Torsdag 30 Maj

Stanna upp i livet

Så blev det äntligen så att jag kom iväg till mötet på föreningen för Spelberoende i tisdags. Det har varit något som jag velat göra och det kändes fantastiskt bra. Det har liksom gnagt inom mig då jag inte varit på föreningens möten på 2,5 månader. Jag vet att som spelberoende så är det viktigt att gå på dessa möten för att inte få återfall. Min rädsla har därför funnits där, inte för att jag haft något som helst lust att spela men ändå...så nu känns det bra även om det blev en lång dag då jag går upp kl 3.30 på morgonen och kom hem kl 22.30 på kvällen.

Mitt liv går just nu i rasande fart och jag har så otroligt mycket energi både hemma och på jobbet. Ibland känner jag att jag måste stanna upp och ta det lite lugnare annars kanske det blir för mycket. Min man är inlagd igen på sjukhus och nu har hans läkare som är specialist på hans grundsjukdom blivit inkopplad. Så nu händer det verkligen något och de gör alla undersökningar de kan för att hitta var infektionen finns noch hur han ska  behandlas. Han får morfinsprutor mot sin huvudvärk och då kan han åtminstone få sova. För mig är det en trygghet att han är på sjukhus för när han är hemma och mår så dåligt som han har gjort så får jag nästan panik. Jag kan inte göra något och att se sin närmaste lida och ha ont är psykiskt påfrestande. Så just nu kan jag koppla av lite och är ledig i fyra dagar. Något som är så välkommet och jag behöver samla nya krafter. På något vis har jag vant mig vid att livet är så här även om det inte alls är normalt så har jag accepterat det.

Jag är stolt och nöjd med mig själv att jag håller mig Spelfri för nu när jag har varit så mycket ensam och oroat mig för min man så skulle jag kunnat fly in i spel. Den tanken har aldrig funnits för den 3 Juli 2018 bestämde jag mig för att bli Spelfri och ingenting i världen kan få mig att ändra mitt beslut. Jag har fattat beslutet för min egen skull, min son, min man, min mans barn och för alla andra människor.

 

Tisdag 28 Maj

 Ett nytt kapitel 

Varje dag är som ett nytt kapitel och just nu är min högsta önskan att min man ska må bättre. Jag kan inte heller säga att det går åt rätt håll. Så nu blir det troligtvis en ny sjukhusvistelse, får se vad som händer idag då min man ska kontakta sin läkare. Jag lider av att se honom ha det så jobbigt med huvudvärk, feber och ingen aptit. Att stå bredvid är minst lika jobbigt och jag kan tyvärr inte göra något. 

Idag har jag äntligen bestämt mig för att åka på möte till föreningen för spelberoende i Trollhättan. Ser fram emot det och känner att jag verkligen har saknat dessa människor och möten. Alla människor borde gå på ett sådant möte och lyssna på livsöden som vi spelberoende delar med oss av. Tror det skulle ge en annan förståelse för spelberoende. Vi är inga korkade, oansvariga människor bara för att vi har ett spelberoende. Tvärtom många gånger så är det intilligenta, ansvarsfulla människor som fastnat i ett spelmissbruk som också är klassat som en sjukdom. Det finns hjälp att få men vårt spelberoende kommer alltid att finnas kvar. 

Gå på möten på föreningen för spelberoende har varit min räddning. Att få prata om sitt spelberoende är en viktig aspekt i att komma vidare som spelfri. Lyssna på andra spelberoende som är eller har varit i samma situation. Spärra sig på Spelpaus.se självklart en bra början men räcker inte för att hålla sig spelfri. Det går säkert att komma runt det också något jag aldrig provat och inte kommer att göra heller. 0-tolerans är det som gäller för spelberoende. Det går inte att spela lite för rätt som det är tänjer du på gränserna och då kommer paniken att spela för att vinna tillbaka det du förlorat. Det vet vi hur det slutar.. Katastrofalt. 

