Söndag 30 Juni

Sinnesro

Ett ord kan säga allt och just "sinnesro" som en person skrev som kommentar på ett av mina inlägg på Facebook beskriver precis det. Jag har fått ro i mitt sinne. Ett ord kan betyda så mycket, det kan göra din dag men det kan också förstöra din dag. Det jag menar kanske tolkas på fel vis och då har det fått en annan betydelse. Igår fick jag en fantastisk dag med min man som fått några timmars permission från sjukhuset. Han ville fira att jag gått på semester och bjöd mig på Liseberg. Jag vågade knappt tro att det var sant. Vad skulle nu komma emellan? Det blev av och vi promenerade sakta från centralstationen till Liseberg. Bara det var helt fantastiskt, min man orkar gå...  Jag kan bli tårögd för mindre. I Trädgårdsföreningen såg vi ett brudpar och allt kändes som en saga. Nästan så att jag fick nypa mig i skinnet för att vara säker på att det inte var en dröm. Vi åt wienerschnitzel och pommes frites med kall ört och vitlöks-sås på restaurang Tyrolen. Så fantastiskt att sitta där med min man och njuta i solskenet. Han har fått tillbaka aptiten och på tisdag kommer han hem. En av de bästa dagarna på länge sedan min man blev sjuk.

Idag är det ett år sedan jag inte såg någon utväg och bestämde mig för att ta mitt liv. Jag grät mig igenom den söndagen. Tårar över allt som jag inte skulle få uppleva. Jag tyckte att det var bäst för alla och de skulle slippa vara oroliga för mig. Min man skulle slippa lida ekonomiskt för mitt Spelberoende. Att nära och kära skulle bli ledsna det ville jag inte tänka på. Det skulle bli bäst så här...

Jag upplever det lika starkt nu som då och minns precis allt. Därför skriver jag om det som en slags bearbetning och förhoppningsvis känns det inte lika tungt nästa år vid den här tiden. Det går inte att låtsas som att det aldrig hänt för då kommer jag inte vidare i processen. Jag gör det på mitt vis och tror det kommer att fungera. I morgon kommer att vara en jobbig dag då när det verkligen hände..

Fredag 28 Juni

Semesterkänsla

Så har den denna underbara dag äntligen infunnit sig. Sista arbetsdagen och sedan väntar 4 härliga semesterveckor. Verkligen välbehövligt för de sista dagarna har jag kommit igenom tack vare min envishet. För nu är jag verkligen sliten av allt som varit runt mig den senaste tiden. 

Som jag nämnt tidigare så fick jag spelreklam via e-post i lördags från ett nätcasino som har licens i Sverige. Då jag är spärrad på Spelpaus.se ska de inte skicka till mig. Anmälde händelsen till Konsumentverket. I onsdags fick jag ett mail från avdelningen för ansvarsfullt spelande på nätcasinot. De hade sett mit inlägg på Facebook som jag lagt upp om deras vidriga spelreklam och ville komma i kontakt med mig och reda ut det hela. Jag svarade dem att de har brutit mot lagen och att jag absolut inte vill ha någon kontakt med dem. Jag brinner för att engagera mig för de spelberoende och en spärr på Spelpaus.se betyder nej för spelreklam via e-post och sms. Lagar är till för att följas vilket de stora spelbolagen inte tar på allvar. 

Nästa vecka kommer förhoppningsvis min man hem från sjukhuset och vi kan ha semester tillsammans. 

 

Onsdag 26 Juni

Tacksamhet

Jag tänker ofta på hur tacksam jag är. Något som har blivit det senaste året sedan jag varit spelfri. Tacksam att jag inte lyckades med mitt självmordsförsök. Jag fick en chans till och den har jag använt till att bli spelfri. Mina närmaste har inte vänt mig ryggen. De har funnits där och jag har fått bygga upp tilltron till att jag verkligen menar att jag vill vara spelfri. Tacksam för alla som människor som stöttat mig på olika sociala nätverk forum som Facebook och Twitter. De har verkligen gett mig mod att kämpa vidare. Ett krig där jag är huvudperson och har rollen som den som aldrig ger upp. För varje delmål har varit en seger. Nu har jag kommit så nära det jag kämpat för, mitt första år som spelfri är nu snart verklighet. Idag är det exakt en vecka till den dagen...

