samhället. Så skamligt att den som är Spelberoende gör allt för att dölja det. 

 

Det finns i alla åldrar, samhällsklasser, män som kvinnor. I princip kan det drabba vem som helst.

Torsdag 20 December

Tuffa tider

Min envishet gör att jag kommit så långt på min resa som spelfri. Fokusera framåt är min filosofi. Det jag förorsakat som spelberoende får jag leva med och kan inte göra det ogjort. 

 

Jag tror på mig själv och att jag kommer att förbli spelfri. Det hjälper dock inte för jag vet att människor runt om mig inte litar på mig. Det tar tid att vinna tillbaka tillit och förtroende. 

 

Olyckskorparna får dock vänta för jag tänker bevisa att jag menar vad jag säger med att vara spelfri. 

Jag har skaffat mig ett nytt beroende och det är att förbli spelfri. När jag gör något så är det till 110 %. Vilket jag kallar mitt maniska beteende. 

 

Visst är det tufft att leva under omständigheter som orsakats av mitt spelberoende. Eftersom jag har skuldsanering så kommer jag att om 3,5 år vara skuldfri. 

 

Denna tuffa tid kommer att bytas ut mot min nya framtid. Jag har hoppet kvar och det går framåt hela tiden. Nu har jag snart varit spelfri i 6 månader. För mig är det ofantligt långt och jag är stolt. 

 

Jag har sagt upp bekantskapen med mitt värsta fiende som bär namnet Spel. Äntligen känner jag mig fri, inte längre fångad i en fälla. Ryser fortfarande när jag tänker på min tid som spelare. Mardrömmen är över men jag glömmer aldrig vad jag gått igenom. 

Onsdag 19 December

Styrka - Svaghet

Jag har insett att jag gått igenom mycket i mitt liv något jag inte reflekterat över tidigare. Min styrka har tagit mig igenom mycket smärta i livet men ibland så räcker jag inte riktigt till.. Då kommer min svaghet fram och jag vill bara fly. Jag har i hela mitt liv oroat mig för vad som komma skall och gillar inte oväntade händelser.

 

Som igår kväll när dörrklockan ilsket ljuder och någon enträget bankar på ytterdörren. Min man öppnar och utanför står tre poliser som söker mig för att lämna ett tråkigt besked. Jag kan lova att min puls och hjärta slog volter när jag som mor väntade mig det värsta. Lyckligtvis var det inte så.

 

Jag fick besked om att min pappa avlidit. Till saken hör att jag aldrig har träffat honom i hela mitt 52-åriga liv. Blandade känslor och vet inte vad jag ska tycka och tänka..En pappa som aldrig funnits när jag behövt honom som liten. Dessutom har jag helt plötsligt fått två bröder.

 

Mitt liv är händelserikt och jag önskar att det inte händer sådana här oväntade händelser. Så börjar tankarna snurra, vem var min pappa? Något jag borde veta om honom? För jag vet egentligen ingenting. En bisarr situation kallar jag detta, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Mitt maniska beteende gör sig påmint, börjar söka på google för att hitta något om min pappa.

 

Jag har lärt mig att bektrakta mig själv, hur jag reagerar och hur jag gärna vill fly när jag hamnar i obekväma situationer. Min medvetenhet har också blivit min styrka och jag försöker att hålla humöret så positivt som möjligt. Då mår jag som bäst. De negativa tankarna tar för mycket energi.

 

I livet gör vi val precis hela tiden utan att vi tänker på det. Ibland så får jag tänka till för att inte göra något som jag sedan kommer att ångra. Något jag gjort många gånger och det blir sällan något bra utav det. Hoppas på en lugn jul där jag får chans att koppla av.

Tisdag 18 December

Stolthet - Skamfläck

Brottas med mina tankar som pendlar mellan stolthet och skam. Stolt för att jag rest mig upp om och om igen. Hur tungt det varit många gånger. Ryggsäcken har vägt bly och innehållet har varit ångest, panik och skam. Fylld till bredden och sakta men säkert slet jag ut den. Orkade till slut inte bära den längre...

 

Så många tårar jag fällt på väg till och från arbetet. Tagit på mig min mask när jag kommit till jobbet och likaså när jag kommit hem från jobbet. För ingen skulle få veta vilken skamfull hemlighet jag bar på. En kvinna och dessutom mor som bär sig så korkat åt och spelar bort allt och lite till. 

 

Vem skulle tro att jag satt fast i ett kraftigt spelmissbruk? 

Sömn existerarade knappt för mina tankar var fast i speldjävulens klor. 

Varje krona jag ägde gick till drömmen om storvinsten som fanns därute någonstans.. 