Insyn i ekonomin eller att lämna ifrån sig ekonomin till någon närstående och enbart förfoga över kontanter. Belöna sig själv för tid som spelfri. Uppmuntran är också en viktig del i att bli spelfri. Ju längre tiden går desto lättare känns det. Att lära känna sig själv för att inte få återfall. Vilka situationer är riskfyllda och kan du undvika dem. Kanske rent av tacka nej för att inte riskera ett återfall. Vaksamhet för att inte byta ut spelberoende mot ett annat beroende. Hur ska tiden som du lagt på spel nu användas? Börja träna, läsa, skriva blogg eller återuppta något intresse som du lagt åt sidan. 

Söndag 26 Maj

Mors Dag

Idag har det varit en av mina bästa dagar. Min finaste son kom hem till oss på middag. Jag var osäker på om det skulle bli av då min man fortfarande inte mår så bra. Där stod han min son med en blomma till mig. Jag är så tacksam att vi har börjat bygga upp vår kontakt. För knappt ett år sedan hade jag inte så stort hopp för det. Jag hade bränt alla skepp och jag skämdes verkligen. Även nu skäms jag för vad jag gjort men nu är det på ett annat vis. Jag är spelfri och stolt över att jag har vänt ryggen till allt som har med spel att göra. 

Jag svarade på en förfrågan om att svara på en enkät om spelberoende och spelreklam. Fick frågorna via mail och svarade utifrån mina erfarenheter om spelberoende. Även svarat på en förfrågan från en som varit spelberoende om att vara gäst i dennes podd. Skulle egentligen varit idag. Jag kände mig så trött så jag avstyrde det. Vi får ta det en annan dag. 

Eftersom det har varit mycket den senaste tiden så ska det bli skönt att få vara långledig nästa vecka. Känner att jag behöver det nu. Så nu hoppas jag att min man får tillbaka sina krafter och mår bättre. 

Fredag 24 Maj

Nya Utmaningar

Vårt liv liv ställs inför nya utmaningar hela tiden. Igår blev det ambulansfärd till sjukhuset för min man då vårdcentralen befarade att han hade hjärnhinneinflammation. Lyckligtvis var det inte så, troligtvis uttorkad och symptomerna är likartade så efter en dag när jag befarat det värsta kunde jag andas ut igen. Det har varit något hela tiden sedan min man opererades för 6 veckor sedan och han kommer liksom aldrig upp och får några krafter. 

Även om det är han som har det värst så har det varit tufft för mig och varje gång tänker jag att jag inte orkar men givetvis gör jag det..Begraver mig i mitt arbete som jag samtidigt tycker är roligt så jag tar till flykt även i detta sammanhang när det blir jobbigt. Numera är jag medveten om mitt beteende. Det var jag inte när jag flydde in i spelets värld. En dyrköpt flykt och det löste inga problem. Jag skapade bara nya och värre problem.

För ett år sedan skulle jag tagit min tillflykt till Spel om jag hade fått gå igenom det som jag gått igenom de senaste 6 veckorna. Så jag har förändrats i mitt sätt att tänka och hantera svåra situationer. Medvetenhet är så viktigt i alla sammanhang. När jag jämför mitt liv nu och för ett år sedan så är det som natt och dag. Visserligen har vi inte det bästa ekonomiskt men vi klarar oss och det är det viktigaste just nu. Om tre år är jag skuldfri så det ser jag framemot. Jag har 9000 kronor som jag släpar efter med till KFM från förra året när jag misskötte min skuldsanering. Försöker betala av det så fort som möjligt då KFM skickar påminnelse varje månad och sedan skickar de brev till alla min långivare och informerar om att jag inte har betalat enligt betalningsplan. Lika jobbigt varje månad när påminnelsen dyker upp men för tillfället kan jag inte göra mer. Jag har arbetat över och dessa extrapengar kommer att gå till KFM. Så jag gör det jag kan utifrån mina möjligheter och ekonomiska situation. 

Onsdag 22 Maj

Livet går vidare 

Jag känner att jag har gått vidare i livet men det innebär inte att jag glömt vad jag har gjort. Det kommer jag alltid att minnas för det är en del av mitt liv. Som spelfri har jag fått ett helt nytt liv. Numera är jag tacksam för varje dag så på något vis har jag omvärderat livet. För drygt 10 månader sedan ville jag inte leva. Bara komma bort från allt, insåg att allt var förlorat och det bästa för alla var att ta mitt liv..... 