Tre dagar kvar att arbeta sedan börjar en välbehövlig semester i fyra veckor. Något som jag verkligen behöver. Det har har varit ett turbulent år där mycket har hänt. Inte minst med min man som varit allvarligt sjuk. Preliminärt blir han utskriven från sjukhuset på måndag. Sedan väntar en penicillinkur på flera månader och han får gå till vårdcentralen varje dag då han behöver få penicillinet intravenöst. Så än är inte faran över men han blir bättre för varje dag. 

Jag har lärt mig mycket under mitt år som spelfri. Inte minst om mig själv men även hur medmänniskor tänker och agerar. Vi är människor och alla har vi våra fel och brister. Ibland gör vi sådant vi ångrar och att få förlåtelse kan lindra men det går inte att göra ogjort. Att då visa att framöver gör jag rätt då har jag gjort det jag kan för att gottgöra. Många ärr har det blivit inombords och många har bleknat men det kommer alltid att finnas kvar inom mig. Jag glömmer aldrig men jag går vidare i livet som en stolt och spelfri kvinna, fru, mor och medmänniska. 

Måndag 24 Juni

Små steg

Så var det äntligen måndag. Tre dagar ledigt så nu längtar jag till jobbet. Blir rastlös när jag inte har min man hemma. Tråkigt att äta i ensamhet och nästan lite deprimerande. Sista veckan och sedan går jag på semester i fyra veckor. Förhoppningsvis kommer min man hem snart från sjukhuset och vårt liv kanske kan åtetgå till det normala. 

I lördags fick jag ett mail om att spela på nätcasino Mr Green och de innehar svensk spellicens. Vilket i sin tur innebär att eftersom jag är spärrad på Spelpaus.se sedan 1 Januari 2019 ska jag inte få något erbjudande från dem om att spela. Så jag har skickat in en anmälan till Konsumentverket då spelbolaget bryter mot reglerna. Jag blir både arg och ledsen när jag får sådana mail. Det förstör den dagen men sedan går jag vidare för min energi spar jag till andra tillfällen. 

Små steg framåt är verkligen något som fungerar för mig. Om 10 dagar har jag varit spelfri i 1 år. Jag får mycket minnesbilder från förra året. Då när mitt sista hopp var att spela när juni lönen landade på mitt konto. Fy vad dåligt jag mådde för jag måste verkligen lösa min ekonomiska situation. Samtidigt skulle jag försöka vara som vanligt för jag ville inte visa för min man att allt var upp och ner...

Lördag 22 Juni

Midsommardagen

 Så var midsommarafton förbi och idag ska jag bara njuta av min ledighet. Det var annorlunda och visst saknade jag min man och hoppas verkligen att han snart kan få komma hem. Vid sådana här helger är det extra tråkigt att inte ha honom vid min sida.

Inte ens på midsommarafton kan jag få vara ifred, på kvällen kommer ett sms som erbjuder mig att logga in på det nya och bästa casinot. När jag får sådana här meddelanden blir jag både arg och frustrerad. Efter en stund så kan jag släppa det och svartlistar avsändaren i min telefon. Tyvärr använder de sig av ett mobilnummer som går till ett meddelandecenter och därför kan jag aldrig slippa dem då de byter rubrik i sina meddelande. På något vis känns det som att de förstör min dag som jag är nöjd med men deras sms gör mig ont. Även denna månad kommer det en påminnelse från KFM om att jag inte betalt enligt plan för skuldsanering. Vilket jag är medveten om och jag försöker betala av så fort som möjligt på det som jag kommit efter med förra året när jag spelade som värst och misskötte min skuldsanering. Ungefär 9000 kronor som jag släpar efter med och nu har jag arbetat övertid och kan betala av en del på skulden. Så inom en snar framtid har jag även fått ordning på detta.