Sjönk allt djupare och djupare mot botten. 

Om inte jag kan förstå mitt beteende hur ska då mina medmänniskor förstå? 

 

Nu sitter jag här och skriver ner en bråkdel av mina tankar och känslor. Mitt sunda förnuft har jag väckt till liv. Kan tänka klart och slipper ångest och skam för nu gör jag rätt. Valt bort spel för all framtid. 


Måndag 17 December

2018 - Vilket år

Snart är år 2018 till ända..ett hemskt år som jag helst viłl glömma och ändå inte. Trots mycket tråkigheter så har jag också vänt det till något bra. Jag har varit Spelfri, vänta lite för jag måste titta på mitt tidtagarur hur många dagar det är...167 dagar, 7 timmar, 10 minuter och 43 sekunder. Min bästa kompis är mitt ur som tickar varje sekund och talar om för mig att jag har varit Spelfri längre och längre för varje sekund. Jag och min man har många gånger detta år sagt: fy vilket år, måtte nästa år bli bättre. Tyvärr sa vi det i slutet på förra året också och det blev inte bättre utan tvärtom..

 

Jag nådde botten och var på väg att lämna livet när ett ljus gick upp för mig. Nu eller aldrig. Jag valde nu och är på rätt väg. Min man har inte bara haft det besvärligt detta år på grund av mig utan även varit sjuk och väntar på en stor operation. Vilket är påfrestande när han bara går och väntar och väntar på att sjukvården ska ge honom den hjälp som han behöver. Något som är psykiskt påfrestande. Jag funderar ibland på hur det skulle vara om det varit tvärtom, att min man hade gått bakom min rygg och spełat bort allt. Svaret är att jag vet faktiskt inte, skulle så klart bli chockad, arg ,ledsen och besviken. Men sen då.. Så givetvis har min man stor del i att jag lyckats vara Spelfri. Han har alltid funnits där, stöttat och stöttar mig hela tiden.

 

Jag kan inte sätta mig in i hur han har känt det. Vet att han alltid varit orolig när lönedatum närmat sig. Får han några pengar till hyra och mat eller inte? Det är nu jag ska försöka få nytt förtroende och att tilliten ska bli bättre. Så nu väntar jag på att få vara lite julledig och sedan är det min födelsedag och då ska jag fika med min son. Nyår firar vi hos våra goda vänner och sedan är året slut🍾

Söndag 16 December

Tredje advent

Idag är det tredje advent och i juletider så påminner det mycket om vemod och sorg. För fjorton år sedan gick min dåvarande man bort i cancer. Då var blev jag änka med min son som då var åtta år. Så därför kommer december alltid att vara en månad i vemod och för tre år sedan gick min kära mor också bort i december. Hon blev 85 år men skulle vilja att hon fått vara med lite längre. 

 

Det har varit en intensiv helg med dagstur till Danmark i fredags och julfest igår. Första gången som jag åkt till Danmark och inte spelat på enarmade banditer. Gick bra men jag ska villigt erkänna att jag blev frestad av deras vinlotteri men jag stod emot och det är jag oerhört stolt över. För mig är det 0-tolerans som gäller. Så därför inte en krona på spel, lotter eller chokladhjul. Känns bäst så då jag inte vet vad som triggar igång mitt spelande. Finns där latent och jag litar inte på mig själv. Otrevlig känsla att inte veta vad man har sig själv. Tror dock att min medvetenhet gör att jag är vaksam inför fallgropar. Inte ens så kallade gratisspel vill jag använda mig av. På det här sättet mår jag bäst och vill även att min man ska våga lita på mig.

 

Som Spelberoende så lovade jag om och om igen och ändå trillade jag dit gång på gång. Min man har dock alltid trott att någonstans finns den där tjejen som han träffade för nio år sedan. Hon som var skötsam, betalade räkningarna så fort de kom i brevlådan. Som aldrig fått en påminnelse i hela sitt liv.

 

Nu när jag insett att jag är Spelberoende så vill jag verkligen visa att det går att lita på mig. Jag har levt i lögner så till slut blev det en livsstil. En sådan lättnad att slippa all ångest och panik som jag levt i. Slippa vakna med ångest och tankar om hur jag ska få pengar till att spela för att lösa ekonomiska problem. Gång på gång spela bort hela lönen på några få timmar. Panikångest över att inte betalt en enda räkning och till och med riskera att förlora min skuldsanering. Ryser när jag tänker på hur jag hade det. När jag till slut gömde räkningarna och inte ens då tänkte jag på att sluta spela och ge upp. 