Jag är tacksam för att jag inte lyckades utan blev räddad. Kanske därför jag är så rädd om livet nu. Genom att bli spelfri har jag fått en stolthet. Vilket ger mig ny energi och jag har alltid presterat bra på mitt arbete men nu är det på topp och jag engagerar mig till 100 %. 

Mitt liv har verkligen vänt och det är jag oerhört rädd om. För så här ska det förbli. Saknar mötena på föreningen för spelberoende. Den gemenskapen som räddade mig från att gå under. Hoppas nu att vi kommer iväg dit på tisdag. När jag ser tillbaka på min tid som spelare så inser jag hur sjuk min tillvaro var.

Hur många luncher hoppade jag inte över för att istället spela. Så många vakna nätter då jag bara väntade på att min man skulle somna så jag kunde spela. När vi hade kalas och jag bara väntade på att gästerna skulle gå så jag kunde spela. Jakten på pengar för att kunna spela. Lögnerna för att få pengar till Spel. Min desperation som i min värld bara kunde lösas med spel. 

Nu hoppas jag bara att min man ska må bättre. Känns som det går troll i det. Två steg fram och ett bakåt hela tiden. Vågar inte säga att jag mår bra för då kommer det något nytt bakslag. Känns som jag alltid står i beredskapsläge och vågar inte riktigt koppla av. Jag har gått igenom mycket i mitt liv. Det har gjort mig till en stark person som också har ett stort hjärta ♥️ jag bryr mig om andra människor och kan jag hjälpa så gör jag det. 

Söndag 19 Maj

Leva här och nu

Det är en konst att leva här och nu för det är så lätt att antingen grubbla över hur livet varit eller att hela tiden vara ett steg före i livet. Just nu så mår jag fantastiskt bra och det vågar jag säga för imorgon kan livet ha förändrats. Jag trivs med livet och det känns som det mesta har fallit på plats. Bäst av allt är att min man har kommit hem och även om han inte har så mycket krafter så finns han där. När min man blev så sjuk fick jag ta över allt som han skött tidigare. Vilket har gjort mig gott och det kanske jag behövde för att känna att jag gör något bra. Min man har alltid skött allt då han är sjukpensionär och jag arbetar på dagarna. 

Jag är lite dålig på att hålla kontakten med min bror som är diabetiker, blind och har dialys hemma för sina njurar som nästan slutat fungera. Såg att jag hade ett missat samtal från honom så jag pratade med honom i fredags. Jag är alltid lite rädd för tråkiga nyheter när jag ringer honom då jag vet att han är väldigt sjuk. Han är 59 år och han mår inte bra men än så länge fungerar dialysen. Värst är att han har fruktansvärd hosta dagligen. Så han väntar på undersökning av sina lungor. Otroligt nog så är han en riktig kämpe och med tanke på att han förlorade synen vid 20 år ålder så är han ändå optimistisk. Så det känns bra att vi har pratat.

Väntar en vecka till med att besöka föreningen för Spelberoende då jag har mycket på jobbet och behöver jobba över. Känns som en hel evighet sen vi var på dessa möten. Jag saknar det otroligt mycket för det ger mig så mycket. Det som var min räddning kommer jag aldrig att släppa för tack vare föreningens stöd och givetvis de som är med på mötena så sitter jag här nu och skriver på min blogg och kan stolt skriva att jag är Spelfri sedan drygt 10 månader tillbaka.

Finns ingen reklam ni världen som kan få mig att falla för spel. Jag har genomskådat allt och vet precis hur det fungerar och att det för mig bara betyder förlust. Jag kommer ändå alltid att vara vaksam för jag har ett spelberoende som är livslångt och det ska jag hantera med utgångspunkt att vara Spelfri och att det är 0-tolerans som gäller. 

Fredag 17 Maj

En tuff vecka 

Det har varit en intensiv vecka och maxgräns på vad jag klarar av. När varningstecken som yrsel kommer, vilket jag känt flera gånger under veckan är det dags att backa. Då är det för mycket och då vet jag att jag måste ta det lugnare. Andreas kom hem i måndags och han är mycket svag då han inte har krafter ännu men det kommer, små små steg är det som fungerar i många sammanhang inte minst när det gäller att bli spelfri. 

