Måndag 29 Juni

Mina tankar

 Äntligen har jag semester och det är så himla skönt efter en hektisk tid på jobbet med övertid var och varannan dag. Det är väl nackdelen med att arbeta hemifrån och då jag inte pendlar blir det i stället övertid var och varannan dag. 12-timmars pass håller inte i längden och skuĺle jag hålla på så här skuĺle jag snart gå in i väggen vilket jag inte vill göra. Jag har 2 veckors semester och sedan ska jag arbeta på kontoret i 3 veckor och då kommer jag att pendla till jobbet. 

Jag ska bara njuta av min semester och ta dagen som den kommer. Även om det verkar bli en del regn under min semester så spelar det mindre roll då det varit vackert väder under de 3 månader som jag arbetat hemifrån. Njuta av sommaren och ta hand om mig själv.

Att livet blivit så här bra är svårt att fatta. Ett liv som just nu är utan motgångar.  När större delen av livet kantats av motgångar.  Psykisk ohälsa och ett beroende. Ibland får jag nypa mig i armen för att fatta att det är sant och inte en dröm.

En mening som jag skrivit otaliga gånger är "Att vara spelfri är fantastiskt" och den kommer alltid att finnas vid min sida som en ständig påminnelse om vilken sida jag valt.

Onsdag 24 Juni

Ta inget för givet

 Sista arbetsveckan innan det är dags för 2 veckors semester. Ser framemot att få vara ledig. Sedan i söndags har jag feber men känner mig inte jättedålig och hoppas att det är något som snart går över. Under dessa tre månader som jag arbetat hemifrån så har jag haft liknande symptom 2 gånger. Feber och jag känner att det är något och det har blivit bättre efter några dagar så jag hoppas det blir så även denna gång. Tänker att måtte det inte var COVID-19...

Ta inte livet för givet även om det kanske lätt blir så. Livet kan förändras från ena dagen till den andra. Var rädd om det du har och uppskatta de små glädjeämnen som gör vardagen. Att leva här och nu är viktigt och att inte skjuta upp saker för imorgon kan det vara försent. Något som alla människor borde tänka på.

Tankar på mitt spelberoende försvagas mer och mer. Det känns så overkligt att jag verkligen fastnade i spelberoende även om jag har accepterat det. Det är nu snart 2 år sedan jag vände och blev spelfri. Så är det inte svårare än så här att vara spelfri så kommer det att fortsätta i samma spår. I början var det viktigt att räkna dagar, månader som spelfri men nu känns det inte lika viktigt längre. Jag har lärt mig att hantera mitt spelberoende och det är det viktigaste. 

Midsommarafton 19 Juni

Våga leva livet

Jag tror att mycket handlar om vår egen rädsla och vi håller tillbaka för att slippa bli besvikna. Helst vill vi ha 100 % garanti på att vi väljer rätt innan vi har prövat och så fungerar inte livet. Våra liv består av framgång men också av misstag och förhoppningsvis lär vi oss av våra misstag. Ett helt perfekt liv tror jag blir ganska tråkigt i längden. Som människa behövs både positivt och negativt i livet och något som jag tror är viktigt är att inte fastna i det negativa.  

Veckorna går så fort och så var det midsommar igen och jag är lika förvånad varje år tyvärr går det inte lika fort till vintern men det är väl för att jag älskar årstiden vår. Ett lugnt midsommarfirande idag och lite midsommarfest i vårt område i morgon givetvis med avstånd i dessa tider med COVID-19.  Får se hur det blir, min man och några grannar har bjudit in till denna sammankomst. Ung som gammal är välkommen och jag tycker det är ett välkommet initiativ.

Tiden går så fort och jag glömmer att skriva på min blogg men jag kan tala om att jag mår oförskämt bra och mina tankar på spel är så få om ens några ibland på flera dagar så det känns bra att ha kommit så här långt.

En riktigt trevlig midsommar vill jag önska alla er som läser eller följer min blogg🌹❤⚘

Lördag 13 Juni

Våga växa

Livet är för kort för att inte levas fullt ut. Rädslan för att inte våga växa när förändringar i livet inträffar får inte vara ett hinder.  Jag måste våga gå vidare och tro på mig själv. Jag har snart varit spelfri i 2 år och ändå är jag inte helt nöjd med mig själv.  Kanske inte så konstigt då mitt spelberoende orsakat mycket smärta och lidande både för mig själv och mina närmaste. Jag blir nog aldrig en hel människa igen då det finns för många ärr som fortfarande gör ont...

