Lördag 24 Oktober

Livet går framåt

Mitt liv har varit på en krokig väg när jag ser tillbaka. Nu är jag ändå på rätt väg. Ett spelberoende som gick överstyr och jag har till och med svårt att förstå hur jag agerade. Det är skrämmande hur jag under denna tid bara fortsatte och fortsatte tills allt var kaos.

Idag är det helt annorlunda och att spela känns så avlägset. Jag skulle aldrig våga riskera att fastna i det igen. Jag känner mig stark i att vara spelfri och att jag kunde vända mitt liv.

Kanske är det svårt att förstå för den som aldrig varit där. Svek mot mina nära och kära gör mest ont. Jag kan inte förändra det som varit men jag kan göra rätt framåt. 

Även om jag just nu inte mår så jättebra så kommer det att bli bättre. Livet går upp och ner och jag tar mig igenom det här också. Jag är en kämpe som aldrig ger upp.

Lördag 17 oktober

Tvivel

När osäkerheten på sig själv kommer smått krypandes som skapar så många tankar men som även börjar bryta ner självkänslan och självförtrendet som jag försökt att bygga upp. Ibland behöver man få den där yttre bekräftelsen den där positiva som stärker för stunden och på lång sikt. Det är så lätt att tappa tron på sig själv och mycket bygger nog på hur jag är som person. Alla människor behöver bekräftelse så jag är inget undantag.

Att arbeta hemifrån gör att jag blir ganska isolerad och då kommer en massa tankar. Det är inte bra att tänka för mycket i alla fall inte på sådant som inte tillför något. Jag tänker alltmer sällan på spel och det är i alla fall positivt. Mina spelfria år är guld värda och ska bli fler. Jag har fattat dåliga beslut i mitt liv och det får jag så för. Så nu kan det bara bli bättre. Att ha ett spelberoende i ryggsäcken är tungt och det får inte ta över mitt liv. Det som har varit kan jag inte göra något åt däremot kan jag göra rätt framåt.

Detta år med COVID-19 har verkligen varit annorlunda och vi får väl se hur det utvecklas. Alla har väl på något vis påverkats av denna pandemi. Hösten är här och mörkret allt mer påfallande. Det finns alltid någon ljusglimt i mörkret. Även de små ljuspunkterna i livet är värda att ta vara på.

Lördag 10 Oktober

Min väg

Jag knallar vidare på min väg som går framåt varje dag. Ingen annan kan gå den åt mig även om jag önskar det ibland. Jag försöker göra så gott jag kan och det räcker långt. Även om jag är inne i en svajig period så har jag inte tappat modet. Det som känns otroligt skönt är att min tid som spelare är något som suddas ut mer och mer för varje dag. Känns overkligt att jag verkligen varit så långt under isen.

Så jag har mycket att vara tacksam för och det viktigaste var att erkänna för sig själv. Det var bara jag som kunde bryta mitt spelberoende och det gjorde jag. Visst önskar jag att livet blir som vanligt men det kommer alltid att finnas ärr kvar. Jag tror på mig själv och det är det viktigaste. 

Så nu ska jag försöka hitta mig själv igen. Jag kan känna en tomhet som jag inte vet vad den kommer ifrån. Sedan jag börjat jobba hemifrån har jag även gått upp i vikt. Jag som alltid varit noga med vikten har plötsligt tappat taget. Så nu är jag inte nöjd med mig själv. Vet att jag borde röra på mig mera. Dock är mina reumatiska fötter något som gör att jag drar mig för att promenera. Jag kan inte förändra allt på en gång. Det som är jobbigt är att jag har svårt att vara nöjd med mig själv. Kraven jag ställer på mig själv har jag svårt att leva upp till. Dags att ta nya tag och inse att jag inte kan förändra allt på en gång.

Lördag 3 Oktober

En paus i livet

Jag har alltid haft ett kontrollbehov så länge jag kan minnas. Det ställer till problem när hjärnan inte riktigt vill vara med. Då behövs en paus i livet för att kunna erkänna för sig själv att jag mår inte så bra just nu. Det viktigaste är ändå hur jag mår. Kan inte peka ut någon speciell anledning men när jag inte riktigt orkar får jag någon typ av panikkänsla. Vill helst veta vad som ska hända och det oförutsedda passar mig inte alls. 

Jag hamnar ofta i just denna situation. Under vår och sommar har jag mått jättebra sedan är det som att luften går ur mig och jag tappar orken. Så just nu går jag på halvfart. Mitt spelfria liv tackar jag för varje dag. Är en riktig fegis och skulle inte våga spela. Känns så avlägset att jag skulle varit så besatt av spel. Tänk vad en människa kan förändras.

Trots allt så går mitt liv framåt och jag tänker ta hand om mig själv. För att må bra är det viktigt. Så små steg så kommer det att kännas bättre.