Jag har arbetat i Lerum under två dagar vilket var roligt men restiden blev 4 timmar istället för 2,5 timmar som jag har till mitt ordinarie arbete. När jag är borta är det ingen som kan utföra mitt arbete så när jag väl landar på arbetsplatsen så har det samlats på hög. Samtidigt ska jag lära ut tillfälliga arbetsuppgifter till mina kollegor på något som jag själv inte riktigt vet hur det ska vara. Myckt rörigt för tillfället kan jag enkelt sammanfatta det med. 

Nu är det i alla fall helg och jag ska umgås med min man och laga god mat och bara njuta av helgen. Mina kollegor är på väg till Femkamp på Liseberg. Vilket jag valde att tacka nej till med tanke på mitt spelberoende. Inte för att jag är rädd utan för att det inte passar ihop med min profil just nu. I framtiden kommer jag att gå på Liseberg men jag väntar till nästa år. 

Mitt spelfria liv fortsätter och jag skriver på på min blogg, skriver och läser inlägg på olika forum. Trivs just nu fantastiskt bra med livet och fick jag önska så skulle jag stanna livet lite här och nu♥️

 

 

Onsdag 15 Maj

Förlåtelse 

Jag vet inte hur många gånger jag som spelberoende fick nya chanser. Lovade och kunde aldrig hålla mitt löfte. Jag var i klorna på mitt spelberoende. Varje gång lönen kom skulle jag "bara" spela för 300 kronor. Vilket jag egentligen inte heller hade råd med. Det slutade med att jag spelade upp i princip allt. 

Jag var en trogen kund på pantbanken. Gick till olika kontor för att jag skämdes så. Vad hjälpte det? Bara besvärligt att tillbringa lunchen på detta vis och egentligen behövde jag äta. Var aldrig hungrig för jag mådde illa av mitt spelberoende. Det stod mig upp i halsen och ändå var jag fast. 

Jag gjorde min man och min son illa gång på gång. Det gjorde lika ont varje gång. Min envishet sa mig att någon gång måste jag vinna stort men jag gjorde aldrig det. Som tur var för jag hade ändå fortsatt och någon gång tar det slut. 

Försöker bearbeta en bit i taget av hur det var som spelberoende. Mycket har jag förträngt och en del har jag mycket dåligt minne av när, hur och vad som hände. Så ibland dyker det bara, upp något från min tid som spelberoende och då hamnar det här på min blogg. Jag har alltid gillat att skriva något som till min glädje även min son tycker. Vet att han skriver på någon bok dock på engelska. Så skrivarglädje finns i blodet. 

Så min blogg är min bästa kompis och tycker det är roligt att fler och fler läser den. Hoppas den kan inspirera till att bli spelfri, hålla sig spelfri eller sluta spela. 

 

Tisdag 14 Maj

Tänkvärt 

Det är så lätt att falla in i negativa tankar men att vända sina tankar i positiv riktning gör livet lättare. Just nu känner jag mig mycket positiv och då är det såklart lättare att tänka så. Min man har äntligen kommit hem från sjukhuset och det verkar gå åt rätt håll. Jag är spelfri och har nyligen träffat min son. Så just nu kan jag känna lycka inombords. Det har varit så mycket så nu kanske det vänder.. 

Jag är rädd för att säga att jag är lycklig för varje gång jag sagt det tidigare så har det kommit tråkigheter i mitt liv. Det kanske det hade gjort ändå...iallafall så mår jag väldigt bra just nu. Jag hade en deppig period under våren. Vet inte riktigt varför men den är förbi. Livet som spelfri gör mig så gott och att slippa ångest och oro över att spela och förlora som jag som spelberoende alltid i princip gjorde. Sedan satt jag där med min ångest och skam. Vilken mardröm och ibland undrar jag hur jag orkade. Det gjorde jag inte men jag var fast i klorna på spelberoendet. 

Jag var tvungen att göra ett val i livet och för mig var det antingen att bli spelfri eller hamna på gatan som hemlös. Jag valde att bli spelfri och för varje spelfri dag känner jag mer och mer hur rätt jag valde. Jag är en klok kvinna i grunden med sunt förnuft. När jag var i spelets bubbla tappade jag allt och mina beslut var helt åt skogen. Jag brydde mig inte och riskerade allt. Nu har jag tagit tillbaka kontrollen över mitt liv och fattar lika kloka beslut som innan jag började spela och mitt sunda förnuftiga jag är tillbaka. 