Om en vecka går jag på semester och det ska bli så skönt för jag har verkligen jobbat över mycket den senaste tiden. Jag har snart varit Spelfri i ett år och det har gått förvånansvärt bra. Ändå är jag medveten om mitt Spelberoende och vet aldrig riktigt var jag har det. Vilket hörn det lurar bakom? Att vara medveten och försiktig är  en viktig del i processen att vara Spelfri. Jag har accepterat det jag har gjort och även om jag är besviken på mig själv så kan jag inte göra det ogjort. Så mitt liv går vidare och jag är så rädd om de relationer som jag byggt upp igen och vill verkligen att de ska bli bättre och bättre inte minst med min son. Det är han som fått mig att kämpa och för honom framförallt ska jag förbli Spelfri.

 

Torsdag 20 Juni

Tankar om livet 

Livet har fått mig att fälla tårar, men har inte lyckats sudda bort mitt leende. Livet har fått mitt hjärta att brista men har inte lyckats ta min själ. Livet har stulit många förhoppningar men inte lyckats stjäla mina drömmar. Livet kan med årens gång bilda rynkor i mitt ansikte men kan inte få mitt hjärta att åldras.

Det har varit en hektisk vecka på jobbet och det har blivit övertid varje dag. Känns som jag hela tiden springer men kommer aldrig i kapp. Innerst inne så är det ett sätt att slippa lägga mina tankar på att fundera på allt som varit och är med min mans långa väg till att kunna få tillfriskna i hemmiljö. En slags flykt men jag är medveten om det och försiktig så att jag inte bränner ut mig. En vecka till att arbeta och sedan har jag semester så det ska nog gå bra. 

För ett år sedan mådde jag fruktansvärt dåligt och gick på semester vid midsommar. Då var jag fylld av ångest och skuldkänslor. Ändå så hoppades jag kunna lösa min ekonomiska situation med att spela. Så idiotiskt kan jag tänka nu när jag kan se klart på hur mitt spelberoende tagit övet mitt liv. Oerhört psykiskt påfrestande att leva med vetskapen om att allt var kört i botten och mitt liv var på väg att rasa samman. 

Nu när jag mår så bra som jag gör och känner mig stark i att vara spelfri då känner jag mig stolt. Jag tror på mig själv och bevisar varje dag att jag håller mig borta från spel. Det är 0-tolerans som gäller och jag vet att jag inte kan spela lite. Så därför väljer jag bort spel då jag inte kan hantera det. Jag vet hur jag fungerar och jag vill inte riskera att må dåligt igen. Jag går vidare i livet men glömmer inte det som varit. 

Min man kommer tyvärr inte hem till midsommar. Nu har de försökt med mindre styrka på penicillinet och det fungerar inte. Så nu blir det åter penicillin i dropp och sedan får vi se när han kan komma hem. Så det blir en annorlunda midsommar men det har varit så här i snart 3 månader så på något vis har jag vant mig. Det viktigaste är ändå att min man blir frisk. 

 

Tisdag 18 Juni

Den långa vägen 

Mitt spelberoende fick mig att ta många snabba och dyrköpta lån. De mesta skedde i panik då jag ville vinna tillbaka det jag förlorat. Räntorna var skyhöga vilket gjorde att jag hela tiden tog nya lån och det blev som ett ekorrhjul. Skulderna växte tills situationen var ohållbar och jag inte beviljades fler lån då min kreditvärdighet blev så låg. Då när jag avslöjade allt för första gången önskar jag att jag insett allvaret...

Tyvärr skulle jag få många återfall till innan jag fick upp ögonen. Skuldberget hade blivit för stort och jag fick släppa allt till KFM då det inte fanns en möjlighet att jag skulle kunna klara det ekonomiskt. Jag fick besked om inledande skuldsanering juni 2017 och det har nu gått 2 år och om 3 år är jag skuldfri. Visst är det både jobbigt och tungt men det finns inga genvägar utan jag får acceptera att just nu sä är den ekonomiska situationen amsträngd. Jag tycker ändå att det går förvånansvärt smärtfritt och jag kan unna mig något nytt klädesplagg emellanåt. Jag arbetar övertid emellanåt då vi har mycket att göra och då blir det lite extrapengar. Så jag ser framemot när jag blir skuldfri. 

Den goda nyheten som jag hörde om på morgonen var att nätcasinot Ninja förlorat sin licens för spel. Ett av många casinon som jag förlorat en hel del pengar till då jag var spelberoende och inte kunde sluta förrän saldot var 0 kronor. Så sjukt när jag tänker tillbaka på min tid när jag spelade. Hoppas att det är ett varningsexempel för andra nätcasinon att om de inte sköter sig så förlorar de licensen i Sverige.

