Lördag 25 Januari

Framtiden

Jag försöker se framåt eftersom jag inte kan förändra det förflutna. Försöker acceptera att jag blev spelberoende även om det är svårt. Det finns alltid med mig och ibland kommer ångesten. Platser som jag passerar och som påminner mig om hur fruktansvärt det var. Den som inte har varit med om det har nog svårt att förstå. Det sägs att tiden läker sår men jag tror att jag får leva med mina minnen. Inget som går att sudda ut. 

Jag försöker att se framåt och min tid som spelfri är guld värd. Skulle aldrig riskera att bryta det. Nu har jag kommit långt och är på rätt väg. Förhoppningsvis kan jag få ett vanligt liv framöver. Små steg framåt och tålamod. Jag var så nära att gå in i väggen i höstas. Så nu är jag väldigt försiktig. 

Förra året var ett tufft år och jag hoppas att det blir lite lugnare i år. Jag får ta det när det kommer istället för att ta ut oro i förskott för något som kanske aldrig händer. 

Lördag 18 Januari

Veckan som gick

Startade veckan med konferens två dagar  med med mina arbetskollegor. Vilket var mycket trevligt förutom att jag fick panikångest vid lunch när vi skulle åka hem. Något som jag levt med i hela mitt liv men den här gången var jag inte beredd. Fruktansvärt jobbigt men det går över. Inget som märks utåt med desto mer inom mig. 

Igår fick vi ett mycket tråkigt besked att en kollega omkommit i bilolycka orsakad av hjärtinfarkt. Så ofattbart tragiskt... En oerhört kompetent och omtyckt kollega. Så svårt att ta in att han inte längre finns och att jag aldrig mer kommer att ha kontakt med honom. Så det var en sorgsen fredag. 

Min son ringde mig igår och det glädjer mig. Jag har inga förväntningar utan tänker att det som gör mig glad är positivt. I framtiden kanske vi kan göra vår relation bättre. Det får ta sin tid. 

Ibland har jag svårt att förstå att jag en gång fastnade i spelberoende. Känns avlägset och helt absurt att jag valde det. Att jag inte kunde bryta det tidigare. Det hjälper mig dock inte att älta det. Försöker se framåt och göra rätt som spelfri. 

 

Lördag 11 Januari

Ta beslut

Så var den första arbetsveckan avklarad. Julen är passerad och för mig en smärtsam påminnelse om vad spelet åstadkommit som smärta och sorg. Tiden läker inte alltid alla sår, men jag behöver hantera och acceptera det som varit. Jag kan inte leva om mitt liv utan får acceptera att jag blev spelberoende. Varför just jag? Det får jag aldrig svar på. Jag är inte en person som vill gräva i det förflutna. Även om jag fick svar på varför så gör det inte att jag mår bättre. Jag vill framåt och leva mitt liv så bra det nu kan bli. 

Att ta beslut och sedan inte ångra mig är jag inte särskilt bra på. För det mesta ångrar jag mig, får dåligt samvete. Så det är något jag behöver förändra. Det kan vara små förändringar som gör att jag mår bättre. 

Spelfri sedan 18 månader och under denna tid har det aldrig funnits en tanke på att spela. Även när jag inte mått så bra så har inga tankar på spel dykt upp. Det känns oerhört bra även om jag vet att mitt spelberoende kommer att vara livet ut. Så 0-tokerans är min väg för att förbli spelfri. 29 månader kvar på min skuldsanering, känns som en evighet men det går framåt för varje dag. Inte så lätt att leva under dessa förutsättningar men det måste gå. 

Konsekvenserna av mitt spelberoende har tagit hårt på mig. Jag är dock en envis kvinna som har gått igenom mycket. Det gör att jag är stark och reser mig om och om igen. Det ska gå och det kommer det att göra. 

Lördag 4 Januari

Nytt år

Ett nytt år har tagit sin början och det startade inte så bra. Många tårar och efter att jag pratat med min son inser jag att min önskan om att vår relation ska bli bättre inte är så enkel. Min son ser mitt spelberoende utifrån hur han har påverkats. Jag är stolt över att vara spelfri men det jag gjort min son kommer jag alltid att vara ledsen för. Det är svårt att glädjas åt att vara spelfri när jag vet att min son fortfarande mår dåligt av vad jag gjort. Samtidigt förstår jag det. Kan inte göra det ogjort. Jag vill inte vara någon krävande mamma och tänker låta honom vara i fred. Vill inte att han ska må dåligt för att jag har visat mina känslor.

Mina förväntningar på detta år är att jag själv ska må bättre. Ska fokusera på mig själv för att komma vidare. Små steg framåt så kommer jag igenom det här också.