Fredag 13 September

Ge mig tid

Jag har hela tiden tänkt på att mina närmaste behöver tid för att våga tro på mig efter att jag blivit spelfri. Glömt bort mig själv i allt som hänt. Först nu förstår jag att jag också behöver tid. Det hjärnan förstår tar längre tid för hjärtat att förstå. Jag behöver landa i allt det här. Känns som jag har sprungit maraton för att ställa allt till rätta. Det kan jag ändå inte göra fullt ut även om jag så gärna vill. Det jag upplevt har satt sina ärr. Vissa episoder vill jag inte ens tänka på för det gör fortfarande ont. Att acceptera ett spelberoende är en sak men att sedan förstå är något helt annat. Hur kunde jag, en helt vanlig tjej fastna i det här? Något jag fortfarande har svårt att förstå. 

Även om jag vet att det är klassat som en sjukdom så är det fortfarande jag som valt att börja spela. Att det sedan skulle bli så katastrofalt som det blev... Vet inte hur många gånger jag tackar min lyckliga stjärna för att jag vänt och blivit spelfri. Vad skulle det annars blivit av mig? Skulle jag till slut förlorat både min man, hem och arbete? Troligtvis hade det blivit så. Det är verkligen mardrömstankar och avskräckande för mig. Skulle aldrig våga riskera att hamna i det igen. 

Det är mycket tankar som snurrar om allt som varit. Min styrka är att jag gått igenom så mycket och ändå är på rätt väg. Jag ger aldrig upp för jag vet att jag kommer att klara det här. Det går liksom inte att lägga det åt sidan. Finns alltid med mig och jag tror inte att det finns en dag som jag inte tänker på något som är förknippat med spelberoende. Kanske bra att inte glömma bort men den risken är minimal. 

Onsdag 11 September

Livserfarenheter

Jag har lärt mig av mina erfarenheter. Mina misstag har också givit mig nya insikter. Livet är inte svart eller vitt utan så mycket mer. Jag har ett spelberoende och det får jag leva med. Något som jag nu kan hantera och jag vet att mitt spelfria liv är rätt väg. Igår var det det fullkomligt hysteriskt med spelreklam på Facebook. Vet inte varför det plötsligt dök upp men 7-8 stycken. Något som jag verkligen inte gillar. Så det fick jag genast trycka bort och markera som icke användbart. Även sms från ett spelbolag dök upp igår. Jag känner mig utsatt när jag får sådant här. Tror aldrig att jag kommer att vänja mig.

Spel är ett avslutat kapitel för mig och det hör inte hemma i mitt liv. Jag ser fram emot att kunna leva ett vanligt liv och det ser ljust ut. Känner mig stark i mig själv och vet att jag kommer att hålla mig spelfri. Försöker att inte tänka så mycket på det som varit. Det var en tuff tid och det kommer alltid att finnas där. Det kunde gått helt åt skogen om jag inte tagit tag i mitt spelberoende. Ett farligt beroende som förstör så mycket. Så lätt att hamna där men mycket svårare att ta sig ur. 

Måndag 9 September

Livet

Jag är väl inte alltid så nöjd med mina vägval i livet. Det är alltid lätt att vara efterklok när facit finns. Ingen mening att gråta över spilld mjök utan acceptera att nu är mitt liv så här. Jag jämför mig inte gärna med hur andra har det. Vet att det jag åstadkommit med mitt spelberoende har gett konsekvenser. Framför allt ekonomiska men om knappt 3 år är min skuldsanering klar. Det är väl först då jag kan känna mig hel. Att betala halva sin skattade lön till kronofogden varje månad är en konsekvens som känns. Jag kan acceptera det för min egen del men tyvärr så får min man också lida av det. Han är förstående men ändå så har jag dåligt samvete för hans skull. 

Jag kämpar tappert vidare och det går åt rätt håll. Det går sakta men säkert framåt. Vet att jag kommer att klara att vara spelfri och det ger mig styrka. Jag tror på mig själv för första gången i livet. Det är en annorlunda känsla. Mitt självförtroende har aldrig varit speciellt bra. Jag kan fortfarande ibland tänka på hur jag hade det i min spelbubbla och jämföra med nu och det ger mig obehagliga rysningar. Undrar ibland hur länge det ska kännas så. Kommer det någonsin att blekna? 

Nu väntar vi på svar hur penicillinet har verkat på min mans infektion. Han röntgade i fredags så vi hoppas att det går åt rätt håll. I morgon får vi besök av en avlägsen släkting från Tyskland till min man och han ska bo hos oss i 2 veckor. 