På sjukhuset försöker de att hitta rätt dos och sort av penicillin och förhoppningsvis blir det rätt inställt och min man kan återvända hem. Saknar vårt vardagsliv som fanns tidigare. Känns nästan som att jag är ensamstående. Det får ta den tid som behövs för det viktigaste är att min man blir frisk. 

Söndag 16 Juni

Ge aldrig upp

Jag försöker se livet från den ljusa sidan. Även när det ser mörkt ut så försöker jag fundera ut vad som ändå kan vara positivt. Två steg fram och ett tillbaka så har jag och min man levt i drygt 2 månader. Min man tål inte penicillinet och måste därför tillbaka till sjukhuset för att få penicillin intravenöst.Visst blir jag besviken men det viktigaste är att han blir frisk. Det är lättare att ge råd till andra, när jag nu befinner mig i denna besvärliga situation kan jag känna att även om människor vill väl så känns deras uppmuntrande ord ihåliga för mig. Så nu får jag ta nya tag och kämpa vidare. Förhoppningsvis kommer han hem tll midsommar. 

Så till spelreklam som verkligen gör mig på dåligt humör. Läste en artikel på Facebook igår om spelberoende och vet inte hur många inslag av spelreklam som dök upp just i den artikeln. Känns helt sjukt att läsa om spelberoende och samtidigt bombaderas av spelreklam. 

Mina känslor inför spel är helt avstängda, det som förstörde så mycket för mig. Dörren har jag stängt och så ska det förbli. Så mycket skada av något som i början var spännande är för mig nu helt likgiltigt. Jag har sagt upp bekantskapen och går vidare i livet som spelfri. Det är några veckor sedan jag var på möte på föreningen för spelberoende och det får nu vänta tills jag har semester om 2 veckor. Känner att jag inte orkar och det blir en väldigt lång dag om jag ska ta mig dit när jag jobbar och inte har min man som kan köra. Visst saknar jag att gå på dessa möten men jag prioriterar för att inte köra slut på, mig. 

 

Fredag 14 Juni

Ta det när det kommer 

Jag har alltid varit duktig på att oroa mig för allt som kommer. Målar upp hur det ska bli och i nio av tio fall har jag fel. Det blir inte alls som jag trott och jag lägger energi på sådant som jag inte vet och omöjligt kan förutse. Så det var något av det första som jag lärde mig av min man och försöker tillämpa "Ta det när det kommer"  Även om det inte alltid går att tillämpa så har jag det i åtanke. Något som jag har haft nytta av under dessa två månader som min man åkt ut och in på sjukhus. Annars hade jag gått under om jag skulle fundera på alla olika scenario som det kunde bli. Min man har varit hemma så kort tid så jag kan inte uttala mig om hur det går. Vi får ta en dag i taget. Små små steg precis som jag även använder mig av i andra sammanhang. Vi har mycket att göra på jobbet och visst känner jag irritation men lägger inte heller där min energi på det. Jag är återhållsam med var min energi ska användas till. Så jag har lärt mig mycket om mig själv och just nu är det positiv stress på jobbet för att jag tycker att det är roligt. 

Såg idag att 345 spelfria dagar har det blivit. Bara 20 kvar så är jag framme vid 365 dagar och sedan är det 2-årsdag som är nästa mål. Nu känner jag verkligen att jag är spelfri och trygg i mig själv. Mitt självförtroende har växt för varje månad. 

Onsdag 12 Juni

Lycka 

Jag hade inte tänkt skriva på min blogg idag men det är en dag som går i glädjens tecken så några rader får det bli. På väg hem efter att ha jobbat över då det är så mycket på jobbet just nu och vi är kort om folk denna vecka. Lycka är det som beskriver min känsla bäst just nu för idag kommer min man hem från sjukhuset. En obeskrivlig känsla och ham kommer redan att vara hemma när jag nu äntligen ska få ha honom hemma. Tror inte någon kan föreställa sig den oro jag har haft under dessa två månader sen han opererades. Det som följde efter hans operation har varit en lång resa. Så nu vågar jag för första gången se framåt och även om det kommer att ta tid så är jag så tacksam att det ändå med tiden ska bli bra. Vem har bråttom? 