 

Jag är en envis person och ger mig inte i första taget och det är på gott och ont. Har upplevt många törnar i mitt liv och rest mig upp gång på gång och då är det positivt. Däremot så blev mitt spelmissbruk rent ut sagt maniskt och jag går in med hela min själ och mitt hjärta när jag gör något så det är nog min personlighet. 

 

Min hjärna kunde inte acceptera att jag bara förlorade och i min värld så måste det vända någon gång och då kommer storvinsten..men den kom aldrig.Vinst är det absolut sämsta för Spelberoende det triggar oss bara att spela mer. Finns ingen spärr så egentligen meningslöst för jag körde det i botten gång på gång. Så blind jag var och det har jag fortfarande svårt att förstå.

 

Jag förstår nu att min hjärna blev kidnappad av mitt Spelberoende och den förnuftiga tjejen gjorde allt för att förstöra sitt liv.Är så oerhört tacksam när jag nu sitter här och ser tillbaka på mina 166 dagar som Spelfri. Det kunde gått riktigt illa och när jag tittade på SVT "hemlös i 36 dagar" så tänkte jag det kunde varit jag som hamnat där..

 

Min son var den som fick mig att vakna upp.En av orsakerna till att jag började spela var oron för min son. Jag vill inte skylla ifrån mig på något sätt och jag hade ansvar för mitt liv och tog fel väg...Han orkade inte med mitt beteende och flyttade och det var något som tog hårt. Det gjorde och gör fortfarande ont i mitt hjärta men jag försöker se det från hans perspektiv och jag har förståelse. Hoppas att jag och han ska kunna umgås. Det kommer att ta tid för jag har gjort honom illa, inget jag ville men jag har ändå gjort det.

 

Så det är inte bara ekonomin som far illa och det som gör mest ont är att jag gjort mina närmaste så ont. Jag vill därför visa att jag kan och vill förbli Spelfri. Det jag har gjort får jag stå för och jag kan inte göra det ogjort däremot så kan jag göra rätt framåt.

Vi är många som är i samma situation och jag tror att vi alla har skamkänslor. Spelberoende är ett dolt missbruk och något som måste uppmärksammas. 

Så här i juletider vill jag önska en fin tredje advent. Ta hand om era nära och kära och stressa lagom. Lev här och nu💖💖💖

 

Lucia 13 December

Välja väg i livet

Idag är det Lucia och 13 december. För sex månader ville jag ta mitt liv för jag såg ingen annan utväg. När jag nu sitter här med mitt morgonkaffe och ska ta mig till jobbet, idag har jag varit Spelfri i 163 dagar. Mitt liv tog en ny vändning för tre år sedan. Det är lätt att vara efterklok och att gråta över spilld mjölk hjälper inte.Om inte om hade funnits så hade allt varit annorlunda. Min son gick ut gymnasiet för tre år sedan med strålande betyg. Då brast väl också allt, han ville inte leva, dålig självkänsla och självförtroende. Jag försökte stötta honom och försökte med allt för att han skulle få hjälp. Tyvärr är det så svårt att få hjälp som psykiskt sjuk inom sjukvården idag. Långa väntetider. Jag kunde inte acceptera att jag inte kunde hjälpa honom. Kände mig som en dålig mor.

 

Det var då jag flydde in i spelets värld. En flykt från verkligheten. Jag fastnade nästan med en gång. Det var framför allt nätcasino. Jag omsatte mer och mer pengar. Tog banklån och sedan dyra sms-lån. På åtta månader hade jag skulder på över en miljon kronor. Ett sjukligt beteende. Min man och min son som då var 18 år visste ingenting. Jag kunde inte längre få lån någonstans och var tvungen att berätta för min familj. Givetvis blev det en chock för mina närmaste. Vi bokade tid hos kommunens budget och skuldrådgivare som rådde mig att släppa allt till Kronofogden. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna lösa det. Så följde en tid med oändligt många försändelser från Kronofogden. Delgivningar, utslag av skulder avlöste varandra. Vet att jag gick omväg för att inte möta brevbäraren för jag skämdes så otroligt mycket. Min familj stöttade mig och det var jag otroligt tacksam för. Vi gick till stödföreningen för Spelberoende. Det mötet grät jag mig igenom, skämdes otroligt och ville inte gå dit mer. Jag skulle klara det själv. Min son spärrade min mobil från spelsidor. Jag fick löneutmätning och vi fick leva på existensminimum.

