Fredag 11 Oktober

Stolthet

Jag har hamnat i en svacka och tappat mig själv på vägen. Någonstans finns ändå min stolthet över att vara Spelfri och jag tror på mig själv. Det jag åstadkommit på drygt ett år är så viktigt för mig och jag ger aldrig upp. När jag trodde att livet var över så vände jag och bestämde mig för att få ett liv. Jag är så tacksam att min man mår bättre och vågar äntligen tro på framtiden. Nu har jag fått min tå operererad och förhoppningsvis kommer det att bli bättre. Jag har inte orkat skriva för det som oroar mig är mitt jobb. Hur ska jag räcka till? Tänker ta nya tag men nu kommer det att vara på mina villkor. 

Jag har kommit så otroligt långt och känner mig trygg i att vara Spelfri. Även när livet känns tufft så skulle jag aldrig och jag menar verkligen aldrig välja att spela igen... Jag gjorde mina närmaste illa gång på gång utan att verkligen vilja inse hur illa det var. Nu måste livet gå vidare och även jag. Jag är tacksam för alla människor jag lärt känna under min tid som Spelfri. Det ger mycket att ta del av andras erfarenheter av spelmissbruk. 

Mitt dåliga samvete som jag får när jag säger nej till reportage om Spelberoende. Jag fixar det inte just nu och verkligen inte i tv. Så tänker jag, men tänk om det hjälper någon? Varför gömmer jag mig? Jag vet faktiskt inte... Jag måste vidare men vet inte hur. Det enda jag vet är att mitt Spelfria liv är det rätta.

Fredag 4 Oktober

Under isen

Det kommer smygande och jag lyssnar inte på varningssignalerna. Allt flyter bara ihop och orken är som bortblåst. Vill bara sova och fly bort från verkligheten. Vad är det som händer? Tappat fotfästet och stirrar blint på dataskärmen. Hjärnan säger stopp men jag ger mig inte. Varje dag är som ett maratonlopp. Helt slut när jag lämnar min arbetsplats. Mitt arbete som alltid varit min livlina...Mitt arbete gör att jag är på väg att krascha..,

Så just nu känns livet tungt vet inte hur jag ska hantera det. Min spelfrihet är det enda som jag känner mig riktigt nöjd med. Igår var det 15 månader och det är min stolthet. Tänk att just det ger mig kraft att inte ge upp. 

En paus får jag dock nu när jag ska operera en av mina tår på måndag. Några dagars sjukskrivning så att jag kan hämta lite nya krafter. Ska försöka ta hand om mig själv. Det som är positivt är att min man nu har blivit frisk och ska sluta med sin penicillinbehandling om 10 dagar.