Fick ett meddelande på Messenger idag från en person som läst artikeln om mitt spelberoende i tidningen 1177. Hon tyckte jag var modig och stark som vågade berätta öppet. Kan jag hjälpa någon som är spelberoende så är det till glädje för mig. Sedan har det hjälpt mig i min process att bli spelfri. Från att knappt vilja titta människor i ögonen då skam och ångestkänslor gjort att jag tryckt ner mig själv till att vara värdelös det har jag vänt till att bli en stolt fru och mor. Mitt självförtroende har jag tagit tillbaka och är numera stolt över att vara spelfri. Så jag har fått tillbaka min värdighet. 

Tisdag 11 Juni

Lyssna på ditt hjärta 

Jag fortsätter på temat att göra det som jag mår bäst av. Inte göra det som andra tycker bara för att vara till lags. Om jag inte känner mig bekväm så avstår jag och det med all rätt. Idag fick jag en förfrågan om intervju av Aftonbladet och det tackade jag nej till. Just nu vill jag bara vara den människa som jag alltid varit. Jag är inte mitt spelberoende men jag äger hur jag hanterar det. Vill inte hängas ut just nu även om jag vet att det hjälper många som är Spelberoende. Jag gör intervjuer men helst i mindre skala. 

Jag har en längre tid haft en slags inte tandvärk men att det gjort ont att äta, borsta tänderna och även huvudvärk. Idag var jag hos tandhygienisten och berättade om mina problem då jag var rädd att det kanske var tandköttsinflammation eller något annat. En tandläkare kallades in och hon undersökte. Hon kom ganska snabbt fram till att mitt käkben var hårt ansträngt och inte ovanligt att det blir så vid långvarig stress och press. Så jag blev faktiskt glad att det inte var något värre. När jag vet vad orsaken är så får jag försöka att tänka på att inte bita i hop för mycket speciellt på dagarna då jag känner hur jag pressar ihop käken. 

Det har som sagt varit mycket den senaste tiden både med min man och på jobbet. Min man har ännu inte kommit hem. Läkarna vill verkligen vara säkra att de har rätt penicillin framme. Så bättre att han stannar någon dag till än att det blir pannkaka en gång till. Så nu är jag på väg hem på vettig tid och ska inte göra någonting när jag kommer hem. Tänk att det går att längta efter att bara va. 

 

Måndag 10 Juni

Må bra

Just nu lägger jag mycket vikt vid att må bra och ta om mig själv. Efter ett avbokat besök från tandvården som jag egentligen borde fått gjort men tandhygienisten var hemma för vård av barn så i stället var jag på en föreläsning på jobbet där Anton Hysen berättade om hur det varit sedan han gick ut offentligt med att han är homosexuell. Mycket intressant och inspirerande att lyssna på en person som är så stark. Det som fastnade var hans råd till människor som vill berätta något om sig själva som de bär på men som de är rädda för hur omgivningen kommer att reagera på. Älska dig själv först och främst, om människor i din närhet inte accepterar dig för den du är så får det stå för dem. Så länge du är trygg i dig själv så går du vidare i livet med stolthet.

Tror det är viktigt att acceptera sig själv och att vara nöjd med det som blir utfört. Inte ställa för höga krav på sig själv utan det ska vara rimligt och sedan kan ribban höjas i takt med hur livet i övrigt ser ut. Alla dagar är inte bra, ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och då kanske det inte blir så mycket gjort. Då får det bli en annan dag och och oftast går inte världen under för att det får vänta en dag eller två.

Läste idag på Twitter om en spelberoende person som var 28 år och hade ett barn på tre år tagit sitt liv. Så tragiskt att en så ung människa inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv. Ett barn som förlorar sin förälder. Det gör mig ledsen att läsa om samtidigt som jag förstår hur personen tänkte och kände då jag själv för snart ett år sedan gjorde självmordsförsök men blev räddad. Spelberoende är ett smygande men oerhört farligt beroende som alltså driver en spelberoende person till att begå självmord. Många slutar som självmordsförsök tack och lov men tyvärr så finns de som lyckas. Bakom spelbolagen finns människor som tjänar mycket pengar på de som är Spelberoende. Tänk att dessa människor kan sova gott med vetskapen om att deras inkomster kommer från spelberoende som till slut tar sina liv. Givetvis är inte alla som spelar spelberoende men ändå.. Det är sådant som jag har så svårt att förstå.