 

Jag höll mig spelfri i 4 månader och trodde jag var frisk. Tyvärr är vi spelberoende uppfinningsrika och jag kom på att det gick att komma ut på spelsidor via Facebook. Kontoutdrag som jag skulle visa min man kringgick jag genom att öppna nya konton. Som spelberoende så lever man genom lögner och med fruktansvärd ångest. Fick återfall på återfall och att stå där med skammen när både min man och min son var så besvikna och ledsna gjorde oerhört ont. Ändå fortsatte jag, det var som jag inte hade någon makt över mina beslut längre. Jag ansökt om skuldsanering och fick det beviljat juni 2017. Trots det fortsatte mina återfall. I mars i år fick min son nog och flyttade. Då hade jag spelat upp hela min lön samma dag som jag fick den och jag ville låna pengar av min son. Jag hade inte betalat in på min skuldsanering och var rädd att förlora den. Jag löste det dock via skattepengar som jag fick tillbaka någon månad senare. Nu hade jag till och med förlorat kontakten med min son.

 

Ändå fortsatte jag och spelade men nu mycket aggressivare och med allt högre insatser. I juni var det dags igen, låg efter med flera räkningar och med två månader på skuldsanering. Visste att det var kört nu och att min man inte skulle orka en gång till. Jag såg ingen annan utväg än att ta mitt liv. En vecka in på semestern svalde jag en ansenlig mängd tabletter. Min Ett dygn senare vaknade jag på intensiven. Det var väl då jag insåg att jag nått botten och ville vända mitt liv.

 

Jag hade flytt in i spelets värld på grund av min oro för min son och det slutade med att jag inte hade kontakt med min son. Min man ställde trots allt upp för mig. Jag lämnade ifrån mig min ekonomi, inte tillgång till mitt bankkonto, inga bankkort utan bara kontanter. Allt för att jag inte skulle kunna spela, utan bankkonto går det inte heller att spela på nätcasino.

 

Vi tog åter igen kontakt med föreningen för Spelberoende och vi går nu på möten varannan vecka och det är mitt bästa stöd. På dessa möten träffar jag människor som precis som jag blivit spelberoende. Ingen som dömer för vi är alla i samma situation och äntligen har jag erkänt för mig själv att jag är spelberoende och inte kan ha hand om min ekonomi. Det är 0-tolerans som gäller för jag kommer aldrig ifrån beroendet men jag kan förbli spelfri.

 

Jag skickade in en omprövning av min skuldsanering och efter 3 månader fick jag beslut om avslag. Det innebär att jag får behålla min skuldsanering och att jag får betala i kapp de två månader som jag är efter med vilket är ungefär 19 000 kronor. Jag är så tacksam för att min skuldsanering inte upphävdes och jag kommer att vara skuldfri om 3,5 år.

 

Så det har hänt så otroligt mycket på de senaste tre åren och det har varit fruktansvärt stundtals. Känns på något sätt som att jag vaknat upp och håller på att få ordning på mitt liv. Det jag har gjort får jag leva med och jag kan inte göra det ogjort. Jag hoppas förstås att jag ska få kontakt med min son men det får ta sin tid. Min omgivning kommer med tiden att få tillbaka tilliten till mig och även det tar tid. Jag har stor respekt för spel och är väldigt försiktig och vaksam för att inte trilla dit igen.

 

Jag har nu varit spelfri i 5,5 månader och mitt mål är att förbli det. Jag har skrivit ett avskedsbrev och gjort slut med det som var min bäste vän och skulle bli min värsta fiende och det är spelberoendet. Svårt att beskriva hur det är att vara spelberoende när jag knappt kan förstå det själv hur ska då min omgivning förstå? Ett liv som kretsar runt spel 24 timmar om dygnet. Vakna med ångest varje morgon, alla lögner och nästan ingen sömn alls för ingen skulle veta att jag spelade och då gjorde jag det när min man sov.

 

Problemet som spelberoende var att jag inte kunde sluta när jag vann och det slutade alltid med att jag förlorat allt och saldot var 0 kronor. Eller den stackars hundralappen som jag tänkt satsa men efter att jag förlorat den så är det kört och jag spelar återigen tills botten är nådd. Jag har dock alltid skött mitt arbete och brinner för det. Även om jag den sista tiden innan jag tänkte ta mitt liv fick panik och kände att jag förlorade kontrollen för mina tankar hade fastnat runt spel.

 

Det som är positivt är att jag lärt känna mig själv och insett att jag är en beroendemänniska vilket innebär att jag har lätt att fastna i ett beroende. Jag är därför vaksam för jag vill inte byta ut mitt spelberoende mot något annat beroende. Hoppas att jag med min historia kan hjälpa någon annan människa från att inte fastna i ett sådant fruktansvärt beroende eller sluta innan det är för sent. Ett beroende där framförallt många kvinnor känner skam och därför inte söker hjälp.Jag är så oerhört tacksam att jag kommit så här långt. Varje morgon som jag vaknar utan ångest eller oro är en vinst.