Jag försöker ändå se framåt och vara positiv. Mitt spelberoende får inte bli det som stoppar mig från att leva. Alla har vi nog gjort något i vårt liv som vi ångrar. Ska det då sätta stopp för livet? Jag tycker inte det och i så fall hur länge ska jag straffas? Att våga tro på sig själv och växa är en konst. Så lätt att fastna i det förgångna och lägga skuldkänslor på sig själv. Då blir ryggsäcken snart rätt så tung och för att lätta på bördan får en del läggas åt sidan.  Ingen lätt uppgift och det här kommer väl att finnas till och från i mina tankar.

Ibland är det mycket som snurrar om tiden som varit. Hur skuĺle mitt liv varit idag om jag inte blivit spelberoende? Det svaret finns inte eftersom verkligheten är helt annan.  När jag läser om panik och ångest som andra spelberoende har just nu känner jag med dem... när de ekonomiska problem tar över ens liv. Jag tror det måste upplevas för att kunna förstå alla de känslor som förmodligen överöser en. Panik, ångest, skam, depression, värdelös är bara ett fåtal av de tankar som en spelberoende har att tampas med.

Mitt liv är i alla fall 1000 gånger bättre än för 2 år sedan... Tänker tillåta mig att växa som människa och jag kan nu känna mig stolt över att jag numera bestämmer över mitt spelberoende som jag väljer att leva som spelfri.

Onsdag 10 Juni

Söndagsbarn

 I söndags blev min man farfar till sitt första barnbarn. En liten söt tjej blev det så nu är jag bonusfarmor. Så himla roligt och jag ser verkligen framemot det och nu blir det till att sticka babykläder.  En positiv händelse som skapar glädje i livet. Det behövs i dessa tider då det var mycket med COVID-19 i hela världen.

Det känns som att mitt liv börjar ordna upp sig mer och mer, pusselbitarna faller på plats och livet känns bättre och bättre för varje dag. Ibland har jag svårt att fatta hur inbiten spelare jag var. Hur beroendet tog över mitt liv och att jag inte kunde eller ville inse det tidigare. Känns avlägset men ändå nära inpå. Känslor av obehag kommer fortfarande över mig när jag ser eller upplever något i nutid som jag förknippar med spel. Det obehagliga försvinner inte men det mattas av med tiden. I grevens tid tog jag tag i mitt spelberoende och det är jag evigt tacksam för.

Nu går det mot midsommar och semester, dagarna bara flyger iväg.  Sommar är en underbar årstid men måste den gå så fort? Jag försöker leva i nuet och det som har varit kan jag inte göra så mycket åt. Av misstag lär jag mig förhoppningsvis men det blir inte bra att fastna i det förflutna. Jag kan ändå inte ändra på det och att lägga min energi på att ångra mig ger mig inte särskilt mycket. Det skapar negativa känslor och jag försöker att se positivt på livet det ger mig så mycket mer.

Fredag 5 Juni

Människor

Ibland blir jag förvånad på hur det kan komma sig att en människa kan visa sig vara på ett helt annat sätt än vad jag från början fått uppfattning om. Så det är inte alltid så lätt att förstå sig på människor. Hur de tänker och det är säkert så jag uppfattas också.  Det jag säger kanske jag inte förmedlar i det jag sedan i verkligheten gör... Känns som jag skriver i gåtor och vet inte riktigt vad jag vill komma med det? 

I alla fall var det 23 månader i onsdags som jag varit spelfri och så råkade det även vara 700 dagar som spelfri så det var lite kul. Nu har jag kommit så långt att det inte längre är så viktigt hur många månader eller dagar som jag varit spelfri. Huvudsaken att det fungerar och det gör det verkligen. Tankar på att spela finns inte längre och visst kan jag bli irriterad på att få sms från spelbolag men så mycket mer är det inte. Förstår inte hur de kan hitta mitt mobilnummer som är hemligt och de skriver att de är nya casinon och ändå har de mitt mobilnummer.  Mycket underligt.. de raderas omedelbart och jag blockerar numret som det är skickat från. Medveten om att det kommer  att dyka upp emellanåt och inte så mycket jag kan göra åt det.

Besökte min arbetsplats i veckan för första gången på 10 veckor. Så himla roligt att träffa några av mina kollegor. Jag fortsätter att arbeta hemifrån fram till semestern och sedan får vi se hur det ser ut i samhället. Nu har jag vant mig vid att arbeta hemifrån och det fungerar bra men den sociala kontakten saknar jag mest. Förhoppningsvis återgår det till lite mer normala förhållanden i framtiden. Som sagt ingen vet vad som komma skall så vi får se vad som händer.