 

Lördag 8 Juni

Pingstafton

Sitter med mitt morgonkaffe och lyssnar på Ring så spelar vi på radion. Jag mår rätt så bra just nu då jag har tagit det lite lugnare i livet både hemma och på jobbet. Mitt jobb blir utfört ändå, när jag inte stressar så får jag mer gjort än när hjärtat sitter i halsgropen. Tänk vad jag har lärt mig mycket om mig själv. Lärt mig känna igen signalerna när det blir för mycket och då kan jag ändra på det som gör mig stressad.

Igår gjordes en undersökning på min man där det tagit en odling för att kunna behandla denna bakterie som gjort att han inte tillfrisknat. Blev lite orolig igår när jag inte hört något på hela dagen men min man hörde av sig på eftermiddagen och allt han gått bra. Så jag besökte honom efter jobbet och vilken skillnad det är bara på 10 dagar. Han ser mycket piggare ut och är lite som sitt gamla jag. Det glädjer mig för det är vi verkligen värda, främst han men även jag som stått bredvid hela tiden. Han får fortfarande näringsdropp och pencillin intravenöst. Nu väntar vi på att de ska få fram vilket pencillin han ska ha som kommer att göra honom frisk. Vi kan se framåt och det ska verkligen bli härligt när han väl är så bra att han kan komma hem.

Spelbolagen jagar mig via sms och mail vilket gör mig både förbannad och frustrerad. Kan jag inte bara få vara ifred? Om 25 dagar har jag varit Spelfri i 1år och det är min milstolpe därefter ser jag framemot när det blir 2 år. Så ser min plan ut för mitt Spelfria liv, i början var det 1 dag i taget, sedan 1 vecka i taget, sedan 1 månad i taget och nu är det 1 år i taget. Givetvis räknar jag fortfarande mina Spelfria dagar. 

 

Torsdag 6 Juni

Nationaldagen

Så var det en ledig dag mitt i veckan och det var för mig alldeles för varmt. Som reumatiker så får jag problem med mina fötter när det är över 25 grader. De svullnar och blir tjocka som elefantfötter och det känns som de ska spricka samtidigt som det känns som det brinner inuti dem. Så idag har jag verkligen lidit. Nu har dock regnet och åskan börjat komma igång och jag hoppas på svalare luft. 

Vet inte varför men fått många mail och sms idag från casinon som vill ge mig bonus. Jag blir så arg och om det finns en riktig mailadress så skriver jag till dem att ta bort mig omedelbart. Jag vill inte ha något att göra med casinon. De har skadat så mycket i mitt liv och jah jag vill slippa bli påmind. Vilket är svårt att få dessa casinon att förstå. 

Denna månad tänker jag mycket på hur det var för ett år sedan. Hela juni mådde jag riktigt uselt. Vilken mardröm och så långt jag har kommit. Det kommer jag inte att riskera. Vet att för mig är det 0-tolerans som gäller. För mig finns inte att spela lagom eller lite för jag kan inte hantera spel. Tacksam att jag kom till insikt och förstod att jag är spelberoende. 

Jag blev intervjuad för några månader sedan och ett reportage om mitt spelberoende finns nu ute i senaste numret av Stockholms vårdguide 1177. Jag blev kontaktad redan idag av en journalist som läst reportaget och vill intervjua mig. Det gör jag gärna och hoppas jag kan hjälpa någon spelberoende att välja ett spelfritt liv. 

Onsdag 5 Juni

En dag i taget

Som jag skrivit tidigare så tar jag det lite lugnare just nu. Senaste tiden har jag var väldigt aktiv på sociala medier och det blev helt enkelt lite för mycket. Jag har en förstående chef och även mina kollegor förstår att det är mycket just nu. En enveten hosta gör att jag har haft svårt att sova de senaste nätterna. Antagligen en förkylning på gång och då bör jag inte besöka min man på sjukhuset. 