Söndag 12 Maj

Tro på dig själv

Igår fick jag träffa min son när vi besökte min man på sjukhuset och det kändes riktigt bra. Det var längesedan vi umgicks tillsammans och det blev så bra som jag önskade. Jag är stolt över min son som klarat sig så bra trots mina felsteg. En smart och intiligent kille med sunt förnuft. Det här trodde jag inte var möjligt för 10 månader sedan. Så att våga tro på sig själv är viktigt. När jag blev Spelfri ville jag att allt skulle bli som förut och helst skulle det hända så fort som möjligt. Det fungerar inte så för det tar tid att få tillbaka tillit och förtroende. Med alla mina återfall i ryggsäcken så var det ännu värre. Jag har bevisat att jag verkligen vill bli Spelfri och i de fotspåren fortsätter jag mitt łiv.

Nu ser jag framemot att min man kommer hem från sjukhuset och han mår bättre. Han har börjat äta men rösten blir ansträngd efter en stund när han pratat. Fortfarande svag och det psykiska måendet är inte det bästa. Små små steg framåt så kommer det att bli bra efter denna omtumlande upplevelse. Jag finns för honom och han finns för mig. Tillsammans är vi starka och vi kommer igenom detta också.

Just den här perioden är svår för mig då jag tänker tillbaka på hur det var för ett år sedan. Då när jag spelade som besatt och var på väg ner i det svarta hålet. Ryser vid tanken på hur det var och varje dag nu är jag så tacksam att jag är Spelfri. Eftersom det har varit så mycket på senaste tiden har jag inte hunnit tänka på spel. Jag har engagerat mig i att läsa och skriva på olika forum. Det stärker mig och ger mig energi och styrka. På onsdag kommer Bettingtorsken till min arbetsplats och informerar om spelberoende. Det ser jag framemot och det ska bli intressant. Så viktigt att det pratas om det farliga beroende som är så lätt att fastna i och det kan sluta i tragedi om det går för långt.

 

 

Fredag 10 Maj

Vilken resa jag gjort 

Igår var det en omtumlande kväll. Min son ska följa med och besöka min man på sjukhuset tillsammans med mig, min mans son och dotter samt min mans mor. Det är sådan lycka varje gång som jag får träffa min son som jag höll på att spela bort. Ser verkligen fram emot det. 

Vilken resa jag gjort det senaste året. Det har verkligen varit en berg och dalbana. Från min tid innan mitt självmordsförsök då jag spelade som besatt. Jag skulle verkligen lösa min ekonomiska situation med en vinst. Till att jag inser att det går inte och ger upp och gör mitt självmordsförsök i början på juli och har tur och blir räddad i tid. Äntligen inser jag att jag är spelberoende och ber om hjälp. Lämnar ifrån mig min ekonomi till min man. Börjar gå på möten för spelberoende. Räknar spelfria dagar som blir till månader. 

Min man har väntat på operation sedan juli 2018 och är alltså sjuk men stöttar mig till 100 % på min väg till ett spelfritt liv. Det dröjer till min födelsedag i slutet på december innan jag träffar min son. Min son betyder allt för mig och den lycka att han vill ha kontakt med mig trots allt går inte att beskriva. 

Jag fortsätter att vara spelfri och efter 4 och 5 månader känns det fortfarande osäkert. Kommer jag att klara det här? Jag medverkar i radioprogram om spelberoende och spelreklam. Jag går ut med att jag är spelberoende men spelfri på Facebook och får bara positiva reaktioner. Allt detta stärker mig. 

Jag börjar vara aktiv på olika forum och skriver om ämnet spelberoende. Min blogg skriver jag på när jag orkar. Jag hamnar i en deppig period under våren. Vet inte varför men mycket är för att min man lider och väntar på operation. 10 april åker min man in på sjukhus. Jag är rädd att han inte kommer att klara denna operation med tanke på att han inte har något immunförsvar. 

Jag får förtroende att få tillgång till mitt mobila bankid, får ha pengar på mitt konto. Givetvis har min man insyn och det gör att jag känner mig trygg. Tiden från han opereras och till idag har varit omtumlande. Jag har varit rädd att förlora honom flera gånger och nu senast i helgen var det riktigt illa och jag var så orolig och rädd. 