Lördag 7 September

Skynda långsamt

Jag har lärt mig att det får ta tid och har inte bråttom i livet och kan även se det vackra i vardagen. Min man skickade igår ett sms där det stod: Jag tänker på dig och du är mitt allt❤️ Sådant värmer och det är tur att vi har varandra. Jag har fått fantastisk stöttning av min man som alltid trott på mig trots alla svek och löften som jag inte klarade att hålla. När min man blev sjuk vet jag att människor i min närhet vara rädda för att jag skulle få återfall i spel. Det fanns inte på kartan för jag skulle aldrig kunna göra min man så illa som att börja spela. Jag har lärt mig att jag kan inte lösa problem genom att fly utan stanna upp ta till mig känslan, bestämma hur jag ska hantera det och utgå från min plan. Inga mer förhastade beslut, tänka först och handla sedan.

Jag känner att jag har kommit så långt så jag är säker på att jag inte kommer att spela. Vet att det är att utmana ödet men jag känner så och vill därför skriva det också. Sedan förstår jag att mina närmaste inte vågar tro helt på mig. Det kommer alltid att finnas en liten oro inför mig vilket jag är medveten om. För mig är det viktigaste att jag tror på mig själv och det gör jag. Jag har vänt mitt liv och jag känner mig stolt och stark i att ha kommit så långt. Det är svårt att föreställa mig att jag för 14 månader sedan var så långt ner på botten. En kvinna som bara jagade pengar till ett beroende som var spel och där allt annat var betydelselöst till en kvinna som lever ett normalt liv och är Spelfri. Kontrasterna är som natt och dag. Det är samma kvinna men som slav under ett beroende förvandlades hon till en robot. Fruktansvärt att tänka tillbaka men så var det och nu har jag gått vidare i mitt Spelfria liv som jag är tacksam för varje dag.

Torsdag 5 September

Bra och dåliga dagar

Livet går upp och ner ibland är det bra och ibland lite sämre. Just nu är det bra och allt bara flyter på. Jag är ändå inställd på att något kan hända som gör att det vänder. Inte så att jag går och tänker på det men det finns med i bakgrunden. Jag kan få dåligt samvete för att jag mår bra som spelfri när jag vet att det finns de som är spelberoende som mår uruselt. De har inte kommit lika långt som mig får jag trösta mig med. Jag har också varit i den sitsen när jag mådde jättedåligt och det blir bättre med tiden. 

Jag har medverkat i en intervju för Allers Veckotidning om mitt spelberoende och nu återstår bara att jag ska fotograferas. Vi skulle ha träffats igår men regnet stod som spön i backen så vi försöker att ta det idag. Jag skulle helst vilja slippa att vara med på bild i tidningen men jag gör det för att hjälpa spelberoende och hoppas det ger mod till spelberoende som lever med skammen och inte vågar gå ut med det. Kan jag hjälpa någon är det guld värt. Jag skäms inte längre för att jag har ett spelberoende. Det är en sjukdom och inget jag valt att bli. Numera kan jag hantera det och leva med det. Jag har fått tillbaka mitt liv. 

Tisdag 3 September

Våga tro på dig själv

Idag har jag varit spelfri i 14 månader. Om jag ska vara ärlig trodde jag aldrig att det skulle gå så bra som det har gjort. Som spelare tappade jag allt självförtroende men det gick att vända. Ibland blir jag fortfarande rädd att något ska hända som gör att jag får återfall. I nästa stund tänker jag att det är jag som bestämmer över mitt liv och då väljer jag att vara spelfri. Att prata med sig själv är oerhört bra terapi. Det gäller bara att sätta sin oro på pränt och klok som jag i botten alltid varit har jag svar på det mesta. Bara jag inte trycker undan min oro, känslor och tankar. De är inte farliga och att släppa fram det som tynger gör det lättare att leva. Så jag bestämmer mig därför här och nu för att tro på mig själv. Min envishet har jag haft nytta av i livet. 

I kväll är det möte på föreningen för spelberoende och vi ska gå dit. När jag började gå på dessa möten var det med tunga steg. Samtidigt som jag behövde prata om mitt spelberoende så var det också smärtsamt. Någonstans inom mig fanns ändå hoppet om att bli spelfri och så långt jag har kommit. Det har varit en krokig resa men den har också varit lärorik. Om mig själv, livet och mina medmänniskor. Numera går jag med lätta steg till dessa möten. Det ger så otroligt mycket att ta del av andra spelberoendes livsöden samtidigt som det blir en påminnelse om vilket helvete det var att befinna sig i ett spelberoende. Jag önskar inte ens min värst ovän att fastna i det. Så fruktansvärt energikrävande för kropp och själ. Det finns alltid en väg ut och att be om hjälp är aldrig fel. Det finns så många orsaker till att börja spela och det kan väl inte vara farligt att satsa några kronor? Jo faktiskt, för vissa människor kommer att utveckla ett spelberoende. Så all respekt för vilket beroende det än gäller. Att lära sig om sitt eget beteende och inte fly in i ett beroende. Det löser sällan ett problem utan tvärtom det gör så att det skapas ännu mer problem.