Äntligen har de hittat var infektionen troligtvis finns hos min man. Så idag ska de ta en biopsi och sedan får vi se vad det visar. Känns i alla fall som att det kanske är på rätt väg nu. Jag vet inte längre vad jag ska tro så jag tar en dag i taget. Orkar inte engagera mig så mycket så jag försöker att inte stressa på jobbet och hemma gör jag inte mer än nödvändigt. 

Även om de senaste månaderna har varit tuffa så är det ingenting jämfört med hur jag mådde för 1 år sedan. Då när jag hade spelat in mig i ett hörn. Inte betalat in på min skuldsanering till KFM på två månader, lånat pengar av svärmor och slängt fakturor som skulle betalas. När jag inte kunde berätta för min man om att jag kört allt i botten då hans son skulle gifta sig i mitten på juni. Så jag teg och det var verkligen lidande i tysthet. Egentligen hade jag redan då bestämt mig för att mitt liv var slut. 

Det betyder så otroligt mycket för mig att jag är spelfri. Trots alla bekymmer så har jag inte fallit för att spela. Tänker inte hantera livets händelser genom att fly in i någon slags fantasivärld. Så nu är jag nöjd med mig själv. Klockan visar nu 03.25 och det är dags att stiga upp för en ny dag på jobbet. 

Måndag 3 Juni

Spelfri - 11 Månader 

Idag har jag varit spelfri i 11 månader och det är jag stolt över. Trots att det varit jobbigt för mig och min man den senaste tiden. Det har även varit mycket på jobbet och mycket restid för att besöka min man som sedan 1 vecka är inlagd på sjukhus i Göteborg. 

Igår hade jag en riktigt dålig dag när allt gick emot mig. Det var bara för mycket och jag grät mig igenom den dagen. På kvällen var jag med i radioprogrammet Karlavagnen som handlade om att ha vänt sitt liv. Så därför blev det en sen kväll. Kom i säng efter midnatt och där blev det bara 3 timmars sömn. 

Känner att jag behöver prioritera i mitt liv, välja bort sådant som inte är så viktigt. Annars kommer jag att gå in i väggen. Vilket varken jag eller min man vill ska hända. Fick i dag ett exemplar av Stockholmstidningen 1177 där jag blir intervjuad om mitt spelberoende. Aldrig roligt att se sig själv på bild men reportaget har ett gott syfte. 

Så nu ska jag ta hand om mig själv, min reumatism blir sämre när jag bär så tungt som jag gör och värmen gör att mina fötter och ben svullnar. Så nu är det riktigt jobbigt. Dessutom så ont i nacken och trött. 

Min man får näringsdropp och det ger resultat. Han har även fått en så kallad kateter inopererad i halsen. Då kan både näringsdropp och blodprovstagning ske genom den. Han har fortfarande stämbandsförlamning som är orsakat av någon virus. Så ser vårt liv ut just nu och vi tar en dag i taget. 

 

 

 

Lördag 1 Juni

Styrka - Svaghet

Livet är just nu ett kraftprov på min styrka. Så tufft och jag kämpar tappert även om tårarna ibland tränger fram. Vet att jag har rätt att vara ledsen men samtidigt vill jag inte lägga min energi på tårar för jag behöver den till att orka kämpa vidare. Det gör mig så ont att min man inte blir bättre. Han väger nu 55,7 kg vilket inte är mycket för en man. Känns som han försvinner ifrån mig. Det går så långsamt i sjukvården och jag vill se snabba resultat så att han kan tillfriskna. 

Trots min turbulenta livssituation så är jag så otroligt tacksam för att jag är spelfri. Jag har haft alla chanser i världen den senaste tiden men det är helt avstängt. Totalt ointresserad och vet inte vad som skulle få mig att få återfall. Ändå vet jag att spelberoendet lurar någonstans i bakgrunden och jag är mycket försiktig för det ska inte få ta plats i mitt liv någon endaste gång mer i mitt liv. 

Jag försöker att vara ekonomisk men ibland unnar jag mig något litet. Då kommer det dåliga samvetet även om jag vet att jag är väl värd det. Min blogg är min bästa kompis egentligen borde hon ha ett namn. Jag får fundera ut ett bra namn på min käraste vän.