Nu är i alla fall RS-viruset borta och de ville skicka hem min man idag från sjukhuset men han sa nej. Tack och lov för jag orkar inte en helg till med att vara orolig. Hans stämband är svullna efter viruset och han ska till öron-näsa-hals på måndag. Kan äta men mycket lite, rösten har blivit lite bättre. Små steg framåt.

Jag har inte varit på möte på föreningen för spelberoende på 2 månader och förhoppningsvis kommer jag att gå dit på tisdag. Jag har inget körkort och min man brukade alltid köra mig dit. Så därför har jag inte varit där. Saknar verkligen dessa möten så jag ser fram emot att gå dit. Saknar det verkligen. 

Jag har nu varit spelfri i 10 månader och 7 dagar vilket jag är oerhört tacksam för. När jag tänker tillbaka på hur det var för ett år sedan. En sådan mardröm som jag aldrig vill uppleva igen. Känner mig trygg i mitt spelfria liv och tror pä en bra liv i framtiden♥️

 

 

Torsdag 9 Maj

Jagad

Drunknar i lånerbjudande som kommer via mail och sms. Det är minst lika jobbigt som spelreklam. För mig hör dessa ihop för det var lånen som gjorde att jag kunde spela vilket blev katastrof. Jag har dessutom skuldsanering och borde inte få lånerbjudande. Finns ingen långivare som skulle bevilja mig lån och det är inget jag vill ha. Det räcker nu och jag ser fram emot att slippa ha lån och leva på min lön utan lån som spelfri. Så det är min framtid. 

Varje morgon och eftermiddag när jag väntar på bussen möts jag av stora affischer med spelreklam. Det lovas guld och gröna skogar och vinsten är bara att hämta ut...längst ner och med små bokstäver står det om att kontakta stödlinjen. Vilken fruktansvärt falsk reklam. Det här ska våra barn och barnbarn växa upp med som en naturlig del i samhället. Vart är vi på väg? 

Min man är fortfarande inlagd på sjukhus då viruset har gjort att hans högra stämband lagt av. En riktigt läskig virus som aldrig vill ge med sig. Så vi kämpar vidare och tillsammans kommer vi igenom det här också. Sedan ska vi njuta av livet. 

 

Tisdag 7 Maj

Starka band

Jag och min man har gått igenom mycket i livet. Min man har funnits för mig i svåra stunder och nu finns jag för honom. Han är inlagd på sjukhus igen då han fortfarande inte mår bra. För mig känns det tryggare när han är där än hemma. Att se sin käraste sjuk och inte kunna göra något gör ont i hjärtat. Arbetade över igår och mitt arbete är min räddning. Dit flyr jag när det är jobbigt. Evigt tacksam för att jag är spelfri och inte flyr in i den världen. 

Vi kämpar vidare och bandet är starkt mellan oss. Det sägs att kärleken övervinner allt. Kanske det...iallafall är jag tacksam varje dag för att min man finns vid min sida. Mitt spelfria liv kommer att bli bättre och bättre. Min envishet gör att jag känner mig starkare och starkare. 

Hur många gånger har jag inte tänkt att det här går aldrig och ändå tagit mig förbi hindret. Försöker numera tänka på vilka möjligheter det finns i första hand. Mycket tankar om hur jag fungerar som människa. Lära känna sig själv. 

Jag är stolt och nöjd över att jag kommit så här långt. Jag är ingen dålig människa däremot har jag utfört dåliga handlingar och sårat mina nära och kära. Så nu ser jag framåt och hoppas min man snart blir bättre. 

 

Lördag 4 Maj

Styrka - Svaghet

Att vara stark är inte alltid att klara allt bäst. Visa sina svagheter är också en styrka. Genom att vara Spelfri har jag fått bättre självkänsla och även självförtroende. Det tappade jag bort när jag var Spelberoende. Skammen och ångesten tog över mitt liv och jag skämdes för hur illa jag gjorde mina medmänniskor gång på gång. Vilken värdelös människa jag var som bara lovade och lovade... tomma löften som alltid slutade med att jag gjorde det igen och igen...

Ärligt talat så vet jag inte hur någon skulle kunnat hjälpt mig när jag inte själv insett att jag var Spelberoende. Hjälpen var absolut inte med pengar för varje krona gick till spel. Jag har rökt sedan jag var 13 år men till och med att vara utan cigaretter kunde jag stå ut med för att få lägga de sista kronorna på spel. Så jag var tvungen att nå botten för att börja om. Med facit i hand är jag tacksam för att det gick så långt för det fick mig att inse att situationen var ohållbar. Tyvärr så blev min son drabbad och det är svårt att förlåta för mig själv.

Jag är i alla fall tacksam att jag har kommit så här långt och hoppas mina nära och kära kan vara stolta över att jag har vänt och inte ser någon annan framtid än som Spelfri. Jag har inte sedan den dagen när jag gjorde mitt självmordsförsök känt något som helst sug utan bara avsky och ångest när jag tänker på spel för det är inget för mig.

Så nu fortsätter jag mitt Spelfria liv och då har jag en framtid.

Fredag 3 Maj

10 månader - Spelfri 

Idag har jag varit spelfri i 10 månader och är så klart stolt. Jag har kommit långt och fortsätter att vara aktiv på olika forum med spelberoende i fokus. Något jag brinner för och önskar att jag kan hjälpa andra spelberoende. Det är så mycket skam runt spelberoende. Ingen människa vill leva med detta beroende. Tyvärr är det många som fastnat och inte vill inse att de är beroende. Det första och viktigaste är först och främst att erkänna det för sig själv och sedan ta emot och söka hjälp. Det måste gå den långa vägen för det finns inga genvägar. Små små steg framåt och framförallt tålamod. 

Jag fick ett desperat meddelande igår från en en spelberoende kvinna igår som gett upp och ville ta sitt liv. Eftersom jag varit i samma situation och vet hur det känns så vill jag gärna hjälpa och dela med mig av mina erfarenheter. Hon behövde prata med någon och jag fanns där. Det blev en vändning och i morse tackade hon för mitt stöd. Sådant värmer att kan jag hjälpa en människa att ta sig upp så glädjer det mig. Det ger mig energi och samtidigt som det är jo så ger det så mycket. 

Till min stora glädje kommer min man hem från sjukhuset idag och det känns fantastiskt. Äntligen och nu hoppas jag att det bara blir bättre och bättre. Jag och min man har kämpat mycket så nu är vi värda lite lugn och ro. 

Mitt spelfria liv är jag så oerhört rädd om och riskerar inte något. Det ska fortsätta i dessa fotspår. 

 

Onsdag 1 maj

Våga tro på dig själv

Mitt Spelberoende gjorde att jag tappade min självkänsla. Jag försvann in i en spelbubbla och där var jag i en annan värld. Tyvärr går pengar fort åt när spelberoende har planterat sig i hjärnan. Jag hade ingen möjlighet att finansiera ett spelmissbruk. Problemet var tror jag som inte är någon expert att jag inte ville inse att jag var gravt spelberoende. I min hjärna måste det gå att lösa genom att spela. Tyvärr är vi spelberoende så fast i spelet och även om vi vinner så fortsätter vi att spela och till slut är både insats och vinst bortspelad och kvar finns bara en fruktansvärd ångest och skam. Denna situation försatte jag mig i gång på gång... Så sjukt och spelberoende är också en sjukdom även om jag hellre tänker på det som ett beroende. Jag vet mitt problem och agerar utifrån det. Är försiktig och skulle inte riskera att hamna i spelets värld igen. Det är inte värt det och jag skulle inte orka en gång till.

Jag är stolt över att kommit så här långt och önskar att kunna hjälpa spelberoende genom att vara en inspirationskälla till att det går att bli Spelfri. Inse sitt Spelberoende och att 0-tolerans är det som gäller. Då går det att komma framåt. Gå på möten på föreningen för Spelberoende där alla underbara människor finns som tyvärr hamnat i spelmissbruk men vill ha hjälp. Tillsammans är vi starka och stöttar och hjälper varandra men vi glömmer aldrig vad vi gjort.

Ser fram emot vår och sommar och hoppas min man kommer att dela dessa underbara årstider tillsammans med mig❤️